Monthly Archives :

juni 2019

Landstigningen i Normandie skapar spänning mellan USA och Frankrike
Landstigningen i Normandie skapar spänning mellan USA och Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Varje år sker stora minneshögtider i Normandie efter landstigningen av främst amerikanska trupper i slutet av andra världskriget, i maj 1944. I år är det 75 år sedan och ett minnesvärt år inte bara genom att det är en form av jubileum. Spänningen i världen har stegrats. Inte minst märks det i relationen mellan den franske och den amerikanska presidenten.

De första åren efter kriget firades segern över nazismen vid de normandiska stränderna i maj månad. Allteftersom åren gått har freden blivit allt mer centralt i de minneshögtider där de västliga ledarna deltagit. Särskilt viktigt var 1984 när Ronald Reagan och Francois Mitterrand talade. Två briljanta talare som förmådde att lyfta ceremonin till en högre nivå av värdighet och insikt om betydelsen att väst höll samman.

Onekligen har Donald Trump med sin ledarstil och delvis nya uppfattningar om USA:s roll i världen påverkat världspolitiken i en alltmer orolig riktning. Det var uppenbart att konflikten mellan Macron och hela EU å ena sidan och USA å den andra påverkade ceremonin och den efterföljande presskonferensen med de två presidenterna. USA:s linje har inte på många år varit så ensidigt inriktad på bilaterala samtal och avtal med USA som ena part. Trump talar inte med hela EU. Han föredrar att tala med ett land i taget. America first. USA blir alltid starkare om avtal sluts bara med Frankrike eller Slovakien eller Österrike. Macron är den främsta företrädaren för en gemensam EU-linje om det handlar om ekonomi eller om försvar och säkerhet. En fransk kommentator analyserade Trumps tal i Caen i dag som ett uttryck för att han främst såg USA:s roll i landstigningen och som fredsmäklare och i liten grad betonade det gemensamma europeiska fredsarbetet efter kriget.

Macron vill ha en gemensam västlig linje gentemot Kina när det handlar om handelsfrågor. Han vill förstås inte att USA ska lägga tullar på europeiska varor och driva en utpräglad protektionistisk handelspolitik. Till detta kommer relationen till Ryssland vars president för övrigt prioriterade en konferens i Sankt Petersburg framför ceremonin i Normandie. Macron med flera västledare ser oroligt på att Europa kläms mellan USA, Ryssland och Kina. Trump fortsätter att söndra och härska och vara den oförutsägbara i världspolitiken.

Landstigningen i Normandie 1944 är inte bara historia. När konflikterna mellan västledare synliggörs så sker det en dag som denna. Det visar att händelsen för 75 är sedan har varit en symbol för fred och samverkan mellan särskilt USA och Europa. Det är inte längre lika uppenbart att kunna tolka ceremonin på det sättet efter detta års firande. Det sänder ännu en signal om att spänningarna i västvärlden har ökat och att osäkerheten om stabiliteten också ökat.

Republikanernas ledare avgår – fransk höger i kris
Republikanernas ledare avgår – fransk höger i kris 150 150 Tomas Lindbom

I kväll meddelade Laurent Wauquiez, ledaren för Republikanerna, den franska högern, sin avgång. Det skedde i nyheterna i en av de stora tv-kanalerna en vecka efter bakslaget för partiet i EU-valet. Republikanerna fick då 8,5 procent, en överraskande stor genomklappning. Aldrig i modern tid har detta politiska parti som härstammar från General de Gaulles dagar upplevt ett så lågt valresultat. Wauquiez har försökt att hitta en konservativ linje mellan Macron och Le Pen men detta har visat sig leda till en svår tillbakagång i både opinionsmätningar och nu i EU-valet.

Det förs nu en livlig diskussion om vilka konsekvenser valresultatet i EU-valet i Frankrike får för dess politiska framtid. Det gäller alla partier men störst är intresset för krisen hos Republikanerna. Laurent Wauquiez valde strategin att lägga sitt parti mellan Macrons mer liberala och EU-vänliga linje och den högernationalistiska Nationell samling under Marine Le Pens ledning. I någon mening var det begripligt. Utrymmet för Republikanerna minskade drastiskt när Macrons rörelse skapades 2016. Plötsligt såg många borgerliga väljare att det fanns ett spännande nytt alternativ i politiken. Samtidigt är Nationell samling i dag ett etablerat parti med stark attraktionskraft i stora grupper i samhället. Den konservativa, katolska medelklassen attraheras mindre av Le Pen och mindre av Macron. Här fanns en väljargrupp att exploatera, tänkte Wauquiez. Men problemet var att denna grupp förmodligen inte var större än vad som visade sig i  resultatet i EU-valet.

Vad gör partiet nu? Sannolikt kommer någon av de mer centerorienterade politikerna inom Republikanerna att ta över. Ett namn är Valerie Pécresse som var utbildningsminister i Sarkozys regering och är en skicklig och omdömesgill person. Det finns andra namn som Xavier Bertrand som företräder en mer folklig linje men står Macron relativt nära. Problemet är att många av de namn som kan komma i fråga nu efter Wauquiez´ avgång är mittenorienterade politiker som säkert redan har funderat på att ansluta sig till La République en Marche!.

Pécresse och andra hoppas förmodligen på att partiet ska återta en del av de väljare som nu svikit för att istället rösta på Macron. Det anses uppenbart enligt valanalytiker att en stor andel av de republikanska väljarna i EU-valet gått till Macron som i sin tur förlorat till de gröna som gick starkt framåt. Frågan är om en mer mittenorienterad linje med till exempel Pécresse i täten kommer att locka tillbaka de förlorade väljarna. Och hur ska hon eller någon annan ledare kunna skapa en gemensam plattform som kan stödjas av såväl liberala medelklassväljare i storstan som konservativa, katolska väljare ute i regionerna. Många inom partiet lägger all skuld på Wauquiez men hur ska ett parti som är så ideologiskt spretigt kunna återta sin gamla ställning som det stora partiet till höger.

Redan nu ikväll, någon knapp timme efter Wauquiez´avgång, inbjuder Marine Le Pen de ledarlösa konservativa väljarna som hittills stött Republikanerna att ansluta sig till hennes, som hon uttrycker det, patriotiska linje. Hon hoppas att i förvirringen som råder inom Republikanerna plocka åt sig än fler röster. Det kan ju tänkas att en del av de väljare som uppskattat Wauquiez´högervridning av Republikanerna nu är rädda för att partiet går åt andra hållet och därför flyr till Nationell samling.

Republikanerna är alltså i en kris som definitivt liknar den som gällt för Socialistpartiet sedan presidentvalet 2017. Macron lyckas verkligen med sitt projekt att knäcka såväl Republikanerna som Socialistpartiet. Men kanske kommer han att provocera fram starka extremistpartier, särskilt till höger. Många oroas av att Le Pen blir den stora vinnaren av Macrons kannibalisering av partierna runt honom och hans parti. Det skulle då göra att Nationell samling får möjligheten att skörda stora vinster i kommunalvalet nästa år – Republikanerna har fortfarande en stark ställning i kommunerna – och att striden i nästa presidentval 2022 står mellan Macron och Le Pen.

  • 1
  • 2