lördag, maj 9, 2009

Månaden maj är underbar i Paris. Om du inte redan bokat en helgresa dit så dröj inte! Vädret är ingen pålitlig faktor i nordfrankrike men maj och juni brukar vara soliga och lagom varma för en storstadssemester. Värre är det med april. Jag minns en valborgsmässoafton på den tiden jag arbetade som guide i Paris. Vi skulle ta emot flygresenärerna från Sverige den dagen och vi gjorde det i snöblandat regn. En ung kvinna landade i tunn sommarkläning och sandaletter. Hon hade inget varmare med sig så det blev raka spåret till Galerie Lafayette och inköp av långbyxor och varma tröjor.

Vänner  frågar mig ofta om råd inför resan till Paris. En vanlig fråga rör val av hotell och i vilket kvarter de bör bo. Var är det livligt? Var kan man finna den parisiska atmosfären? Vilken fråga, svarar jag. Det beror på om du är nostalgiker – och upplevde Paris när du var yngre och det var för många år sedan – eller om du vill leva i bostadskvarter eller mitt i nöjesvimlet. Och så beror det på om du gillar den lyxiga touchen eller om du gillar folkligare kvarter. Det är mycket att ta ställning till.

När jag började åka till Paris på 70-talet fanns det fyra roliga kvarter; Champs Elysées, Montmartre, Montparnasse och Saint-Germain des Près. I dag finns det också andra kvarter.

Saint-Germain har i dag blivit stelare och Jean Paul Sartre har ersatts av miljardärer. I de kvarteren är bostadspriserna högst i hela stan, en bit över 10 000 € per kvadratmeter. Visst är det roligt att ta ett glas på Café Flore vid Boulevard Saint Germain, där ju Sartre och de Beauvoir satt åren efter kriget och skrev på sina odödliga verk. Där finns fortfarande den intellektuella vitaliteten och dit går också många av stadens vassaste pennor och intressanta opinionsbildare. Men området har förlorat det mesta av sin ungdomliga karaktär och glada nöjesprägel.

Montmartre hade sin storhetstid fram till första världskriget 1914 så nog är området lite passé och profilerar sig på ett rätt vulgärt sätt som konstnärernas kvarter. Samtidigt finns det charmiga gator vid foten av kullen med Sacré Coeur,  la butte som parisarna kallar den. Precis ovanför Pigalle vid metrostationen Abesses dit ingen vågade sig på 70-talet är i dag husen fyllda av roliga affärer och restauranger och dit flyttar yngre människor som har pengar men vill slippa de lite stelare borgerliga kvarteren i västra Paris. 

Montparnasse tog över som konstnärskvarter efter första världskriget och hade sin storhetstid fram till 1940. Till skillnad mot Montmartre lever Montparnasse vidare som ett livligt bio- och teaterkvarter och kaféerna som blev berömda mellan krigen är fortfarande populära. Där finns Dôme, Select och Rotonde och så förstås brasseriet La Coupole som alltid attraherat svenskar. När jag någon gång genom åren besökt La Coupole stöter jag näsan alltid på en känd svensk. Jag minns en gång på 80-talet när jag i ett gäng av ett tiotal svenskar hänvisades till ett bord mitt i restaurangen och hamnade bredvid Olof Buckard. Han satt där ensam och poserade med tidningen Le Monde som om han förstod vad det stod i den. Vi i svenskgänget antog i alla fall att han inte förstod.

Champs Elyseées har definitivt blivit en tragisk gata och hela området är hjälpligt uppspacklat på ytan och ruttet inuti. Restaurangerna är  dyra och serverar dålig mat. Nattlivet är sisådär. Du gäspar när du ser cabareten på Lido som successivt genom åren  bytt ut flickorna i baletten utan att det märkts någon skillnad. Det är inte heller helt tryggt att promenera på avenyn efter midnatt. Champs Elysées lever bara upp den 14 juli när presidenten och militären paraderar och folkmassorna fyller trottoarerna.

De roliga kvarteren och de flesta yngre söker sig österut. Först intogs Marais, ett charmigt kvarter som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Nu flyttas tyngdpunkten alltmer mot områden kring Bastille och République och gatorna vid Canal St Martin. Det är de gamla arbetarkvarteren som nu gentrifieras på ett sätt som möjligen Södermalm och vissa söderförorter i Stockholm i någon mån kan jämföra sig med. Myllret finns kvar. Du går runt hörnet, kommer in på en sidogata, går in på en gård och nya intryck uppenbaras för dig.  Gång på gång ramlar du över en originell krog eller står vid skyltfönstret till en butik med ett  sortiment som du inte hittar i kvarteren runt Operan och Champs Elysées. I östra Paris går det också att hitta lite billigare hotell. De tvåstjärniga hotellen brukar fungera bra för dem som inte har speciella krav på komfort och då bör man i östra Paris hitta hotell med hygglig standard och priser under 100 € per natt för ett dubbelrum.

Ju mer man lär känna Paris desto mer sönderfaller staden i sina olika kvarter som vart och ett fyller en med så starka intryck att allt annat runtomkring just i den stunden förbleknar. Därför är det en upplevelse att stanna kvar länge i ett visst område, upptäcka dess karaktär och vila i alla intryck som du får där. Bo och lev ett par dagar vid foten av Montmartre eller på ett hotell vid Canal St Martin. Mitt bästa råd till en Parisresenär!