Den politiska hösten börjar

• augusti 26, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Det har inte varit någon vidare sommar i Frankrike. Bortsett från ett smalt bälte i den södra delen vid Medelhavet har landet haft regn och förhållandevis låga temperaturer. Men hösten kommer oavsett om folk är utvilade och solbrända eller inte. Nu är den här. Om sommaren varit sval kommer hösten och vintern att bli desto hetare. Politiskt

President Francois Hollande och hans regering under premiärminister Jean-Marc Ayrault har nu samlats för att dra igång arbetet. För första gången sedan valsegrarna i våras – först i president- och sedan i parlamentsvalet – pekar nu opinionssiffrorna nedåt. Inget att förvånas över. En fransk regering och en fransk president är i princip alltid impopulära utom veckorna efter en valseger och ibland också några månader före ett val

Nu blåser kalla opinionsvindar även av politiskt förklarliga skäl. Arbetslösheten fortsätter att stiga i samma takt som under Sarkozys sista år vid makten. Tillväxten ligger på noll och på gränsen till motsatsen, en krympning av ekonomin. Ett eller två kvartal ytterligare av samma dåliga utveckling och missnöjet kommer att bli mycket påtagligt. Ännu så länge ligger ändå Hollandes popularitetssiffror strax under 50 procent men de kan sjunka snabbt om inte det ekonomiska läget visar några tecken på att vända uppåt.

Nu väntar en skattereform som ska klämma åt höginkomsttagarna och stimulera företagandet. En skattereform som har som mål att öka tillväxten men samtidigt minska budgetunderskottet.  Alla vet att köpkraften hos vanligt folk knappast kommer att bli bättre, kanske sämre. Hollande vågar inte göra som socialistiska politiker  alltid gjort hittills; erbjuda offentliga bidrag för att  öka optimismen och stimulera konsumtionen. Det skulle behövas för att öka tillväxten och på sikt också ge fler arbetstillfällen. Men marknaden kommer inte att godkänna att den redan hårt ansträngda budgeten med stora underskott ska tillåtas växa ännu mer. Därför förlitar han sig i stor utsträckning på sin skattereform Därför balanserar Hollande och regeringen med oerhört små medel för att stimulera ekonomin medan den samtidigt stramar åt för att inom fem år försöka utradera hela budgetunderskottet. Hur ska det gå till och hur är det möjligt att nå båda dessa mål, både tillväxt och hårda åtstramningar?

Oppositionen utnyttjar nu det svåra läget helt skamlöst. Sarkozy försämrade för vanligt folk och lämnade en ekonomi i sämre ordning än den han ärvde av sin företrädrare Jacques Chirac. Men naturligtvis har högeroppositionen glömt det nu. Regeringen attackeras för alla de brister som den ärvt av den gamla och för de dåliga konjunktursiffror som nu  trillar in .

Den stora frågan är också om Francois Hollande i konkret handling vågar utmana Angela Merkel i kraven på ytterligare sanering av ekonomierna i Sydeuropa. Det förefaller som om han bistår Merkel i hennes nya krav på den grekiska regeringen om ytterligare sparbeting.Det är svårt att se att han kan introduera en annorlunda Europapolitik i det avseendet. Han får hård kritik av Front de Gauche under ledning av dess karismatiske ledare Jean-Luc Mélanchon men den kritiken väger lätt i förhållande till de stora vargarna i gestalt av högeroppositionen, Tyskland och framförallt marknaden.

Hollande har lovat några små reformer som inte kostar så mycket pengar men som kommer att bli symboler för hans nya regim; fler lärartjänster i skolorna och lagen om rätten till samkönade äktenskap. Hans invandringspolitik kommer att fortsätta att bygga i stor utsträckning på principer om assimilering och polisens repressiva roll kommer att fortsatt dominera i försöken att hålla våldet stången i förorterna. En viss humanisering är ändå att vänta inom juridik och polisväsende. Premiärministern kommer att på EU-nivå driva frågan om att romerna från EU-länderna Bulgarien och Rumänien ska få viss (!) rätt att söka arbete i Frankrike och att det ska ske en satsning – om än liten – på utbildning för att stimulera barn och ungdomar i marginaliserade förorter till en lite bättre framtid.

Tonen från Elyséepalatset har ändrats sedan valet. Aggressiviteten i de politiska utspelen mot de svagare i samhället har minskat påtagligt. Än så länge uppskattar franska väljare denna mentala förändring men snart räcker inte det. Hollande och hans regering har några månader på sig. Om inget påtagligt händer då kommer den folkliga kritiken att vara hård och det kan i det läget bli svårt att vända opinionen tillbaka till sin fördel igen.