Pensionsreformen genomförs

• oktober 20, 2010
• Tomas Lindbom
• no comments

I dag onsdag eller möjligen i morgon eller i övermorgon… Senaten – det franska parlamentets motsvarighet till vår gamla konstiutions första kammare  –  ska fatta sitt beslut om pensionsreformen. Beslutet har skjutits upp och kan dröja ytterligare några dagar. Vänsteroppositionen gör allt för att genom en långdragen debatt ge ännu mer luft under vingarna åt dem som demonstrerar mot reformen och mot Sarkozys politik i största allmänhet.

Ingen vågade tro eller hoppas att motståndet mot reformen skulle utvecklas så starkt. Under den senaste veckan har tiotusentals ungdomar från gymnasier och universitet på klassiskt manér anslutit sig till arbetarna i demonstrationerna. Strejkar gör som alltid vissa offentliganställda grupper men dessutom sker ockupering av hamnar och oljedepåer. Motståndarna till reformen hoppas att landet ska lamslås så att regeringen tvingas till eftergifter.

De fackliga organisationerna har inte lyckats få den massiva kraften bakom sitt agerande så att landet verkligen kommit till ett krisläge. Oron finns förstås i Elyséepalatset där presidenten och hans rådgivare följer utvecklingen noga. Men än så länge har Sarkozys budskap varit klart; han viker inte en tum. Hans prestige ligger i att stå stark mot angreppen. Han är redan hatad hos så många fransmän. Skulle han ge efter nu skulle han dessutom bli föraktad.

Socialistoppositionen försöker rida på stormen men har i grunden en rätt likartad syn på pensionerna som regeringen. En reform är nödvändig. Den måste innebära försakelser för människor men den är i vissa delar orättvis och borde ha blivit föremål för överläggningar med opposition och fack. Den franska politiska ledarstilen är långt ifrån den svenska. Majoriteten driver sin linje och istället för att förankra och därefter kunna driva igenom en reform under ordnade former sker allt med konfrontationen som redskap. Det är fransk tradition och förmodligen rätt svårt att ändra på. Det gör också politiken passionerad och dramatisk. Politik angår alla.

Ockupationen och demonstrationerna kommer säkerligen att bedarra rätt fort efter senatens beslut. Kritiken mot Sarkozy däremot fortsätter. Bilden av honom som den öppne ledaren som bryr sig om alla fransmän har nu definitivt krossats. Sedan i somras är han inte längre en självklar segrare i nästa presidentval trots att oppositionen inte verkar få fram en stark ledare. Det politiska läget är minst sagt osäkert. Det närmaste året kommer möjligen att ge svaret.