Macron och media

• maj 18, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Den franska statschefen är president och inte monark. Landet har varit republik sedan 1871 och kommer att så förbli under överskådlig tid. Den femte republikens president är emellertid i vissa avseenden att likna vid en monark i sitt sätt att möta sitt folk. Alla presidenter sedan General de Gaulle har haft som sin övergripande målsättning att tjäna folket, hela folket. Det innebär också att i vår kommunikativa tid är den franska presidenten angelägen att utnyttja media för sina syften men kan heller inte hindra att bli jagad av media som vore han en kung.

Franska politiska och självständiga journalister med ambition att självständigt beskriva Emmanuel Macrons liv och politik har haft anledningar att klaga. Flera dokumentärer och biografier över den nuvarande presidentens relation till media har visat och gjort ganska tydligt att han i än högre utsträckning än sina företrädare sökt styra medierapporteringen om honom. Det visade sig tidigt att han medvetet valde vilka journalister som fick följa honom på resor, än mer uppenbart än sina företrädare. Det går att jämföra med företrädaren François Hollande som lät sig intervjuas regelbundet av två självständiga  journalister från tidningen Le Monde vilket resulterade i avslöjanden om hans brister och även offentliggjorde ett antal generande citat som journalisterna kopplade till sina samtal med honom. Macron tar inte den typen av risker även om han inte kan styra innehållet i de olika biografier och dokumentärer som publiceras med jämna mellanrum.

Macron och hans hustru har med sin stab hållit självständiga journalister på distans. Han har som alla presidenter tidigare varit angelägen om att skydda sig mot det skvaller, inte sällan snedvridet, som uppstår kring en fransk monarkistiskt orienterad statschef. En direkt plågsam händelse har varit insinuationerna runt hustru Brigitte när det gäller om hon i själva verket är en man. Paret Macron har jagats kring detta rykte, inte minst i amerikanska sociala medier. Det har förstås varit plågsamt för dem i alla avseenden.

Under den senaste veckan har en affär avslöjats mellan Emmanuel Macron och den fransk-iranska skådespelerskan Golshifteh Farahani. Den franska journalisten Florian Tardif, som skriver för tidningen Match och som har en bakgrund som politisk journalist, har i sin nyutkomna bok Le couple presque parfait (Det nästan perfekta paret) beskrivit sprickor i äktenskapet mellan Emmanuel och Brigitte Macron. Det som framförallt väckt uppmärksamhet i fransk media och hos allmänheten är av ett speciellt slag.  Alla minns den örfil som hustrun delade ut till maken när de precis landat på officiell visit i Vietnam i mars i år och där hela scenen kunde fångas av tv-kameror precis när flygplansdörren öppnats vid ankomsten. Denna örfil har en direkt koppling, menar journalisten Tardif, till den relation som Macron underhållit i minst några månader – förmodligen längre – och som nu retat upp hans hustru. Det har förklarats att denna relation har varit platonsk vilket redovisats i alla tidningar och tv-kanaler utan att ifrågasättas.

Emmanuel Macron inleder nu sitt tionde och sista år som president. Det ryktas om att han, vilket är konstitutionellt legalt, kan återkomma som president om han vinner valet 2032. Detta lär han ha stora ambitioner att göra medan hustrun som trots allt är 24 år äldre inte alls lockas av. Spekulationerna kring deras äktenskap i ett sådant läge är redan stora och vidsträckta. Enligt uppgifter ska Brigitte Macron ha klarat den första femåriga mandatperioden i Elyséepalatset på ett bra sätt men plågats allt mer av livet som presidentfru under den andra perioden.