Drivmedelspriserna chockhöjs och väljare rasar

• september 21, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

De senaste dagarna har debatten kring drivmedelspriserna tagit fart. Ökningen av priset vid pump, som svenskar säger, har varit påfallande hög den senaste månaden och i inledningen av valrörelsen inför presidentvalet i april och maj nästa år får frågan betydelse.

De senaste siffrorna visar på ett dieselpris på 2,41 euro per liter den 20 september och 2,22 euro per liter bensin. Den senare uppgiften är från den 10 september. De här siffrorna kan jämföras med läget 2017 när Emmanuel Macron tillträdde. Då var dieselpriset cirka 1,23 och bensinpriset 1,45 euro per liter.

Främst under åren 2019 och 2020 rasade upproret med de gula västarna, en folklig rörelse som hade sin utgångspunkt i kritiken av de allt högre drivmedelspriserna. Deras kritik riktades mot regeringen och främst president Macron och konkret mot högre skatter på bensin och diesel.  Samma reaktion uppstår i dag. Storstädernas medelklass berörs knappt. Det är i mindre städer och främst i glesbygdsområden som upprördheten är störst. Det blir i första hand en del av det allmänna folkliga missnöjet med det politiska styret i Frankrike. Detta missnöje – jag har påpekat det i många av mina blogginlägg på senare år – är alltså ett tydligt exempel på splittringen mellan folkliga befolkningsgrupper och det styrande skiktet. Misstron mot makten har egentligen alltid varit ett signum för folkliga grupper som funnit stöd i främst två partier genom efterkrigshistorien. Mellan 1945 och mitten av 1980-talet fångade Kommunistpartiet upp den missnöjda arbetarklassen. Därefter har Nationell Samling,  tillsammans med Det Okuvade Frankrike, uttryckt en likartad kritik mot makten från i huvudsak samma väljargrupper.

En regering kan peka på en rad förklaringar till försämringar . Kriget i mellanöstern och störningar i handeln med olja är i dag en förklaring. Många orsaker kan inte Macron påverka.Det är också uppenbart att till exempel hans och hans regeringars politik under tio år upplevt både toppar och dalar. Nationell Samling och Det Okuvade Frankrike målar dock med breda penslar och färgen svart är den mest använda. Arbetslösheten har gått ner några procent sedan 2017 och inflationen har legat på ungefär samma nivå. Det som däremot hotar landets ekonomi är budgetunderskottet och det offentligas skulder gentemot BNP. Här sker en kontinuerlig och obehaglig ökning. Det intressanta i det sammanhanget är att den frågan mest oroar de välbeställda i storstäderna som inte lever ekonomiska problem utan tänker nationalekonomi.

Någon form av folkligt uppror mot den höga nivån på drivmedelspriserna är att vänta. Vilka uttryck det tar sig är svårare att förutsäga. Historien upprepar sig sällan helt och hållet men reaktionerna kan ta sig liknande uttryck. Allt beror också på hur långvarig prishöjningen blir och hur högt den når. Alla oppositionspartier kommer om möjligt att dra fördel av det nuvarande läget för att positionera sig bättre inför valet.