Debatten kring Strauss-Kahn

Debatten kring Strauss-Kahn 150 150 Tomas Lindbom

Två tidigare socialistiska justitieministrar har uttalat sig om affären Strauss-Kahn. Deras argumentation kan ur ett svenskt perspektiv se märkligt ut men speglar rätt väl den franska bedömningen av rättvisa och värderingen av hög och låg i ett samhälle.

Elisabeth Guigou var justitieminster i Lionel Jospins regering – den senaste socialistregeringen i Frankrike – mellan 1997 och 2002. Hon skakas av den bristande respekten i det amerikanska rättsväsendet och i media för den enskilda individens rätt att inte dömas offentligt innan han eller hon dömts i rätten. Hon hänvisar till de bilder som visar Strauss-Kahn när han förs ur häktningslokalen i Harlem före den preliminära domstolsförhandlingen. Guigou störs också av att Strauss-Kahn enligt bilderna inte fått möjlighet att klä sig korrekt.

Elisabeth Guigou gör en stark åtskillnad mellan en kvinnokarl och en våldtäktsman. Om det visar sig att Strauss-Kahn är det senare kommer domen att bli hård, menar hon. Tills dess ska han skyddas.

Så ser den också  socialistiska ledningen i övrigt på affären. Alla lutar sig mot rätten att aldrig dömas innan domstolen formellt dömt. Anklagelserna är starka nu mot amerikanarna för brister i det avseendent. Den folkliga opinionen i Frankrike går längre. I en snabbundersökning som publicerades i Le Monde på nätet i dag visar det sig att en majoritet av fransmän tror att hela affären är en komplott av amerikanarna.

Det anmärkningsvärda i den franska debatten kring affären är att ytterst få tar hänsyn till offrets situation. Tvärtom i vissa fall. Inom eliten i det franska samhället är det lätt att känna igen sig i Dominique Strauss-Kahn och närmast omöjligt för att inte säga ointressant att försöka förstå hur den unga kvinnan upplever dagarna efter konfrontationen med sin gäst på hotellet, med polisen och med trycket från media i USA och i hela den övriga världen.

Robert Badinter var justitieminister redan under Mitterands tid som president men är fortfarande en vital man som gör uttalanden i politiska och juridiska frågor. Han har varit en av Frankrikes främsta jurister under flera decennier. Han lyfter upp frågan i en intervju i en radiokanal om det råder jämlikhet i praktiken mellan städerskan och chefen för IMF. Svaret är nej, menar Badinter. Han beskriver i intervjun hur Strauss-Kahn sitter bland andra anklagade i rättssalen och ”förnedras medvetet som en knarklangare”. ”Hon som anklagar (=hotellstäderskan) säger att hon är ett offer och henne skyddar man. Dominique Strauss-Kahn däremot svarar att han  är oskyldig och honom slår man ner”.

Rätten att bli betraktad som oskyldig tills dess motsatsen har bevisats är den argumentationslinje som i praktiken alla i det franska elitsamhället hänvisar till dessa dagar. Det är naturligtvis en oklanderlig och riktig hållning i sig. Problemet är att hela Frankrike vet att Strauss-Kahn redan har ett antal tvivelaktiga affärer bakom sig. Någon eller möjligen några fall är paralleller till händelsen i New York men dessa har skett i Frankrike och leder därför aldrig till någon anmälan från kvinnornas sida.

En främmande röst är Gisèle Halimi, en stjärnadvokat som försvarat många kvinnor i utsatta lägen under åren. Hon anklagar inte minst kvinnorna i socialistpartiet som Martine Aubry coh Elisabeth Guigou för att inte ta hänsyn till hotellstäderskans situation. Eftersom alla politiker valt att skydda sig bakom den juridiska skyddsbarriären kan inte heller diskussionen om den franska kulturen kring mäns förförelse och/eller förtryck av kvinnor tas upp. Halimi gör det men hon är mycket ensam

Media följer politikerna i denna affär. Jag har sett ett nyhetsinslag med upprörda franska feminister och ett inslag som visar hur den anglosaxiska pressen kritiserar det franska samhällets ålderdomliga kvinnosyn. Sådana inslag drunknar i medias rapportering.

3 comments
  • NJ Roland Johansson

    I frâga om den franska opinionen undrar jag om majoritetens tro pâ en komplott verkligen handlar om en amerikansk komplott. Är det inte snarare en fransk komplott frân Elyséepalatset som mânga tror pâ?

    Troligast är förstas att DSK har gjort sig skyldig till ett övergrepp av allvarligt slag; att han lider av impulser som han inte behärskar och som den här gângen fâtt honom att förstöra ocksâ sin egen framtid.

    Det kunde vara värt att pâpeka att i Frankrike är det förbjudet att publicera bilder pâ brottsmisstänkta sâ som nu skett med DSK. Nâgot man kan uppskatta i ett allt râare medieklimat, vare sig det gäller makthavare eller brottslingar frân socialgrupp 5.

  • Arvid

    NJ Roland Johansson,
    tyvärr var det franska medier (Le Figaro) – vad jag förstått – som först publicerade namn, bostadsadress och annan fakta om städerskan som då eventuellt är offret i den här fruktansvärda historien. Men jag håller med dig om att bilder av misstänkta eller offer under processens gång inte ska publiceras.

    Bra texter om DSK-sörjan, Tomas! Gillar i synnerhet analysen kring människosyn och medias roll.

  • Inte säker på DSKs skuld

    Det är mycket tråkigt att man på förhand dömer innan saken är utredd. Vi vet inte om det är frågan om en komplott och om hotellstäderskan är betald. Det skulle inte vara långsökt eftersom en högt uppsatt socialistisk politiker och makthavare alltid hotar det amerikanska etablissemanget. Det ser ut som en klassisk CIA-komplott, utan tvivel. Det borde undersökas mycket noggrant. Men det skulle vara mycket svårt att få fram i en rättegång i USA. DSK sitter i en rävsax, lika illa som nyligen Wikipedias grundare Julian Assange hamnade i. Vad har hänt med Assange på senaste tiden? Det är märkligt tyst kring honom. Är han mördad av CIA?

Leave a Reply

Your email address will not be published.