Francois Hollandes stora tal

Francois Hollandes stora tal 150 150 Tomas Lindbom

Francois Hollande, socialistpartiets presidentkandidat och den som leder utmaningen av Nicolas Sarkozy inför valet i april och maj, talade i dag på eftermiddagen i Le Bourget norr om Paris. Ett tal som emotsetts med stort intresse. Nu skulle han presentera sitt valprogram och visa genom sitt framträdande om han kan entusiasmera fransmännen till den grad att han kan vinna valet. Det gick faktiskt ganska bra

Talet pågick i nästan 90 minuter. Det var intensivt, engagerat och bejublat av cirka tio tusen åhörare, alla anhängare till honom och till socialistpartiet. På främsta raden satt också de tunga ledarna inom partiet; åldermannen Lionel Jospin som var premiärminister 1997-2002 och partiets verkliga ledare efter Francois Mitterands fjorton år som president. Där satt hans förra fru och presidentkandidaten 2007, Ségolène Royal, något mindre engagerad i minspel än de flesta andra i salen. Där fanns Paris borgmästare Bertrand Delanouë, förre premiärministern Laurent Fabius och hela staben som stöttar Francois Hollande i kampanjen med sådana kända namn som Pierre Moscovici, kampanjledaren, och Manuel Valls som samordnar kommunikationen kring Hollandes valkampanj.

Det var ett tal med påtaglig vänsterprägel eftersom han som huvudmotståndare i valet utnämnde – finansvärlden. Inte Nicolas Sarkozy utan en kraft som hotat stater och människor genom sina ansvarslösa affärer. Han svarade med att utnämna jämlikheten som den princip som ska leda honom i hans ämbetsutövning om han får franska folkets förtroende i valet.

– Rättviseperspektivet ska styra mina handlingar, sa Hollande i talet. Han pekade på att skattelagstiftningen ska utformas med jämlikhet och rättvisa som ledstjärna. Detsamma för bostadsbyggandet som han ville utöka med fler social bostäder, dvs bostäder i offentlig regi med subventionerad hyra. Rättvisa och jämlikhet ska styra skolan så att fattiga barn också får möjlighet till utbildning på samma villkor.

Hollande lovade att göra sin första utlandsresa till Berlin och med den tyska kanslern utforma ett nytt samarbetsavtal kring Europafrågan. Han ville att detta samarbete ska ske på lika villkor; en förhoppning möjligen mer än ett löfte.

Francois Hollande talade mycket om ungdomen. Hans ambition som president är tydlig: Den kommande generationen ska få det minst lika bra som den förra. Han vill bryta den nedåtgående spiralen vad gäller ekonomiskt välstånd i landet. Det ska ske genom en aktiv statlig politik för att stötta företag som investerar i landet och bidrar till en ökad export. Företag som utlokaliserar ska istället bestraffas. Han ska stimulera utbildning och forskning för att  på sikt göra Frankrike till ett mer välmående land.

Talet var fyllt av visioner och av konkreta löften. Det går att kritisera honom för att ge sig hän åt en ofinansierad överbudspolitik. Den kritiken får alla oppositionsledare räkna med från representanter för en sittande regering. Samtidigt var han balanserad i sina resonemang. Det var ett tal av en klassisk socialist som bygger sin åskådning  på begreppen utbildning,  framsteg och tillväxt. Han är en politiker med fast förankring i industrisamhället och dess tankebanor.

Francois Hollande talar alltså om landets produktionsapparat och om ekonomiska rationella överväganden som recept för framtiden. Han  talar däremot mycket lite om miljön. Med tanke på debatten om kärnkraften i landet efter katastrofen i Japan är det närmast provocerande hur han öppet försvarar  kärnkraften med det lilla tillägget  att den måste kompletteras med förnyelsebara engergikällor. Det senare var ett besked som knappast kan ha glatt de grönas kandidat Eva Joly. Han talade också bara kortfattat om de orättvist låga kvinnolönerna.I övrigt var talet kliniskt fritt från feministiska tankegångar och förslag på förbättringar för kvinnan i ett land med en stark patriarkal ordning. Han nämnde vidare i en bisats att han ville stödja samkönade äktenskap. Det lät bra och är ett känt socialistkrav men detta krav kopplades på ett märkligt sätt ihop med att han i samma mening krävde ökade rättigheter för de handikappade.

Francois Hollande är rimligen det bästa Frankrike kan få 2012. En klok och balanserad man med en uttalad  position till vänster men med en måttfullhet i de praktiska förslagen som placerar honom närmare mittfåran i politiken. Han är trogen de gamla republikanska idealen och han fick också de starkaste applåderna när han talade om försvaret av den sekulära staten och nationens historiska uppgifter. För en modernare vänster finns bara förhoppningen att Eva Joly kan lyfta sig upp ifrån de nuvarande svaga opinionssiffrorna för att kunna sätta mer press på de vänsterfrågor som ändå i hög utsträckning hör framtiden till; klimatfrågan och miljön i allmänhet och en förändring av ålderdomliga patriarkala strukturer i landet.

Hollande går förmodligen stärkt ur detta möte i Le Bourget. Han leder i alla undersökningar över Nicolas Sarkozy och hans trovärdighet som kandidat förstärktes denna eftermiddag. Rimligen kan han behålla sitt försprång ett tag till, möjligen så länge att han också överlever själva valen med ett övertag i väljarsympatier. En man som till skillnad från Sarkozy kan samla folket, minska de sociala spänningarna och kanske till och med göra Frankrike till ett lite rättvisare land och ett land med lite mer framtidstro. Inte så illa i så fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published.