Med vintern kommer de sociala konflikterna

Med vintern kommer de sociala konflikterna 150 150 Tomas Lindbom

Kylan har kommit till Paris. December är en vintermånad, åtminstone i norra Frankrike. Och med vintern kommer konflikterna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Normalt brukar arbetarnas fackliga organisationer demonstrera men ingenting är sig riktigt likt i Frankrike sedan Hollande blev president 2012 och den ekonomiska krisen bitit sig fast i landet. Nu strejkar istället företagarna.

Denna vecka genomför tusentals företagare från hela landet demonstrationer mot det som de kallar för regeringens åtstramningspolitik mot det privata näringslivet. Detta inträffar bara några månader efter det att premiärminister Manuel Valls förklarat på en stor konferens arrangerad av arbetsgivarorganisationen Medef att regeringen älskar företag och företagare. Uppenbarligen har denna charmoffensiv från regeringens sida inte haft någon effekt.

Regeringen och Medef  kom också tidigare under året överens om att tillsammans verka för ett bättre företagsklimat i landet. Regeringen har lovat sänkningar av arbetsgivaravgifterna mot att företagen anställer fler. Regeringen söker hitta alla möjliga medel för att minska den arbetslöshet som varje månad kryper uppåt med 20-30 000 personer och som nu ligger på totalt tre och en halv miljon arbetslösa + ytterligare cirka en och en halv miljon som går på tillfälliga jobb eller andra underbetalda deltidsjobb.

Många av landets små och medelstora företag gillar inte regeringens så kallade ansvarspakt som sänker skatten för de svagaste grupperna, minskar arbetsgivaravgifterna och skär i kostnaderna på den offentliga sektorn. Sänkningarna av företagens avgifter till staten är inte tillräckliga, säger de. Medefs chef Pierre Gattaz är i någon mening överkörd av sina medlemsföretags upprördhet. Han måste inordna sig i ledet av upprörda röster riktade mot regeringen.

Ett stort problem för Frankrike är att avtalen mellan fack och arbetsgivare bara delvis kunnat genomföras på ett framgångsrikt sätt. Den franska ordningen med avtal på arbetsmarknaden innesluter också regeringen vilket gör all samverkan än mer komplicerad. Det är inte som i Sverige där arbetsmarknadens parter sköter allt. Den nuvarande regeringen är stukad och saknar auktoritet. Det räcker att påminna om att Francois Hollande får stöd av endast 13 procent av väljarkåren. Arbetsgivarna har stora problem med att investera och anställa i sina företag. Exporten är svag. Den franska privata ekonomin går minst sagt på sparlåga. Dessutom skadas nu den största fackliga organisationen CGT av en svår ledarkris.

Allt är alltså krångligt.  De tre parterna är alla missnöjda med varandra och kanske också med sig själva.Det senare säger de förstås inte. Framförallt lägger alla skulden på varandra. Samtidigt som denna strid pågår fördjupas krisen. Frankrike lever med ett näringsliv utan optimism. Staten lånar till en stor del av sin budgetverksamhet.

Vintern kommer säkert att bli än kallare, inte bara i luften utan också inom politik och arbetsmarknad. Det är i ock för sig inget nytt. Varje vinter är en vinter i kris. Skillnaden är att förutsättningarna att övervintra och åtminstone begränsa skadorna i nationens och företagens ekonomi är sämre än på många år.

Leave a Reply

Your email address will not be published.