Missnöje över Macrons tal

Missnöje över Macrons tal 150 150 Tomas Lindbom

Emmanuel Macron gjorde sin hittills mest påtagliga mea culpa, pudel, sedan makttillträdet för arton månader sedan. Mannen som omväxlande kallats president för de rika och arrogant erkände igår kväll i sitt tv-tal att han inte tillräckligt tagit intryck av det franska folkets klagan. Han sa öppet att han inte tillräckligt dragit konsekvenserna av att många lever med en mycket svag köpkraft och tyngs av bristen på sociala reformer under hans hittillsvarande period som president. Macons ursäkter inför franska folket i tv visade sig ändå inte, på kort sikt i varje fall, ha givit särskilt många positiva reaktioner. I stort sett alla politiska företrädare gjorde tummen ner liksom arbetsmarknadens parter. De gula västarna, själva orsaken till krisen, var iskalla inför förslagen om skattesänkningar för pensionärer och höjning av minimilönen. För lite! Avgå, Macron!

Fransk samhällsdebatt kring lön och välfärd hindras av en brist på förståelse kring ekonomins principer mellan företrädarna för politik och statsadministration i Paris och den stora majoriteten fransmän. För de flesta i landet är ekonomi ett slutet system som i princip bör hållas inom landets gränser. Det finns pengar och det är statens, politikernas ansvar att fördela dessa pengar på ett rättvist sätt. Visst, svag export, brister i företagens produktionskapacitet, låg tillväxt och andra problem i en marknadsekonomi är delvis en följd av regeringens politik. Det är däremot knappast en fråga om politisk illvilja. Skattesänkningar för kapitalägare och företag kan vara en väg att få fart på ekonomin och ska inte alltid ses som ett försök att föra över pengar från de fattiga till de rika. Men debatten handlar om detta och de gula västarna för i princip detta resonemang. Det är alldeles uppenbart att alltför många fransmän lever på en orimligt låg nivå. Problemet är att gula västarnas krav sannolikt leder till en sämre tillväxt och därmed ännu lägre köpkraft. Franska staten har dessutom ett för stort underskott i budgeten  och lånar för mycket till sin verksamhet.

Frankrike har lägre tillväxt än många jämförbara länder och en usel export. Macron försöker att på sikt ändra detta förhållande. Gårdagens tal innehöll förslag som inte uppfattas som tillräckligt omfattande ur de gula västarnas perspektiv men som ändå ökar underskottet med 10 miljarder euro enligt preliminära siffror. Och den notan kan stiga om presidenten fortsättningsvis måste slå in på en politik som inte tänker långsiktigt ekonomiskt utan ser människors köpkraft som resultatet av givmilda gåvor från staten.

Frankrike har i dag en svag opposition. Det är delvis en följd av att Macron i valet lyckades slita både Socialistpartiet och Republikanerna i stycken. Därmed gav han de extrema partierna, La France Insoumise och Marine Le Pens Rassemblement national ökat utrymme. Det är de senare partierna som surfar på människors föreställningar om att ekonomi är en fråga för staten i Frankrike och att det är enkelt för en president att omfördela välståndet på ett rättvisare sätt om bara viljan finns.

Det är dystert att se att oppositionen i dag är så kortsiktigt taktisk. Inte heller Socialistpartiet och Republikanerna är villiga att ta ett ansvar och bidra till en mer realistisk ekonomisk-politisk debatt. I den meningen har den senaste månadens kris med gula västarnas revolt snarare haft motsatt verkan. Allt fler människor i detta land är övertygade om att den svaga köpkraften hos många människor är presidentens fel. De insiktsfulla borde snarare ställa sig frågan om det ansvarslösa började igår kväll med det tal som Macron höll när han ökade underskottet i budgeten med minst tio miljarder euro.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.