Nytt åtstramningspaket i Frankrike

• mars 10, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Nu tvingas den franska regeringen till ytterligare åtstramningspaket. EU:s kommissionär Olli Rehn och hela EU-ledningen pressar på. Frankrike får allt svårare att övertyga Bryssel och den tyska regeringen om att den klarar uppgiften att minska budgetunderskottet till tre procent före årets slut. Nu krävs att regeringen minskar statens kostnader med ytterligare fyra miljarder euro – i år.

Humöret är inte på topp i den franska regeringen. Premiärminister Jean-Marc Ayrault har krävt av sina ministrar att presentera nya förslag på besparingar som ska leda till en nedskärning i statens utgifter på ytterligare fyra miljarder euro. Ministrarna ska spara ifrån en redan låg nivå.

Francois Hollande lovade en väldigt slimmad budget i valrörelsen. Han försäkrade väljarna om en satsning på skolan,  på polisen och ett fortsatt stöd för en gammal socialistiskt  generös linje i pensionsfrågan. I övrigt förvarnade han väljarna om kärva tider. Nu hotas även de områden som han tidigare skyddat. Det gäller med säkerhet framförallt pensionerna. Han lär snart behöva höja pensionsåldern för de flesta löntagare. Det lär bli en prestigeförlust som ytterligare tär på hans låga opinionssiffror.

Regeringen Ayrault måste även minska på utgifterna i alla ministerier. Det gäller utrikes- och försvarspolitiken. Det gäller den stora sociala budgeten, utbildning och kultur och mycket annat. Det gäller förstås också att intensifiera den process som pågår kring minskningen av personal inom den offentliga sektorn. Frankrike har ännu inte gått in i den begränsning av offentlig service som skett i till exempel Sverige. Posten är ett exempel. Den fungerar även i glesbygd och kostar enorma pengar genom en fortsatt hög service och många anställda.

Francois Hollande och hans regering har inte kunnat visa att deras ekonomiska politik på ett avgörande sätt skiljer sig från den gamla. Snarare är den tuffare i sina sparbeting än under Sarkozys tid. Det beror delvis på att krisen förvärrats men också på att Hollande är mer idog i handling än Sarkozy. Kritiken från det vänstersocialistiska Parti de gauche är skarp och många på vänsterflygeln inom Hollandes eget parti suckar tungt. Problemet är att Hollande inte kunnat betvinga Bryssel. Han har fått böja sig och acceptera EU-budgeten och följer snällt de nya kraven på sparbeting, de fyra miljarderna euro som nu ska sparas i Frankrike.

Det är inte en fråga om åtstramningspolitiken verkligen leder till en bättre konjunktur på sikt. Det handlar om att marknaden inte accepterar en mer keynesiansk politik. Paul Krugman och flera andra nationalekonomier kritiserar den europeiska åtstramningspolitiken för att till slut knäcka flera av de krisande EU.länderna men det hjälper inte. Marknaden straffar de länder som inte följer denna hårda linje.

Hollande och hans regering lär inte klara av målet att sänka budgetunderskottet till tre procent före årets slut. Tillväxten är i princip obefintlig. Arbetslösheten ökar. Det sprider sig en känsla av vanmakt i en befolkning som på teve ser ständigt nya inslag om varsel inom industrin och själva upplever hur deras ekonomi försämras. Det är inte lika illa som i Spanien och Grekland. Det är en bra bit ner till de fasansfulla nivåerna.

Kriskänslan ökar trots allt i Frankrike. Det märks mindre i form av strejker och demonstrationer. Tvärtom lyckades arbetsgivare och vissa fackliga organisationer komma överens på skandinaviskt vis om uppgörelser om löner och annat. Men nästa vinter lär knappast bli lika lugn om inte regeringen kan börja vända den nedåtgående trenden. Hollande har själv lovat att franska folket ska märka en skillnad i positiv riktning under 2014. Det gäller att han bevisa det också.