Frankrike och Europa

• februari 18, 2019
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är cirka hundra dagar fram till omröstningen den 26 maj om ett nytt parlament inom EU. Ett av de mer avgörande valen i Europaparlamentets historia. Antingen fortsätter parlamentet att styras av liberala partier med en stark opposition av socialdemokrater och gröna partier å ena sidan och främlingsfientliga partier å den andra. Eller så förändras maktbalansen. Då får vi i nästa parlament en öppen konflikt mellan EU-vänner och EU-skeptiker/EU-motståndare.

Det franska politiska landskapet är ett av de mest intressanta att studera och för alla EU-vänner oroande att se förändras. Som jag konstaterat i tidigare blogginlägg stärks de EU-kritiska partierna och de EU-vänliga försvagas. Låt oss se på den senaste mätningen som jag kommit över genom några källor på nätet. Mätningen är gjord av Opinion Way och omfattar en undersökning genomförd den 17-25 januari. Rassemblement National (Marine Le Pens parti) leder knappt före LREM som är Macrons parti. Båda har ett opinionsstöd på drygt 20 procent. Därefter är det ett hopp ner till Republikanerna (Sarkozys parti som numera leds av den mycket konservative Laurent Wauquiez) med tolv procent. De gröna och La France Insoumise (Vänsterpartiet) har båda ett stöd strax under tio procent. Socialistpartiet (tidigare det parti som leddes av bland andra Francois Hollande och Martine Aubry) har ett stöd på 6 procent. I denna mätning finns inga uppgifter för de gula västarna som först uppträdde med en lista (RIC) som skulle toppas Ingrid Levassaseur och som enligt uppgifter i andra mätningar skulle få ett stöd på cirka 10-12 procent. Nu förbereds sammanlagt fyra listor från de gula västarna vilket gör förvirringen stor kring dess stöd bland väljarna. De interna konflikterna inom rörelsen de gula västarna har bara ökat under de senaste veckorna och möjligen kommer deras stöd att minska. Fyra separata listor kan knappast vara till fördel för rörelsen. Det parti som vinner på splittringen bland de gula västarna blir Rassemblement National

Marine Le Pen hoppas mycket av valet för egen del. Kan hon slippa konkurrensen av de gula västarna kan hon säkert komma upp i siffror över 25 procent och då sannolikt bli den största franska gruppen i EU-parlamentet. Hon har också ett ganska betydande stöd av Debout la France som är ett starkt konservativt parti med en förhållandevis känd partiledare, Nicolas Dupont-Aignan som ställde upp i presidentvalet 2017 och gav sitt aktiva stöd till Marine Le Pen i den andra valomgången när hon ställdes mot Emmanuel Macron. Debout la France har 7 procent i den senaste mätningen.

Det är fortfarande väldigt osäkert att spå utgången i Frankrike av valet till EU-parlamentet. Det dröjer över en månad innan LREM presenterar sin lista. Det råder också osäkerhet kring hur de relativt oprövade namnen som toppar Republikanernas och Rassemblement Nationals listor. Det är till och med osäkert hur ett parti som Republikanerna kommer att profilera sig i Europafrågan i valrörelsen. Dess lista toppas av en ung intellektuell med starkt nationell och konservativ profil men där personerna på andra och tredje plats är mer klassiskt liberal-konservativa.

Det mesta pekar på att Frankrike kommer att skicka fler nationella, nationalistiska och EU-skeptiska ledamöter till det nya EU-parlamentet. Räknar vi in ledamöterna från La France Insoumise på vänsterkanten och antar att några gula västar också tar plats i plenisalarna i Strasbourg och Bryssel kan vi mycket väl komma upp i en procentandel mellan 35 och 40 procent. Då har jag inte räknat in Republikanerna bland de EU-skeptiska även om det säkert även i den gruppen kommer att finnas enskilda ledamöter som ligger närmare Marine Le Pen än Emmanuel Macron.

Valrörelsen kommer att bli mycket spännande i Frankrike. Den kommer också att påverkas av hur Macron väljer att använda resultaten av den nationella dialog som nu pågår. Kommer han, vilket verkar sannolikt, genomföra en folkomröstning i en konstitutionell fråga samma dag som valdagen till EU-parlamentet förändras säkert valrörelsens karaktär. Kommer debatten i så fall att mer handla om Macrons ställning som president och om gula västarnas mer långtgående krav på direktdemokrati i Frankrike än om EU:s huvudfrågor. För EU:s del har valresultatet i Frankrike stor betydelse. Skulle Marine Le Pens parti med stödpartier bli framgångsrika och till exempel bli största parti i valet kommer det att ytterligare undergräva Frankrikes ställning som första rangens land i EU. Emmanuel Macron personligen kommer självfallet också att bli svagare i Europa och i Frankrike vilket då betyder att tyngdpunkten ytterligare förskjuts inom EU från liberal till nationalistisk.

Den svenska valrörelsen verkar bli stillsam i förhållande till vilka frågor som står på spel för EU:s framtid beroende på valresultaten i bland annat Frankrike. Det vore önskvärt att den svenska valrörelsen talade mer om EU som totalitet än om svenska hjärtefrågor i EU.