mars 2017

Det är bara fyrtio dagar kvar till första valomgången i det franska presidentvalet. Det är spännande och fortfarande oförutsägbart. Förmodligen står det mellan tre personer men ingen vet. Det kan dyka upp en outsider, en dark horse. Jag vet inte vem, i så fall men osvuret är ändå bäst. Detta är den galna presidentvalrörelsen i fransk nutidshistoria.

Den franska valrörelsen kan ses ur olika aspekter och det påverkar också utgången av första valomgången. Låt mig peka på tre:

Valdeltagandet har betydelse. Det är inte orimligt att tänka sig att det blir betydligt lägre denna gång än i tidigare val. Som jag påpekat i tidigare inlägg på bloggen är valet till president det enda som har haft genomgående hög andel väljare. Vid 2012 års presidentval var valdeltagandet i båda valomgångarna kring 80 procent. Vid föregående val, 2007, var siffran några procent högre. När det gäller val till nationalförsamlingen är siffrorna betydligt lägre och har sjunkit också under de senaste valen. Det finns anledning att misstänka att det sjunker även för presidentvalet detta år. Ett tecken på detta är att det fortfarande är många som inte bestämt sig i de undersökningar som görs. Missnöjet med de stora traditionella partierna är gigantiskt. Socialistpartiet var redan splittrat före primärvalet i januari men valet av Benoît Hamon, en frondör inom partiet, gör situationen ännu svårare. Och genom Fillonaffären har lusten säkert hos många högerväljare sjunkit vid tanken på att gå och rösta den 23 april.

Många fransmän har rent generellt förlorat tron på sina politiker. En följd av detta är att två av de tre starka kandidaterna i årets presidentval, Emmanuel Macron och Marine Le Pen, representerar något oprövat. I Macrons fall finns inte ens ett parti bakom honom. Väljarundersökningarna ger honom en stark ställning med siffror över 25 procent och en delad första plats med Marine Le Pen. Men håller han ända fram till valdagen? Han är en briljant person med ett program som otvivelaktigt lovar förnyelse och är dessutom balanserat och klokt i många avseenden. Samtidigt har han en framtoning som vänsterväljare i Frankrike inte varit vana vid. Han talar om att människor ska våga ta risker, starta eget och vända sig mot omvärlden i stället för att sluta sig i det egna landet. Han framtonar inte heller som en högerman. Hans ekonomiska program har liberala inslag men är också präglat av en skandinavisk syn på välfärd och stark offentlig sektor.

De franska väljarna vänder sig ifrån de gamla politikerna men kan också känna osäkerhet inför en ny typ. Macron kan tappa stöd de sista veckorna och Marine Le Pen kämpar mot det omtalade glastaket. Hon kommer förmodligen till andra valomgången men inte längre. Kanske kan hennes problem med ett antal juridiska affärer skapa så mycket turbulens kring henne att hon börjar tappa fart redan före den 23 april. Misstron mot politiker kan leda till nya kast i folkets prioritering av kandidaterna även i ett så här sent skede. Det är inte sannolikt men inte omöjligt.

Francois Fillon kallas in till förhör i Penelopegateaffären den 15 mars. Vad händer då? Och vilka politiska konsekvenser kan det juridiska händelseförloppet få dagarna och veckorna efter detta avgörande datum? Det som händer Fillon detta ödesdigra datum – i övermorgon – och veckorna efter kommer att kunna påverka valet  i stor utsträckning, Han kan gå segrande ur mötet med juristerna, förklaras oskyldig och skaffa sig ett återtaget förtroende bland högerväljarna. Eller motsatt: Ställas inför åtal och rasa i opinionen. Eller något mittemellan. Vem vet i dag men osäkerheten är stor. En Fillon på 10 procent eller 28 procent spelar roll. Vem eller vilka tar hans förlorade röster eller vem eller vilka kandidater förlorar om han förklaras oskyldig i rättsaffären?

En fråga lär redan ha fått sitt svar. Jean-Luc Mélenchon och Benoît Hamon kommer inte att gå samman i en allians. Deras  sammanlagda stöd i väljaropinionen på cirka 25 procent kommer inte att kunna utnyttjas. Hamon kommer heller inte att försöka vinna de väljargrupper som tidigare stött Socialistpartiet men lutar mer åt den linje som företräds av Emmanuel Macron eller Manuel Valls. Hamon skulle förlora all trovärdighet om han sökte fånga in den andra halvan av partiets väljare.

Vi kommer att få se en rad intressanta och spännande utspel under de fyrtio dagar som återstår till den 23 april. Vi kommer att förmodligen också få möta överraskningar också i väljarundersökningarna. Det finns all anledning att följa det franska presidentvalet med extra skärpa i blicken de kommande veckorna.

Ikväll har Republikanernas partistyrelse avgjort vem som ska leda partiet i kommande presidentval. Svaret är att alla inom partiet nu ska sluta upp bakom Francois Fillon, den kandidat som med stor majoritet vann primärvalet i november. Det låter som om frågan nu är avgjord en gång för alla. Sarkozy, Fillon och Juppé, de tre tunga i partiet har redan träffats och partistyrelsens beslut ikväll bygger säkerligen på deras rekommendation. Så enkelt är det ändå inte. Det är ett riskfyllt spel för partiet och mycket kan hända som gör att detta beslut kan utvecklas till en katastrof för Fillon men också för partiet under de kommande veckorna.

Beslutet fattades säkert inte med glädje utan av nödvändighet. Francois Fillon har med sin okuvliga vilja att fortsätta sin valkampanj ställt alla andra ledare inom partiet inför ett fait accompli. Alain Juppé blev tillfrågad men insåg snart att Fillon inte var beredd att dra tillbaka sin kandidatur. Istället organiserade den senare och hans stab ett stort möte igår söndag på Trocaderoplatsen i Paris med sina trogna. Han gjorde denna eftermiddag till en manifestation för sin sak. Han fick  50 000, kanske 100 000 att resa från olika delar av landet för att visa upp sin obrottsliga lojalitet för sin ledare. De var inte många om man betänker att Fillon behöver minst tio miljoner väljare för att gå till den andra valomgången. Men han utnyttjade mötet till att visa att hans anhängare fortfarande stöder honom. Han har tappat i opinionsmätningarna men har forfarande ett väljarstöd på mellan 17 och 20 procent.

Alain Juppé som kom tvåa i primärvalet i november hade varit tvungen, för att få partiets stöd, att anpassa sitt program högerut. Det var förmodligen ett absolut krav ifrån kungamakaren Nicolas Sarkozys sida. Denne står närmare Fillon än Juppé rent politiskt. Fillon har för att kunna överleva som kandidat dessa turbulenta veckor tvingats att gå i ett slags koalition med Sarkozy och de toppolitiker inom partiet som står expresidenten nära.

Juppé var inte beredd att frångå den mer centerorienterade linje han drev i primärvalskampanjen. Han insåg att motsättningarna skulle kvarstå inom partiet även med honom som ledare. Därför antog han inte utmaningen att ersätta Fillon som kandidat.

Problemet som nu uppstår är att Fillon den 15 mars ska inställa sig till förhör hos de tre toppjurister som förbereder ett eventuellt åtal mot honom och hans fru. Redan inställelsen hos juristerna kommer att kasta en tung skugga över Fillon och hans valrörelse. Om juristerna hinner rekommendera åtal före presidentvalet blir situationen helt orimlig. Vilken fransk väljare är beredd att rösta på en kandidat som kan dömas i domstol? Knappast en majoritet av folket i alla fall.

Det kan också gå bra. Fillon får veta av juristerna före valet att det inte finns skäl för åtal. Han kan då vända detta beslut mot de jurister som drivit på granskningen av honom, peka ut dem som politiserade och styrda av Hollande och hans illvilliga socialistregering. Han kan då också med än större kraft attackera medierna som sysselsatt sig med affären i ett par månader. Han kan än starkare visa upp sig som offret som ändå inte lät sig nedslås utan till slut segrade.

Republikanernas ledare, inte minst Sarkozy, visste också att Fillon aldrig för ett ögonblick tänkte dra sig tillbaka. Och Fillon visste att med denna närmast makalösa viljekraft att hänga sig kvar också skulle blockera alla motkandidater. Kanske är han också övertygad om att det aldrig kommer att väckas åtal. Franska politiska affärer brukar sluta så. Det är sällan politiker döms. Se på Sarkozy som varit inblandad i ett tiotal affärer men aldrig blivit dömd.

Domen lär dock komma från väljarna. Det blir under alla omständigheter svårt för Francois Fillon att vinna presidentvalet. Han ligger långt efter Le Pen och Macron och väljarna kommer att påminnas om affären Penelopegate under hela valrörelsen. En del väljare stärks i uppfattningen att det är jurister och journalister som ska anklagas och inte Fillon. Men de flesta lär inte tänka så.

Allt pekar nu på att en rad ministrar i den socialistiska regeringen kommer att stödja Macron, den så kallade oberoende kandidaten, och inte Benoît Hamon som är Socialistpartiets officiella kandidat. Ikväll pågår enligt tidningen Le Figaro samtal mellan flera ministrar på kontoret hos Stephane Le Fall, regeringens talesperson och tillika jordbruksminsiter. För övrigt en av Hollandes mest förtrogna.Det innebär att Macron som redan har 25 procent av rösterna i opinionsmätningarna – om ministrarna ger honom sitt stöd –  kommer att bli en verkligt samlande person för hela den reformistiska vänstern och stora mittengrupper. Fillon får då än svårare att återvinna terräng. Han kan dessutom räkna med att en del av Alain Juppés väljare, alltså Republikaner som lutar mer mot mitten kan tänkas att också rösta på Macron och inte på Fillon.

Francois Fillon har till synes vunnit en seger ikväll. Han har formellt sitt parti bakom sig. Det är mer tveksamt om han ens har det reellt och han har definitivt inte övertygat väljarna om att han bör bli nästa president i Frankrike.

Fransmännen brukar säga inédit om något händer för första gången. Den här valrörelsen har ständigt fått den beteckningen. Det är verkligen en helt galen valrörelse där kandidater utses som ingen räknat med och där åtminstone två av de tre främsta utsätts för juridiska granskningar för olika så kallade affärer. Francois Fillon ligger nu riktigt illa till och det kan inte vara mer än en fråga om dagar innan någon tung politiker från det egna partiet, Republikanerna, tar ett allvarligt samtal med den egna presidentkandidaten och förmår honom att lämna in.

Det är bra att vara hårdhudad i politiken men frågan är om inte Fillon gått över gränsen för länge sedan till att bli tjurskallig och inte heller längre tänka på sitt partis bästa. Han är nu utsatt för en preliminär granskning av tre höga jurister som ska undersöka om åtal ska väckas mot honom men också förmodligen mot hans hustru. Undersökningen är hemlig. Ingen vet vad som finns i juristernas material. Uppenbarligen tillräckligt mycket för att gå vidare. Francois Fillon vägrar att lyfta på locket själv inför medierna och visa exempel på att hans hustru verkligen varit en fungerande politisk sekreterare till honom och gjort rätt för de skattemedel som betalats ut som lön under ett antal år. Misstänksamheten består alltså. Människor tror, rätt eller fel, att han inte har rent mjöl i påsen.

Fillon gör som Sarkozy har gjort tidigare när han utsatts för juristernas granskning. Han har attackerat rättsväsendet och det gör Fillon med en ursinnighet som faktiskt känns märklig. Han har dock accepterat att inställa sig till förhör hos juristerna och det kommer att ske den 15 mars. Han skulle kunna hänvisa till sin juridiska immunitet  i egenskap av ledamot av nationalförsamlingen men har inte utnyttjat den möjligheten.

Han har också attackerat medierna på samma sätt. Till och med den ansedda tidningen Le Monde blir utsatt för hans beska uttalanden.Det är inte förvånande att en del kommentatorer jämför honom med Donald Trump på den här punkten.

Hans partivänner börjar nu en efter en att ta avstånd från honom. Bruno Le Maire, en av kandidaterna i primärvalet, har gjort det. En rad andra ledande republikaner likaså. Till och med hans närmaste rådgivare i staben har rått honom att dra sig tillbaka. De verkar uppenbarligen inte lika imponerade av Fillons attacker mot jurister och media. Många tänker också på sina egna karriärer. Fillon riskerar att försätta den franska högern i besvärande omständigheter. Presidentvalet som i november verkade bli en lätt seger för Fillon och för högern är nu i princip förlorat. Därefter stundar val till nationalförsamlingen. Utan en fungerande presidentkandidat  från det republikanska partiet är risken stor för att det blir storförlust även i valet till nationalförsamlingen. Fillon kan dra med sig en rad högerpolitiker i fallet.

Det finns fortfarande en möjlighet att Alain Juppé åtar sig att gå in som ersättare men då måste Francois Fillon själv dra tillbaka sin kandidatur och föreslå Juppé. Det måste dessutom ske före den 20 mars då tiden går ut för att anmäla kandidater. Dessa kandidater ska dessutom ha minst femhundra signaturer från politiska funktionärer på hög nivå och bli godkända av författningsrådet, Conseil Constitutionnel. Det är bråttom om Republikanerna ska få fram en kandidat som kan ha någon som helst trovärdighet i valrörelsen. Fillon möts nu bara av journalisternas frågor om affären Penelopegate när han försöker resa runt i landet på valturné.

Marine Le Pen har dessutom i dag förlorat sin immunitet som ledamot i Europaparlamentet vilket innebär att hon åtminstone i en av sina affärer tvingas inställa sig till polisförhör. Hon har hittills vägrat med hänvisning till hennes immunitet.

Valrörelsen är galen. Emmanuel Macron, Benoît Hamon och Jean-Luc Mélenchon besväras också i någon mening av all uppmärksamhet kring Fillons affär. De får inte heller tid i medierna för att presentera sina förslag. I dag har Macron till exempel lagt sina förslag om ekonomi och arbetsmarknad. Han har svårt att nå ut och får inte heller reaktioner från de andra kandidaterna som han skulle behöva. Den verkliga sakliga debatten verkar för närvarande ha avstannat.