Frankrike lever i permanent undantagstillstånd

150 150 Tomas Lindbom

Det har hänt mycket sedan 1980-talets frihetliga yra och glädje. När muren föll i Berlin 1989 trodde människor på frihet och hyllade de mänskliga rättigheterna. Rätten att röra sig fritt, tänka fritt,  yttra sig fritt. Sannerligen är stämningen annorlunda i dag och det har gått fort.

En liberal president som Emmanuel Macron driver igenom lagar som hade uppfattats som orimligt repressiva för trettio år sedan. I höstas avskaffades den tillfälliga undantagslagen som tillkom efter terrorattackerna den 13 november 2015. Istället infördes permanenta lagar som i sin hårdhet i stora drag kan jämföras med undantagslagarna. Misstänkta terrorister kan förses med reseförbud, fotboja eller liknande. Möten kan stoppas, även religiösa sammankomster. Kontroller av misstänkta i form av daglig inställelse hos polismyndighet. Listan kan göras lång och fler och hårdare lagar är redan uttänkta och formulerade, om än inte presenterade i parlamentet. Det rör sig alltså om misstänkta, inte dömda personer.

Det handlar också om en otydlighet kring militärens, polisens och transportväsendets befogenheter. Var går gränsen för en myndighets befogenheter? Det förefaller som om gränserna blivit mer flytande. Skyddet mot terrorismen har motiverat en smygande inskränkning av de demokratiska rättigheterna.

Hur reagerar medierna och allmänheten? Det är tveklöst så att försvaret av de mänskliga rättigheterna nu väger lättare i förhållande till viljan att skydda sig mot misstänkta terrorister. Terroristbekämpningen är enligt undersökningar den viktigaste prioriteten hos det franska folket. Det uppdraget hos staten har blivit viktigare under de senaste åren än kampen mot arbetslösheten som tidigare var den första prioriteten. Tre av fyra fransmän såg i höstas ingen anledning till att upphäva undantagstillståndet vilket Macron gjorde men med stor anpassning till dess anda i form av en strängare lagstiftning.

Perspektivet i sociala medier är klart inriktat på mer och tuffare lagstiftning. Det är också uppenbart att de traditionella medierna har en vinkel i dag som är långt mer repressivt orienterad än tidigare. Det är helt enkelt inte opportunt att ställa frågan om en demokrati försvagas om lagarna hindrar människors rörelsefrihet. Vi talar här inte om dömda utan misstänkta personer.

Frågan är vad som händer om ett nytt attentat inträffar inom en snar framtid. Kommer en fransk regering att ta ännu fler steg i repressiv riktning? Vad innebär i så fall det för bilden av en västerländsk demokrati? Och finns det inte längre andra perspektiv som leder till en lösning på terroristhotet?

Leave a Reply

Your email address will not be published.