USA-Frankrike

USA-Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Naer den daavarande utrikesministern Dominique de Villepin kritiserade USA:s invasion i Irak utloestes latenta antifranska kaenslor bland maanga amerikaneer. French fries doeptes om till freedom fries och fransmaen i USA fick huka foer attackerna mot deras land och kultur.

Det finns en gammal animositet mellan laenderna. En amerikan jag moette redan paa planet hit till San Fransisco uttryckte sin uppfattning om laeget i Frankrike just nu: ”Den daer Sarkozy har det inte laett med att aendra paa fransmaennen. Han vill ju faa dem att boerja arbeta”. Bilden av Sarkozy aer ganska positiv eftersom han foerefaller mer oeeppen foer den amerikanska livsstilen aen de tidigare presidenterna som uppfattas som uppstyltade, stela och artistokratiska. 

Naer jag promenerar paa gatorna i San Fransisco och faar leenden fraan maenniskor jag aldrig moett och ser hur klassloest ett moete mellan tvaa personer kan kaennas haer taenker jag paa den formella stilen i Paris. Det blir i naagra oegonblicksbilder en foerklaring av skillnaderna mellan den gamla och den nya vaerlden. Historia, tradition, vaerdighet, komplexitet mot oeppenhet, jaemlikhet, prestigeloeshet och foerenkling. 

Jag vet att detta inte aer helt sant. Allt har en baksida, ocksaa den amerikanska folkligheten och det raka moetet mellan maenniskor.  Den franska slutenheten doeljer  passionen som alltid ocksaa aer naervarande, Men jag foerstaar att de baada folken kan ha svaarigheter att naa varandra och att de kaenner misstro maanga gaanger mot varandra. 

En svensk som jag, dessutom ohjaelpligt foeraelskad i den franska kulturen, kaenner mig kluven. Svaart att vaelja mellan Bonjour Monsieur och Hi Tom! Men de fransmaen som foeraktar den amerikanska kulturen har jag ingen foerstaaelse foer.

3 comments
  • Martin Björnsson

    Tomas! Tack för dina artiklar, som ger mig mycket glädje, och för att du inte låter bristen på svenskt tangentbord hindra dig från att skriva dem. 🙂

    Dock ar min personliga upplevelse att mitt oga blir mycket mer hindrat av konventionen att skriva åäö med dubbelbokstaver än att helt enkelt rationalisera bort prickarna – ok, det blir dubbeltydigt ibland, men man fattar för det mesta av sammanhanget och laser dit prickarna automatiskt om de utelamnas.

    Dubbelbokstaeverna daeremot stoppar upp oegat och bryter laesningen. (Det här är också majoritetens åsikt i det elektroniska forum som är min huvudsakliga hemvist, där vi diskuterat saken mycket.)

    Så, om ingen annan kommentör eller du själv har en starkt avvikande åsikt efter ovanstående lilla exempel skulle jag gärna vilja läsa dig utan dubbelbokstäver.

    Och tack igen för en välbehövlig syretillförsel för en man som emellanåt känner sig mer fransk än svensk i detta vårt land av samförstånd – emellanåt äkta, emellanåt tillkämpat och emellanåt även påtvingat. 😉

  • Martin Björnsson

    Angående själva ämnet Frankrike – USA måste jag dela med mig av en stark uppenbarelse som anknyter till det du skriver. När jag för första gången i Paris för några år sen fann mig stående framför Charles de Gaulles staty vid Champs d’Elysses, stod på sockeln nåt för en svensk nästan skrattretande högtravande om att ”Frankrikes frihet var en fyrbåk som man skulle föra ut i världen.” Aha, tänkte jag, det är DET fransmännen och amerikanerna bråkar så högljutt om – VEMS frihet det är som ska spridas i världen. Fullständigt logiskt inom vilken exportbranch som helst. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.