fredag, december 2, 2016

Det kom överraskande. Igår kväll lägligt när kvällsnyheterna i två stora tv-kanaler inledde sina sändningar, klockan 20, höll President Francois Hollande ett kortare tal till franska folket. Talet innehöll en längre del som beskrev hans mandatperiod som framgångsrik och en kort avslutande del där han meddelade att han inte söker omval för en andra period.

Hollande är dessvärre inte bara en man utan större politiska övertygelser. Han är också en man som har svårt att dominera en scen och av egen kraft genomföra nödvändiga beslut. Han söker stöd hos andra, påverkas av andra. Under den senare delen av sin mandatperiod är det tydligt att premiärministern, Manuel Valls, pressat på och tvingat fram beslut från presidenten som han annars förmodligen inte tagit eller skjutit på till det yttersta. Det gäller bland annat avskedanden av ministrar. Han ville inte ersätta Jean Marc Ayrault med Manuel Valls men Valls pressade fram det. Han tvekade att avsätta finansminister Arnaud Montebourg men Valls tvingade fram det beslutet.

Nu sägs det från initierade källor att Valls också pressat fram Hollandes beslut att inte söka omval. Men när han då går ut med beslutet försöker han få det att verka som om han fattat det i ensamhet, utan att ha talat med någon. Få visste om vad han skulle säga klockan åtta igår kväll. Han ringde Stephan Le Fall, regeringens talesperson och hans förtrogna, försvarsministern Jean-Yves Le Drian. Han sa det till sin kommunikationsrådgivare och presschef Gaspar Gantzer och möjligen någon till.

Men var beslutet fattat av honom själv som han vill få det att framstå? Nja, Valls har de senaste veckorna satt stark press på Hollande. Valls förklarade i söndags i en tidningsintervju att han var beredd även att ställa upp om Hollande gjorde det. De båda herrarna hade ett lunchmöte i måndags och vad sas då egentligen? Valls förklarade efter lunchen att han inte skulle kunna tänka sig att ställa upp mot Hollande. Han drog alltså då tillbaka det han sagt i tidningsintervjun dagen före. Bedömare undrar om inte Hollande redan då meddelat sin avsikt att inte söka omval och i det läget bett Valls om tjänsten att visa lojalitet mot sin president. Det är en hypotes som känns ganska rimlig.

Hollande hoppas säkert att hans eftermäle blir bättre än om han tagit strid i valrörelsen och sannolikt förlorat förr eller senare. Antingen direkt i socialisternas primärval eller i själva presidentvalet. Det är också en klok tanke. Nu kan Hollande sprida en bild av sig själv och sitt regeringsinnehav som är lagom positivt och angreppen på honom kommer att vara mildare än om han fortfarande utgjorde ett hot mot sina motståndare, både inom partiet och bland hans politiska motståndare.

Kommentarerna direkt efter talet visar också på en viss moderation även om en del motståndare inte kunde hålla sig. Nathalie Kosciusko-Morizet, Les Républicains, sa i France 2 igår kväll att detta var Hollandes enda utmärkta beslut under fem år. Valls talade om ett värdigt tal och ett modigt beslut. Vänsterpartiets Jean-Luc Mélenchon twittrade: ”Hollandes uttalande är ett erkännande av ett oerhört misslyckande. Nu gäller valet mellan Francois Fillon som säger ” var och en för sig och Gud för alla” och jag som säger ”en för alla och alla för en” ”

Det politiska läget förändras förstås av att Hollande stiger åt sidan. Jag ska återkomma i nästa blogg mer till detta. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Hollande var knappast något skrämmande djur för de andra maktstinna politikerna i hans omgivning men visst betyder detta att röster ska omfördelas. Inget är däremot klart vem som kan bli socialisternas kandidat i presidentvalet eller hur det påverka Emmanuel Macron. Spelet går vidare.