oktober 2013

Det pågår ett obetydligt fyllnadsval i departementet Var i Provence. Ett val till en kanton, en form av landstingsval. Icke desto mindre drar resultatet från den första valomgången blickarna till sig från hela Frankrike. Jordskredsseger för Nationella fronten.

Alla franska val sker i form av majoritetsval. En person står som slutsegrare i en valkrets. Om ingen kandidat får mer än 50 procent av rösterna i den första valomgången sker en andra valomgång mellan de två bäst placerade. Majoritetsval gynnar starka partier. De gröna och nationella fronten saknar därför i allmänhet nästan helt representation i det nationella parlamentet. Regionala skillnader kan påverka så att det trots allt förekommer representanter för småpartier i de regionala och kommunala folkförsamlingarna.

I detta kantonalval får nu Nationella frontens kandidat 40.5 procent av rösterna. Den förre kandidaten för samma parti som i detta val ställer upp som oberoende kandidat får närmare 10 procent. Tillsammans har alltså extremhögern drygt 49 procent av avgivna röster.

Inte nog med det. Näst bästa röstetal går till högerns (UMP:s) kandidat som får drygt 20 procent. Kommunistkandidaten som stöds av socialistpartiet får 14.5 procent och den gröna kandidaten 9 procent. De andra valomgången blir en uppgörelse mellan Nationella frontens och UMP:s kandidater.

Södra Frankrike, särskilt området Provence, är ett starkt fäste för Nationella fronten. Detta valresultat sänder ändå viktiga signaler till hela Frankrike. Nästa år är det kommunalval i hela landet och det finns anledning att undra hur det kommer att gå i en rad kommuner i landet. Fyllnadsvalet pekar på det djupa missnöje som finns med Francois Hollande och hans regering. Det visar att invandrarfrågan är het och att väldigt många fransmän intar en skeptisk hållning till att tillåta principer om familjeåterförening och att öppna gränser för såväl arbetskraftsinvandring som till att stödja flyktingar som söker sig till Europa. Marine Le Pen har nu höga förtroendesiffror, högre än Hollande. Var tredje fransman menar att hon är en politiker att respektera.Det är i dagsläget ingen orimlighet att hon kommer att bli en av de två kandidaterna som går vidare till en andra valomgång i ett presidentval.

Nästa söndag ska de två bäst placerade kandidaterna göra upp om segern i fyllnadsvalet i Var. Socialistpartiet uppmanar sina väljare att rösta på UMP:s kandidat för att stoppa Nationella fronten. Men det lär inte räcka. Med 49.5 procent i potten redan från den första valomgången lär det blir svårt att få majoritet mot extremhögern. Ett val av begränsad betydelse men symboliskt viktig. Och detta pekar mot en allt mörkare situation när det gäller hur det politiska landskapet målas i Frankrike.

Romerna skapar konflikt mitt i regeringen. Det handlar om integration av ett folk som möter starkt folkligt motstånd, som lever i marginalen av samhället och som med sin tradition och historia finner sig i att leva utanför och under fruktansvärda sociala förhållanden. Frankrike lever i dag med starka etniskt-kulturella spänningar som växer till en allt mer avgörande politisk fråga.

Regeringens inrikesminister Manuel Valls har nyligen deklarerat att romerna inte vill integrera sig. Han formulerar en ståndpunkt som säkerligen delas av en stor majoritet av franska folket (opinionsmätningar pekar i den riktningen) men inte desto mindre är djupt problematisk som ståndpunkt. Denna ståndpunkt är inte mer saklig än uppfattningarna under 30- och 40-talen i Tyskland om att judar föredrog att bo ihop  och inte ville blanda sig med andra grupper i samhället.

Självfallet leder motsättningarna mellan romer och majoritetsgrupperna i samhället till spänningar där båda sidor får anledning att rikta kritik mot varandras beteenden. Majorietetssamhället pekar på romernas boendeförhållanden och att grupper av romska barn ägnar sig åt stölder av turister i de stora franska städernas turistområden. Det pekas också på romska maffiagrupper som växer upp och skapar ökad kriminalitet.

Det gröna partiets representant i regeringen, Cécile Duflot, anklagar Manuel Valls för att bryta mot grunden i den så kallade republikanska pakten när han  pekar ut en etnisk grupp och anklagar den för att som grupp uppvisa brott mot lagar och mot republikens grundvärden. Hon upprörs särskilt av att han påstår att romerna som grupp inte vill integrera sig i det franska samhället. Hon menar med rätta att han ägnar sig åt diskriminering och att detta är allvarligt, särskilt från en ledamot i en vänsterregering med ambitioner att försvara de mänskliga rättigheterna till hundra procent.

Det finns skäl att påpeka att majoriteten har ett ansvar att stötta och hjälpa minoriteter. Manuel Valls ligger däremot närmare den hållning som den gamla regeringen intog när den på ett uppseendeväckande brutalt sätt utvisade romer från Frankrike för några år sedan. Den republikanska högern, det vill säga främst partiet UMP som bildade regeringsmajoritet under Nicolas Sarkozys tid vid makten, betonar traditionellt än mer kravet på att Frankrike har en identitet och att denna identitet är kopplad till landets historia. Identiteten är sekulär, västerländsk och kopplad till de befolkningsgrupper som bott i landet före invandringen på 1950-talet. Det innebär inte att den republikanska högern är rasistisk i meningen att den avvisar alla som kommer från andra kontinenter eller avvisar romer. Men nya grupper ska anpassa sig till den traditionella identiteten. Gör de inte det kan en lösning vara utvisning.

Vänstern är mer splittrad. Manuel Valls kan nog räknas till samma grupp som högern medan de gröna med Cécile Duflot i spetsen öppnar för mer av mångkulturellt tänkande. Stora delar av vänstern tenderar att vara kritisk till exempelvis förbud mot burqa i skolorna. De menar att de republikanska värdena också innefattar en öppenhet för nya kulturer i det franska samhället.

Romerna blir en mycket känslig fråga i Frankrike.Den blir också politisk inför kommunalvalen nästa år. Borgmästare från alla partier som vill bli valda tvingas anpassa sig och skärpa tonen mot minoriteterna i sina kommuner för att få majoritet för sin kandidatur i valet. Frankrike uppvisar i dag drag av att på ett mentalt plan vara ett segregerat land. Invandringsfrågan och hållningen till minoritetskulturer är den mest brännande av alla politiska frågor.Många fransmän vill rensa landet från grupper som de menar inte självmant anpassar sig till den sanna franska identiteten. Socialisterna är pressade och kommer att göra koncessioner. Endast de gröna har en sådan väljarbas att de kan agera starkt för de mänskliga rättigheterna kring romerna.

Manuel Valls har nu delvis bett om ursäkt för vissa tillspetsade formuleringar kring romerna. Det handlar om två steg framåt och ett  bakåt i kampen mot romerna, för nya utvisningar. President Hollande hukar och försöker i vanlig ordning att balansera olika uppfattningar.

I bakgrunden finns Marine Le Pen. Hon kan med ett belåtet leende konstatera att hennes åsikter är i högsta grad  finns på agendan. Hennes egna trupper får  öppet stöd av den republikanska högern men också i någon mån från socialistpartiet. I varje fall har socialistregeringens inrikesminister intagit en för henne godkänd hållning.