Ny politisk karta efter Strauss-Kahn

• maj 24, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Inget är sig likt efter de händelser som inträffat eller inte inträffat på Sofitel på Manhattan för tio dagar sedan. Dominique Strauss-Kahn har lämnat IMF och han är inte längre påtänkt som socialisternas kandidat till presidentposten 2012. Vad händer nu?

Färska opinionssiffror visar att partiets generalsekreterare Martine Aubry blivit hetare men att Francois Hollande, partiets förra generalsekreterare och tidigare make till Ségolène Royal, på kort sikt dragit ännu större fördel av att DSK inte längre är med i striden om den åtråvärda presidentkandidatposten.

Martine Aubry är en slipad politiker som likt svenska socialdemokrater föredrar att bli föremål för böner, tjat och mycket övertalning av sina fans innan hon accepterar en högre position i partiet. Många vill nu se henne som partiets kandidat i primärvalen.

Hennes chanser kan bedömas som stora. Hon har ett stort nätverk i partiet, hon är målmedveten och slug taktiskt sett. Hon representerar också en mittfåra inom PS. Radikalare än Strauss-Kahn och Hollande och högst trovärdig som resultatpolitiker. Ofta vinner den som inte deklarerat sitt intresse i förtid. Aubry väntar på läget att meddela sin kandidatur. Hon kan också luta sig mot en överenskommelse som träffades för ett år sedan mellan henne och DSK. Den som ligger bäst till ska kandidera och om någon avstår så ställer den andre(a) upp. DSK är ute ur leken. Nu väntar många på Aubry.

Uppladdningen inför ett presidentval är en komplicerad och noga analyserad procedur i alla partier utom möjligen det parti som redan innehar makten och där presidenten kan ställa upp för omval. Brevbäraren och trotskisten Olivier Besancenot har meddelat att han inte ställer upp. Mittenkandidaterna Jean-Louis Borloo, tills nyligen miljöminister i Sarkozys regering, och Dominique de Villepin, lär ställa upp och även Francois Bayrou, ledaren för Modem, en annan centergrupp. Aubry har möjligheter att profilera sig tillräckligt mot dessa kandidater.

Marine Le Pen kommer att kandidera. Hon har fömodligen förlorat på att Dominique Strauss-Kahn inte ställer upp. Han representerade den vänster som hon enklast kunde attackera; förmögen med ett utsvävande privatliv och en hängiven vän av EU och av den globala jetsetvärlden med rika staters ledande politiker och med företrädare för de tyngsta finansgrupperna. Martine Aubry lär  bli en svårare nöt att knäcka. Hon kan inte attackeras för utsvävande liv, inte för omoral, inte för brist på medkänsla för de svagare i samhället.

Nicolas Sarkozy kan fortfarande besegras även om det kommer att bli oerhört mycket svårare än hans svaga opinionssiffror i dagsläget visar. Francois Hollande lär väga för lätt och är för oprofilerad. Mittenpolitikerna brukar nästan aldrig vinna. Det har hänt en gång under femte republikens historia, det vill säga sedan 1958. Han hette Valéry Giscard d ´Estaing och var visserligen lite mer liberal än den gaullistiska högern men en överklasspojke som förmodligen aldrig åkt tunnelbana. De gröna kommer inte heller att kunna knipa presidentposten. De har ingen tillräckligt stark kandidat.

Läget ljusnar alltså för Martine Aubry. Hon kan kandidera och göra ett bra val. Det är möjligt att hon blir Frankrikes nästa president. Marine Le Pen kommer säkerligen att falla tillbaka något från sina höga siffror. Hennes styrka ska inte underskattas men det finns ett starkt inslag av missnöjesyttring i hennes nuvarande höga opinionssiffror. När valdagen kommer lär en del väljare styra bort från Nationella fronten. Till Sarkozy och till andra kandidater.