Nu sluter partiet upp bakom Fillon

Nu sluter partiet upp bakom Fillon 150 150 Tomas Lindbom

Ikväll har Republikanernas partistyrelse avgjort vem som ska leda partiet i kommande presidentval. Svaret är att alla inom partiet nu ska sluta upp bakom Francois Fillon, den kandidat som med stor majoritet vann primärvalet i november. Det låter som om frågan nu är avgjord en gång för alla. Sarkozy, Fillon och Juppé, de tre tunga i partiet har redan träffats och partistyrelsens beslut ikväll bygger säkerligen på deras rekommendation. Så enkelt är det ändå inte. Det är ett riskfyllt spel för partiet och mycket kan hända som gör att detta beslut kan utvecklas till en katastrof för Fillon men också för partiet under de kommande veckorna.

Beslutet fattades säkert inte med glädje utan av nödvändighet. Francois Fillon har med sin okuvliga vilja att fortsätta sin valkampanj ställt alla andra ledare inom partiet inför ett fait accompli. Alain Juppé blev tillfrågad men insåg snart att Fillon inte var beredd att dra tillbaka sin kandidatur. Istället organiserade den senare och hans stab ett stort möte igår söndag på Trocaderoplatsen i Paris med sina trogna. Han gjorde denna eftermiddag till en manifestation för sin sak. Han fick  50 000, kanske 100 000 att resa från olika delar av landet för att visa upp sin obrottsliga lojalitet för sin ledare. De var inte många om man betänker att Fillon behöver minst tio miljoner väljare för att gå till den andra valomgången. Men han utnyttjade mötet till att visa att hans anhängare fortfarande stöder honom. Han har tappat i opinionsmätningarna men har forfarande ett väljarstöd på mellan 17 och 20 procent.

Alain Juppé som kom tvåa i primärvalet i november hade varit tvungen, för att få partiets stöd, att anpassa sitt program högerut. Det var förmodligen ett absolut krav ifrån kungamakaren Nicolas Sarkozys sida. Denne står närmare Fillon än Juppé rent politiskt. Fillon har för att kunna överleva som kandidat dessa turbulenta veckor tvingats att gå i ett slags koalition med Sarkozy och de toppolitiker inom partiet som står expresidenten nära.

Juppé var inte beredd att frångå den mer centerorienterade linje han drev i primärvalskampanjen. Han insåg att motsättningarna skulle kvarstå inom partiet även med honom som ledare. Därför antog han inte utmaningen att ersätta Fillon som kandidat.

Problemet som nu uppstår är att Fillon den 15 mars ska inställa sig till förhör hos de tre toppjurister som förbereder ett eventuellt åtal mot honom och hans fru. Redan inställelsen hos juristerna kommer att kasta en tung skugga över Fillon och hans valrörelse. Om juristerna hinner rekommendera åtal före presidentvalet blir situationen helt orimlig. Vilken fransk väljare är beredd att rösta på en kandidat som kan dömas i domstol? Knappast en majoritet av folket i alla fall.

Det kan också gå bra. Fillon får veta av juristerna före valet att det inte finns skäl för åtal. Han kan då vända detta beslut mot de jurister som drivit på granskningen av honom, peka ut dem som politiserade och styrda av Hollande och hans illvilliga socialistregering. Han kan då också med än större kraft attackera medierna som sysselsatt sig med affären i ett par månader. Han kan än starkare visa upp sig som offret som ändå inte lät sig nedslås utan till slut segrade.

Republikanernas ledare, inte minst Sarkozy, visste också att Fillon aldrig för ett ögonblick tänkte dra sig tillbaka. Och Fillon visste att med denna närmast makalösa viljekraft att hänga sig kvar också skulle blockera alla motkandidater. Kanske är han också övertygad om att det aldrig kommer att väckas åtal. Franska politiska affärer brukar sluta så. Det är sällan politiker döms. Se på Sarkozy som varit inblandad i ett tiotal affärer men aldrig blivit dömd.

Domen lär dock komma från väljarna. Det blir under alla omständigheter svårt för Francois Fillon att vinna presidentvalet. Han ligger långt efter Le Pen och Macron och väljarna kommer att påminnas om affären Penelopegate under hela valrörelsen. En del väljare stärks i uppfattningen att det är jurister och journalister som ska anklagas och inte Fillon. Men de flesta lär inte tänka så.

Allt pekar nu på att en rad ministrar i den socialistiska regeringen kommer att stödja Macron, den så kallade oberoende kandidaten, och inte Benoît Hamon som är Socialistpartiets officiella kandidat. Ikväll pågår enligt tidningen Le Figaro samtal mellan flera ministrar på kontoret hos Stephane Le Fall, regeringens talesperson och tillika jordbruksminsiter. För övrigt en av Hollandes mest förtrogna.Det innebär att Macron som redan har 25 procent av rösterna i opinionsmätningarna – om ministrarna ger honom sitt stöd –  kommer att bli en verkligt samlande person för hela den reformistiska vänstern och stora mittengrupper. Fillon får då än svårare att återvinna terräng. Han kan dessutom räkna med att en del av Alain Juppés väljare, alltså Republikaner som lutar mer mot mitten kan tänkas att också rösta på Macron och inte på Fillon.

Francois Fillon har till synes vunnit en seger ikväll. Han har formellt sitt parti bakom sig. Det är mer tveksamt om han ens har det reellt och han har definitivt inte övertygat väljarna om att han bör bli nästa president i Frankrike.

1 comment
  • Tyrgils Saxlund

    Tomas är som bekant vänsterman. Han har uttryckt stöd för Macron. Denne har framgång nu efter Fillons problem.
    Men tyvärr håller denna blogg inte måttet; en mera allsidig kommentator bör kommentera det egendomliga juridiska spel, som uppstått kring Fillons kandidatur. Vilket politiskt tryck utsätts det juridiska systemet för och varifrån kommer det? Trots allt handlar detta om händelser med ett antal år på nacken.
    För att få detta belyst får man gå till andra källor än denna blogg. Det tar också orimligt lång tid med de juridiska granskningarna. Varför kan man fråga sig?
    Granskningen av Macrons kandidatur är bristfällig.
    Och den kan ifrågasättas. Hur kommer detta oprövade kort att lyckas som president? Vilka intressen står bakom honom? Vilken är hans relation till finansvärlden? Vilka partier skall han stödja sig på? I dagsläget har han inte en enda parlamentariker bakom sig. Och ingenting tyder på att han kan bli en framgång. Och om denna blogg hävdar att han skall bli det behöver det motiveras och så har inte skett.

Leave a Reply

Your email address will not be published.