Fillon och den galna valrörelsen

Fillon och den galna valrörelsen 150 150 Tomas Lindbom

Fransmännen brukar säga inédit om något händer för första gången. Den här valrörelsen har ständigt fått den beteckningen. Det är verkligen en helt galen valrörelse där kandidater utses som ingen räknat med och där åtminstone två av de tre främsta utsätts för juridiska granskningar för olika så kallade affärer. Francois Fillon ligger nu riktigt illa till och det kan inte vara mer än en fråga om dagar innan någon tung politiker från det egna partiet, Republikanerna, tar ett allvarligt samtal med den egna presidentkandidaten och förmår honom att lämna in.

Det är bra att vara hårdhudad i politiken men frågan är om inte Fillon gått över gränsen för länge sedan till att bli tjurskallig och inte heller längre tänka på sitt partis bästa. Han är nu utsatt för en preliminär granskning av tre höga jurister som ska undersöka om åtal ska väckas mot honom men också förmodligen mot hans hustru. Undersökningen är hemlig. Ingen vet vad som finns i juristernas material. Uppenbarligen tillräckligt mycket för att gå vidare. Francois Fillon vägrar att lyfta på locket själv inför medierna och visa exempel på att hans hustru verkligen varit en fungerande politisk sekreterare till honom och gjort rätt för de skattemedel som betalats ut som lön under ett antal år. Misstänksamheten består alltså. Människor tror, rätt eller fel, att han inte har rent mjöl i påsen.

Fillon gör som Sarkozy har gjort tidigare när han utsatts för juristernas granskning. Han har attackerat rättsväsendet och det gör Fillon med en ursinnighet som faktiskt känns märklig. Han har dock accepterat att inställa sig till förhör hos juristerna och det kommer att ske den 15 mars. Han skulle kunna hänvisa till sin juridiska immunitet  i egenskap av ledamot av nationalförsamlingen men har inte utnyttjat den möjligheten.

Han har också attackerat medierna på samma sätt. Till och med den ansedda tidningen Le Monde blir utsatt för hans beska uttalanden.Det är inte förvånande att en del kommentatorer jämför honom med Donald Trump på den här punkten.

Hans partivänner börjar nu en efter en att ta avstånd från honom. Bruno Le Maire, en av kandidaterna i primärvalet, har gjort det. En rad andra ledande republikaner likaså. Till och med hans närmaste rådgivare i staben har rått honom att dra sig tillbaka. De verkar uppenbarligen inte lika imponerade av Fillons attacker mot jurister och media. Många tänker också på sina egna karriärer. Fillon riskerar att försätta den franska högern i besvärande omständigheter. Presidentvalet som i november verkade bli en lätt seger för Fillon och för högern är nu i princip förlorat. Därefter stundar val till nationalförsamlingen. Utan en fungerande presidentkandidat  från det republikanska partiet är risken stor för att det blir storförlust även i valet till nationalförsamlingen. Fillon kan dra med sig en rad högerpolitiker i fallet.

Det finns fortfarande en möjlighet att Alain Juppé åtar sig att gå in som ersättare men då måste Francois Fillon själv dra tillbaka sin kandidatur och föreslå Juppé. Det måste dessutom ske före den 20 mars då tiden går ut för att anmäla kandidater. Dessa kandidater ska dessutom ha minst femhundra signaturer från politiska funktionärer på hög nivå och bli godkända av författningsrådet, Conseil Constitutionnel. Det är bråttom om Republikanerna ska få fram en kandidat som kan ha någon som helst trovärdighet i valrörelsen. Fillon möts nu bara av journalisternas frågor om affären Penelopegate när han försöker resa runt i landet på valturné.

Marine Le Pen har dessutom i dag förlorat sin immunitet som ledamot i Europaparlamentet vilket innebär att hon åtminstone i en av sina affärer tvingas inställa sig till polisförhör. Hon har hittills vägrat med hänvisning till hennes immunitet.

Valrörelsen är galen. Emmanuel Macron, Benoît Hamon och Jean-Luc Mélenchon besväras också i någon mening av all uppmärksamhet kring Fillons affär. De får inte heller tid i medierna för att presentera sina förslag. I dag har Macron till exempel lagt sina förslag om ekonomi och arbetsmarknad. Han har svårt att nå ut och får inte heller reaktioner från de andra kandidaterna som han skulle behöva. Den verkliga sakliga debatten verkar för närvarande ha avstannat.

 

1 comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.