Marine Le Pen smyger mot makten

Marine Le Pen smyger mot makten 150 150 Tomas Lindbom

Marine Le Pen är en av de ledande franska politikerna som nu visar upp sig i början av en lång valrörelse. Hela hösten och vintern kommer den att pågå och få sin avslutning i presidentvalet den 23 april och 7 maj med efterföljande val till nationalförsamlingen. Marine Le Pen smyger fram under parollen ”Ett Frankrike som ska återfå sitt lugn”. Och hon tänker sig att Nationella fronten ska stå för denna stillhetens injektion.

Europa upplever i stort sett varje månad nya framgångar för den nationalistiska krafterna. AfD når framgångar i delstatsvalen i Tyskland. Österrike kan få en högerpopulistisk statschef. I Frankrike är det ingen nyhet att Nationella fronten ligger i topp i opinionsmätningarna med sitt dragplåster i ledaren Marine Le Pen. Läget är detta att i terrorismens spår har andra partier hårdnat i sin attityd till muslimer och ropar på strängare straff för våldsbrott kopplade till misstankar om islamism.

Marine Le Pen väljer nu en annan linje, den till synes mjuka. Det är förstås inte så att hon gått och blivit liberal. Tvärtom vill hon utnyttja tillfället när särskilt delar av högern  gasar på för fullt i säkerhetsfrågan att visa att hennes och hennes partis åsikter är fullt legitima och att det inte finns någon anledning att inte rösta på Nationella fronten och på henne i nästa presidentval. Än så länge har en majoritet sagt att det är uteslutet att rösta på Le Pen. Det hindrar henne från att bli president. I en andra valomgång kommer tillräckligt många väljare att stödja en annan kandidat än hon oavsett om den andre är vänster eller höger. Hon har som det ser ut i dag fortfarande ingen chans att bli president.

Om den nya kampanjen från partiets sida lyckas kan en majoritet väljare säga att det är lika acceptabelt att rösta på henne som på exempelvis Nicolas Sarkozy. Då ligger fältet öppet för henne. Då skulle Frankrike kunna bli första land i Europa under detta sekel som får en regering som bryter mot den social-liberal-moderatkonservativa pakt som hittills rått.

Det finns nämligen ett tillägg till Marine Le Pens paroll om det nedlugnade Frankrike. Tillägget är att det ska ske med auktoritet. Det är ett signalord som hennes väljare förstår. Det går att få lugn i en skolklass med olika medel, hot mot eleverna eller inlevelse i deras situation. Samma med ett samhälle. Marine Le Pen gillar en auktoritär ordning i skolundervisningen och inom kriminalpolitiken. Hon lär knappast ändra inriktning när det kommer till hela samhället.

1 comment
  • Tyrgils Saxlund

    Det är bra analys av Le Pen och FN. Framgångarna för AfD och det eventuella utfallet i Österrike (förmodligen vann Hofer redan första gången, men förlorade p g a obevisbart valfusk).
    Le Pen som president vore naturligtvis en olycka av många orsaker och troligen blir hon det inte heller.
    Men analysen i inlägget saknar en viktig faktor: hennes framgångar bottnar i fransk politiks grundläggande problem – brist på reformer – och att båda blocken dels blockerar varandra, dels i politikens misslyckanden. De ökande etniska motsättningarna är en del av detta, men frågan är om de inte snarare är ett utslag av misslyckandet, mer än själva grunden till problemen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.