december 2013

Frankrike är kanske Europas starkaste försvarare av det sekulära samhället. Den katolska kyrkan skildes från staten 1905. Principen om att religiösa riter och ceremonier ska hållas strikt utanför det offentliga livet som skolor och arbetsplatser är oomtvistad. Frankrike har på senare år stiftat lagar som även förbjuder franska muslimer att bära slöja, kristna att bära kors på bröstet och judar att bära kippa i skolor och på arbetsplatser. Det är också numera förbjudet i lag för muslimska kvinnor att på allmänna platser bära slöjor som också täcker ansiktet.

Den franska sekularismen är starkt förbunden med de så kallade republikanska grundvärderingarna. Särskilt under Sarkozys regeringtid lyftes de identitära frågorna upp och försvarades till sin yttersta spets. Nationella fronten hakade på och fick med sin underliggande främlingsfientlighet och rasism en möjlighet att ansluta sig till den republikanska hållning som tidigare bara odlats av socialister och den demokratiska högern.

Det är alltid så med alla principer att de inte går att upprätthålla i alla delar. Samtidigt finns det en stark opinion i Frankrike för att stoppa butiksägarnas  krav på att hålla söndagsöppet. En ohelig allians består mellan den konservativa delen av högern med katolska kyrkan och en överväldigande majoritet av vänstern,  stödda av de fackliga organisationerna. De är i majoritet mot butiksägare, många anställda som vill tjäna extra på söndagarna och den liberala delen av den politiska högern.

Den nuvarande regeringen försöker som alltid med Hollande vid rodret att balansera på slak lina. Ett nytt förslag är att tillåta vissa branscher att hålla öppet vissa söndagar under året (mellan fem och tolv söndagar) och låta några få branscher ha öppet varje söndag. Debatten står het om möbelaffärer får ha öppet. Ikea riskerar att tvingas hålla stängt på söndagar.

För en svensk, så präglad av total liberalisering på detta område, verkar debatten i Frankrike märklig. Den speglar den distans till kommersiellt tänkande som i vissa avseenden fortfarande råder i landet. Söndagar är en dag när familjen ska kunna vara tillsammans. Egentligen ska inte det faktum att söndagar är en kristen helgdag påverka inställningen. Frankrike är ju Europas mest sekulära land rent principiellt. Men visst hjälper det motståndarna till söndagsöppet att ha katolska kyrkan i ryggen i kampen mot de kommersiella krafterna.

I den franska debatten drar man alltid ut konsekvenserna till det yttersta. Hur blir det om företagen tvingar de anställda att acceptera arbete på alla möjliga obekväma tider. Tänk om de måste jobba sju dagar i veckan därför att företagen kräver det för att uppnå ökad lönsamhet. I dag är det butikerna som vill ha söndagsöppet, i morgon kommer dataföretag och banker att också kräva av sina anställda att jobba på söndagar… Så resonerar motståndarna till butikslagen.

En av de liberala debattörerna, Yves Thréard på högertidningen Le Figaro, skrek i dag ut sin förtvivlan i teve när han konstaterade att Frankrike som har noll tillväxt, hög arbetslöshet och företag som går på knäna ändå benhårt kämpar för en bibehållen butikslag som alltfler länder i Europa redan lämnat bakom sig. Men han är i minoritet. Han får fortsätta att slita sitt hår i teve. Arbetslösa får fiska och äta den traditionella söndagslunchen med familjen istället för att tjäna pengar som expediter i en butik.

Visst är det sympatiskt att fransmännen försvarar det goda livet och en lugnare och sundare livsrytm, Men visst är det samtidigt problematiskt att slåss mot väderkvarnsvingarna och hindra en möjlig liten vindpust i riktning mot bättre ekonomiska tider i landet.