Uddlös opposition mot Macron

Uddlös opposition mot Macron 150 150 Tomas Lindbom

Människor i Sverige frågar sig hur det är möjligt att Emmanuel Macron är så impopulär och ändå inte har någon stark opposition mot sig. Det är en rimlig fråga och svaret kan ges på flera sätt. Låt mig försöka.

Emmanuel Macron lyckades i valrörelsen 2017 på ett skickligt sätt spela ut både oppositionen inom Socialistpartiet och inom Republikanerna genom att själv kalla sig ”varken höger eller vänster”. Han uppträdde med ett program som också till vissa delar var av en ny och annorlunda karaktär än de manifest och förslag som tidigare presidentkandidater presenterat. Inte minst inslaget av social liberalism. Han visade att han brydde sig om dem som krävde minskade orättvisor samtidigt som han lovade att stimulera näringslivet. Han fick hjälp av att både Socialistpartiet och Republikanerna i sina primärval valde kandidater som var mer extrema än respektive partiers väljarkårer. Benoît Hamon stod långt till vänster inom PS och Francois Fillon lanserade en traditionell och katolskt inspirerad konservatism som lämnade öppet för stora grupper inom detta parti att välja Macron istället.

Det visade sig att Macrons politik i högre grad kom att luta sig mot höger men då var redan Socialistpartiet sönderslaget och många av Republikanernas väljare var till en början rätt nöjda med sin nye president. Under de snart två år som gått har Macron valt att gå till höger mer än till vänster därför att det verkade finnas mer väljarstöd att hämta på den kanten. Förmodligen ville han också försäkra sig om att vitalisera näringslivet och få till stånd tillväxt i landet innan han vågade satsa på dyra sociala reformer.

De gula västarna blev då svaret på Macrons högergir efter valet 2017. Det blev en reaktion som han aldrig räknat med och som tvingat honom att nu starta om sin mandatperiod. Det som hänt de senaste månaderna har lärt honom att inte underskatta den folkliga opinionen som kan väckas utan en stark politisk opposition.

Den politiska oppositionen är uddlös men ändå är Macrons ställning i landet svag. Detta läge i fransk politik är bekymmersamt. De gula västarna är i sig en problematisk rörelse eftersom den saknar styrning och riskerar att hamna i extremisters händer. Trots tio lördagars demonstrationer har de fackliga organisationerna inte lyckats erövra makt eller ens inflytande i denna nya rörelse. Frågan är om det någonsin kommer att gå. De gula västarna uppfattar fackliga ledare som lika korrupta som de politiska ledarna. De gula västarna håller också vänsterpartiet under Jean-Luc Mélenchon utanför inflytande som oppositionsledare. Den politiska vänstern är lika maktlös i sin oppositionsroll som Republikanerna.

Det är viktigt att nu hålla ögonen på den extrema högern i Frankrike. Marine Le Pen är inte uträknad och hennes parti leder i opinionsundersökningar som görs nu några månader före EU-valet. Det finns en ultrakonservativ opinion som stödde Francois Fillon i senaste presidentvalet men som då förlorade på grund av Fillons fiffel med olovlig ersättning till fru och barn. En ny stjärna kan snart stiga upp på himlen; Jean-Marie Le Pens dotterdotter och Marine Le Pens systerdotter, Marion Maréchal. Hon bidar sin tid i kulissen men har konservativa högerväljares öra, inte bara Le Pens traditionella partifolk, numera kallat Rassemblement National. Det skulle förvåna om hon inte inom en ganska snar framtid gör comeback. Hon skulle kunna förena den konservativa och katolska medelklassen med stora delar av extremhögern. En farlig utmanare, kanske redan till valet 2022

2 comments
  • Leif Mohln

    Sverige och Frankrike med sina respektive rationella och centraliska samhällen upplever två olika former av kriser. Där den svenska ”Krisen” eller ”kaoset” som vanligt inte motsvarar de krigsrubriker som Sociala media dignar av (kolla in på Twitter och häpna). Den här medborgardialogen som den högt över samhället svävande Jupiterska presidenten tagit sig an är ett sätt som kan funka för hans speciella begåvning. Att så fullständigt besegrat allt organiserat motstånd är förödande för ett land. I detta, tack o lov för de Gula västarna (”även om de slog sönder min dotters kontor för de trodde hon jobbade på en ambassad”)

    Den svenska krisen är ju inte helt olik men Ändå så extremt olik. Vi säger ju att det är för att vi har tre block i riksdagen.. bata bata.. men att vi inte haft den här typen kriser tidigare är ju mer eller mindre rena turen när man har en sån extrem proportionalitet och relativt låg instegströskel. Vad vi sett i Sverige är ett skickligt genomfört ”spel” där man sakta rört sig i det politiska landskapet och hanterat den nya ordningen som vårt system givit oss.
    Men 5.e republiken är en farlig konstruktion. Den är beslutsfähig… den skapar starka motsättningar som kan verka vitaliserande. Men när så stora delar av befolkningen inte hörs i parlamenten så frestar det på. Macron är ett resultat, Gula västarna likaså.

    Min egen tolkning som liberal av Macrons högergir så är det behovet av att skapa tillväxt i första hand. Bara därigenom kan han bygga sin vision om ett social liberalt samhälle (som jag tror då). Och den marknadsliberalismen ligger till höger. Men – vi behöver absolut respektera jämlikhet och sträva efter att minska klyftor/alla ha lika stor chans i samhället. Annars går det illa. Tror att Frankrikes kris på många sätt är konstitutionell.

  • Leif Mohlin

    PS.. sen lägger jag till men lite mer fantasifulla/svamliga fundering på historiska gestalters oförmåga att fullfölja sina intentioner när de har möjlighet. Det mest kända är väl Bernadotte som mer än något annat ville bli härskare av Frankrike, hade möjligheten men vågade inte gripa chansen när det kom till honom ,2 ggr till och med. (Källa anekdot från Jörgen Weibull). Tänkte mkt på honom när Melenchon som jag trodde ville skapa en 6.e republik liksom lada av när han inte blev nominerad. Ja antagligen var det här med 6.e republiken inte så viktigt för honom – och jag måste idag verkligen undra hur hans vision om en republik ser ut -men utfall att den begåvade politikern hade velat göra det han sade så hade han haft möjligheten att lägga grunden. Slår vad om att han hade kunnat leda ett stort block progressiva anti-5.e republikaner i National församlingen om han bara hade vågat/velat ta detta steg på allvar. Men det verkar som han liksom inte ville utmana ordningen på det där mer fundamentala sättet utan det blev en mer ytlig populistisk vänster politk… som ju onekligen inte är något nytt inom fransk vänsteropposition (sen om man har makten så blir det annorlunda).

    Varje land behöver en välorganiserad opposition och parlament med en stark legitimitet. Jag skulle därför aldrig någonsin varit på De Gaulles lag. 5.e republiken har ju och i och för sig överlevt länge nu. Men är den bra?

Leave a Reply

Your email address will not be published.