maj 2014

Vincent Peillon, nyligen avsutten utbildningsminister i regeringen, står som första namn på socialisternas valsedel till EU-parlamentet för sydöstra Frankrike. Han åker runt i byar och städer och försöker värva röster för sitt parti. Det går inget vidare enligt ett reportage i Le Monde. Bönderna vänder honom ryggen. Det är lätt att föreställa sig hur han arbetar i motvind. Han har hela ryggsäcken full med misslyckanden som utbildningsminister och med hela den impopularitet som regeringen och presidenten stoppat ner i samma tunga ryggsäck. Han vet att han är nummer tre i regionen, distanserad av UMP men främst av Nationella fronten.

UMP lever på socialistregeringens misslyckanden och låga popularitet. Annars skulle deras kandidater till EU-parlamentet ha det lika svårt. Det är en splittrad höger som bland annat inte kan komma överens om sin inställning till EU. Ska den bli mer federativ eller inte?

Det är Nationella frontens kandidater som lyser som solen. Nu kom i dag en färsk undersökning från Ipsos som visar att detta parti som i alla år uppfattats som ett maktlöst missnöjesparti nu har ledningen  i ännu en opinionsundersökning, 24 procent . Den traditionella högern, UMP, kommer på 23 procent. Socialisterna ligger klart efter på en tredje plats med 17 procent

Undersökningen ger också andra svar som verkligen borde oroa de klassiska partierna. Bara knappt 40 procent tänker rösta i valet. Om det blir verklighet den 25 maj kommer det innebära ett rekordlågt valdeltagande. Men ännu värre är att inte ens fyra av tio fransmän vill att nationen fortsätter att tillhöra EU. Marine Le Pen kändes som vågad och extrem när hon förra året drev kravet på att Frankrike ska lämna eurosamarbetet. En majoritet av franska folket vill lämna EU.

Vincent Peillon har uppdraget att få tillbaka de socialistväljare som lämnade partiet i kommunalvalet i mars månad. Det är förmodligen en helt omöjlig uppgift. Kommunalvalet blev en råsop mot socialisterna och den sittande regeringen, mycket värre råsop än partiledningen räknat med. Det verkar otänkbart att det går att vända den trenden nu. Ingenting i den ekonomiska politiken på nationell nivå pekar i en särdeles positiv riktning. Och fransmännen röstar på de nationella frågorna i EU-valet. Gentemot EU väcks en allt större skepsis. Möjligen kan man säga att Marine Le Pen med sin EU-kritiska linje drar fördel av EU-skepsisen hos folket. Men hon drar framför allt fördel av den ökande nationalismen hos vanligt folk och den ökande irritationen över att de traditionella partierna inte löser deras vardagsproblem.

Vincent Peillon står på åkern med sina fina lädersulade lågskor. Hans filosofiska bildning kommer inte alls till sin rätt i detta sammanhang. Som Le Monde skriver så har han ingen glädje av att kunna hänvisa till sina vetenskapliga verk om den i Frankrike välkända, fenemenologiskt orienterade filosofen Merleau-Ponty, lärjunge till Heidegger. Kanske har han sällskap där på åkern av sin broder från UMP-högern.  Kanske sitter de fast i leran eller sjunker bara djupare och djupare ner i den för varje steg de försöker ta. Gissa vem som representerar Nationella fronten i valkretsen sydöstra Frankrike och som leder i alla opinionsmätningar. Jo, Marine Le Pens pappa, den gamle reaktionären, högerextremisten och antisemiten Jean-Marie Le Pen. Frankrike mår inte bra när väljarna vänder de bildade och  sansade politikerna ryggen och väljer denne gamla rabulist istället.

Det är ingen tvekan om saken. Marine Le Pen har skaffat sig en stark position i den franska politiken. Hon kan mycket väl lyckas att föra sitt parti till en förstaplats i valet till EU-parlamentet om ett par veckor. Hon har också positionerat sig som en av de tunga politikerna; upphävt den självklara dualismen mellan socialistpartiet och högerns UMP. Hon är nu en tredje kraft i fransk politik

Nationella fronten är mycket starkare än de flesta andra högernationella partier i Europa. Ja, frågan är om det finns något europeiskt land som har en så stark extremhöger som Frankrike. Detta är inte så besynnerligt som det kan verka. Frankrike har en tradition av stark högernationalism. Den går tillbaka till kontrarevolutionärerna efter franska revolutionen 1789. Den var stark under de stora ideologiska striderna i slutet av 1800-talet under den så kallade tredje republiken. Den bar Vichyregimen under Marskalk Pétain under åren som Frankrike var ockuperat. Och den har fått ny fart under de senaste decennierna när en dröm om ett starkt nationellt Frankrike vuxit i stora folkliga grupper.

Frankrikes politiska liv delas i en höger och en vänster precis som i Sverige. Men begreppen har inte riktigt samma innebörd. Staten är central i högre utsträckning för den franska högern. Nationen i en klassisk mening likaså. Den franska högern saknar tydliga liberala inslag. Nyliberalismen har aldrig slagit an på samma sätt som i USA och Storbritannien, ja inte ens som i Sverige. Arbetarklassen röstade tidigare kommunistiskt och söker sig inte självklart till socialisterna eftersom detta parti i stor utsträckning är ett medelklassparti. Kommunisterna var i teorin internationalister men i grunden väldigt nationellt och hyllade staten. Det är inte märkligt att fransk arbetarklass i ännu större utsträckning än den svenska söker sig från den gamla marxistiska vänstern till den högernationella rörelsen.

Den ekonomiska krisen i Frankrike har i stora grupper tolkats som ett bevis på att regeringarna i Paris sålt ut sitt land till storkapitalet och öppnat för en alltför stor invandring. Stora delar av arbetarklassen ser inte Marine Le Pen som en länk till överklassen, till den vanliga högern som stöder de rika i samhället. Hon uppfattas som försvarare av småfolkets intressen. De som lever utanför storstäderna, som upplever att deras köpkraft minskat år från år, generation från generation, de som uppfattar att deras livsstil ifrågasätts av eliten i Paris. Marine Le Pen blir i mångas ögon försvaren av folket mot eliten

Jag har skrivit en rapport om Marine Le Pen och Nationella fronten som givits ut av Arenagruppen och som presenterades i förra veckan på ett seminarium på franska residenset i Stockholm i samarrangemang mellan Arenagruppen och franska ambassaden. Jag länkar till rapporten här nedan. Den som vill kan ladda ner den och läsa. Marine Le Pen kommer att sätta avtryck i det nya EU-parlamentet. Kanske kommer hon att kunna agera med stöd av andra liknande partier i Europa som Sverigedemokraterna.

http://www.arenaide.se/2014/04/28/ett-marinblatt-frankrike/