Fransk politik är något annat än svensk

Fransk politik är något annat än svensk 150 150 Tomas Lindbom

Det är frestande att jämföra partier mellan länder. När det gäller jämförelsen Sverige och Frankrike handlar det om skilda politiska traditioner som påverkar valrörelser men också tiden mellan dem.

Svensk politik är starkt knuten till en månad vart fjärde år när partierna lanserar sina program inför ett riksdagsval. Långsamt vaknar en allt större del av svenska folket och när rösterna räknats visar det sig att Sverige ligger i topp bland världens länder när det gäller valdeltagandet. Frågan är vad som händer under de andra tre åren och elva månaderna.

Politik sker på en marknadsplats där ett fåtal aktörer visar upp sig och konsumenterna väljer. Vilket parti har de bästa erbjudandena för mig? Politiska värderingar? Nej, vad är det för konstigt? Mellan valen lever de flesta i en privat bubbla där politiken inte har någon plats.

Fransmännen har en stark lidelse för politik och den uttrycks på flera sätt. Partipolitiken  är viktig och ett centralt samtalsämne även mellan valen. Vilken dag som helst när du går in på ett café kan du höra samtal vid bardisken om presidentens och regeringens politik. Tevekanalerna är fyllda av debattprogram, analysprogram och humorprogram som tar upp partiernas och deras ledares framgångar och tillkortakommanden. I det populära underhållningsprogrammet On n´est pas couché på lördagskvällarna surrar satiren över de politiska ledarna. Producenten utgår ifrån att tittarna har koll på åtminstone ett tiotal av socialistpartiets ledande politiker och ännu fler av högermajoritetens. Vem tror att ett humorinslag om handelsminister Eva Björling skulle bli en succé en lördagkväll i Sveriges Television?

LO syns inte i årets valrörelse konstaterar DN i dag. Vart tog den berömda fackligt-politiska samverkan vägen? Fransk vänster saknar en organisatorisk koppling mellan de stora fackliga organisationerna och socialistpartiet och den fackliga anslutningen är mycket låg i jämförelse med läget i Sverige. Det hindrar inte att den fackliga kampen är mycket tydligare i Frankrike. Häromdagen demonstrerade uppemot två miljoner människor på gatorna i protest mot regeringens aviserade pensionsreform. Tågen arrangerades av de fackliga organisationerna men vänsterpolitikerna gick med och demonstrerade. Frankrikes fackligt-politiska samverkan syns och den ger resultat. Allt behöver inte vara signerade samarbetsdokument. Tydligen är det snarare till nackdel om vi ser till utvecklingen i Sverige.

Politik berör alla människor och kan inte reduceras till ett marknadsspel. Politik bärs istället upp av medborgare och demokrati innebär att i princip alla människor tar del och vill påverka. Svensk politik tenderar att sjunka allt djupare in i en folklig passivitet och konsumism. Det franska politiska livet är vitalare, bråkigare och framförallt mer demokratiskt. Alla ser sin roll som medborgare, reagerar spontant och intensivt på politiska utspel från regering och opposition. Det går inte att lura de franska medborgarna. De svenska konsumenterna däremot är helt utmattade efter en månads propaganda av ängsliga partier som styrs av trendkänsliga spin doctors och dagliga opinionsmätningar.

1 comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.