Monthly Archives :

november 2018

Sjuttiotvå statschefer firar vapenstilleståndet 1918
Sjuttiotvå statschefer firar vapenstilleståndet 1918 150 150 Tomas Lindbom

Det är en världsnyhet. Första världskriget som upphörde den 11 november 1918 hade varit ett grymt krig i skyttegravarna. Det ledde till miljoner döda men också dessvärre till ett andra världskrig bara tjugoett år senare. Det har funnits skäl att påminna sig krigsslutet för hundra år sedan för att tacksamt minnas slutet av ett krig men också för att påminna sig hur viktigt det är att bibehålla freden. Det tog bara tjugoett år innan andra världskriget utbröt. Vi vet att Nazityskland spelade en avgörande roll för detta andra krig men också att fredsuppgörelsen i Versailles 1919 skapade en motsättning mellan ledare och folk i olika västländer och en jordmån för nytt vapenskrammel.

Frankrike har blivit värd för minneshögtiden av den 11 november 1918. Sjuttiotvå ledare har samlats i Paris och deltagit i söndagens manifestation vid Triufbågen. Där fanns inte Kinas statschef men däremot USA:s, Rysslands och Turkiets presidenter liksom regeringschefer i länder som Kanada och Tyskland. Svenske statsministern har också varit närvarande.

Efter lunchen har alla utom Donald Trump samlats för ett fredsforum ute i La Villette i östra Paris. Detta är en viktig samling som markerar att en stor del av världen söker samtal kring fred och att denna fred måste skapas i samspel mellan många länder. Fred och utveckling skapas inte bara i möten mellan två stormakter som är Donald Trumps huvudsakliga linje. Det är också symptomatiskt att den amerikanske presidenten inte deltar i eftermiddagens fredsforum.

Emmanuel Macron spelar en avgörande roll under dessa händelser den 11 november. Han är den enda europeiska ledare av dignitet som nu kan föra talan. Han är också den som hårdast attackerar den egoistiska nationalismen och främlingsfientligheten. Han är det liberala Europas starkaste röst sedan Angela Merkel bestämt sig för att gradvis dra sig tillbaka från sin politiska ledning. Hon ersätts i december som ledare för det tyska kristdemokratiska partiet och ställer inte upp för en ny kanslersperiod efter nästa förbundsdagsval.

Det franska folket uppskattar när deras president spelar en viktig roll på den internationella scenen. Macron har genomgått en tung inrikespolitisk period sedan våren och sommaren. Senast har han kommit i konflikt med stora väljargrupper kring hans förslag om att höja bensinskatten. När han samlar stora delar av världens ledare kring sig i Paris stiger opinionssiffrorna. Fransmännen vill gärna se sitt land påverka storpolitiken.

Macrons tal kommer att analyseras mer  de kommande veckorna och månaderna. Det finns anledning att återkomma till frågan i vilken utsträckning Macron på allvar kan skaffa sig större inflytande på den internationella scenen. Många menar redan att Europa och EU är så försvagat att han, även i det fall han accepteras som kontinentens ledare, saknar redskap att bidra till några som helst förändringar på fredens och på den internationella samverkans områden. Det är en rimlig bedömning. EU-valet i vår kommer förmodligen att ännu starkare visa på interna konflikter mellan nationerna, särskilt mellan Öst- och Västeuropa. Väljarmätningar i Frankrike visar dessutom att Marine Le Pens parti Rassemblement national har ett starkare folkligt stöd än Macrons parti La République en Marche. Valet i vår kan alltså bli en veritabel kalldusch för Macrons Europapolitik redan i hans eget land och ett ännu större bakslag bland EU-länderna i allmänhet.

Höjd bensinskatt delar Frankrike
Höjd bensinskatt delar Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

En ny folklig resning väntar Frankrike. I nästa vecka kommer en stor andel bilister blockera de franska vägarna för att markera sitt missnöje med Emmanuel Macrons förslag om att höja bensinskatten med några centimes per liter. Men Frankrike är delat. Samtidigt som missnöjet stiger bland en del av befolkningen över bensinskatten anser en annan del att skattehöjningen är bra och att det gäller att stärka försvaret mot utsläpp som försämrar miljön.

En folkligt upprop via facebook och andra kanaler har redan givit 700 000 namn för en blockering av franska vägnätet den 17 november. Tanken är att dessa personer ska ställa sin bilar på tvären på vägarna och hindra alla former av transporter under en dag. En massiv demonstration av missnöjet med skattehöjningen på bensin och diesel som anses försvåra för alla människor i mindre tättbefolkade områden att förflytta sig. “Vi behöver bilen”, säger folk utanför de större städerna “och vi blir hela tiden missgynnade i jämförelse med dem som bor i städer och har tillgång till kollektiva färdmedel”.

Samtidigt har en färsk opinionsundersökning visat att cirka 70 procent av fransmännen stöder denna aktion. Det är ett nytt bevis på hur utomparlamentariska aktioner tas emot i detta land. Stödet kommer inte sällan från befolkningsgrupper som normalt röstar höger  och som aldrig själva skulle medverka i demonstrationer eller strejker. Många av dem visar ändå uppskattning när andra grupper protesterar mot makten. Det är som om andan från franska revolutionen 1789 lever kvar. Vittnen berättade också om hur bourgeoisin hejade på studenterna när de byggde barrikader av gatstenar mot polisen i studentkvarteren under majrevolten 1968.  Samma överklass som en månad senare röstade för högern och dess regering i extravalet till nationalförsamlingen.

Opinionsundersökningar visar å andra sidan att stödet för en mer offensiv klimatpolitik har ökat i Frankrike. I städerna och bland unga människor, framförallt de välutbildade, finns en stor förståelse för skattehöjningen på bensin och diesel.

Det är lätt att se att intresset styr. Ute i landet segrar den linje som vill hålla nere priset på bränsle. I städerna segrar linjen som främst tänker på miljön. Frågan är hur President Macron ska balansera mellan dessa båda grupper. Han kan inte enbart luta sig mot städernas folk. Det skulle göra honom till en ännu starkare måltavla för alla som redan ser honom som en president för de rika. Han måste också behaga dem som tänker på köpkraften och som misstror alla skattehöjningar. Macron vet att både högern och extremhögern eldar på missnöjet så mycket det går. Det är tacksamt för dessa partier att framställa Macron som okänslig för landet utanför Paris och okänslig för alla med små inkomster.

  • 1
  • 2