Monthly Archives :

januari 2011

Islam skrämmer allt fler
Islam skrämmer allt fler 150 150 Tomas Lindbom

Närmare hälften av det franska folket och nästan lika många tyskar ser muslimerna som ett hot mot deras länders identitet. Identitetspolitiken har ersatt klasspolitiken som den faktor som delar en nation. Det är förmodligen en trend i hela Europa men nu har vi siffror från en helt färsk undersökning som lyfter fram en tydlig utveckling i två stora länder mitt på kontinenten.

Undersökningen är beställd av Le Monde. Den ger intressanta siffror och visar att misstron mot muslimer ökar snabbt i både Tyskland och Frankrike. Islam anses i dag av fler fransmän stå för en människo-  och samhällssyn som avvisar de västerländska värderingarna. I den nya undersökningen påstår 31 procent av fransmännen att så är fallet. För femton år sedan var siffran 12 procent. Fler fransmän är i dag motståndare till moskébyggen. Siffran var 22 procent år 2001 och i dag 39 procent. Allt fler är motståndare till att muslimska kvinnor bär slöja på allmänna platser. Siffran har nu stigit till 59 procent.

Det är också anmärkningsvärt hur fransmän och tyskar svarar på frågan om orsaken till att “muslimer inte är integrerade i samhället”. Den viktigaste orsaken sägs vara att muslimerna själva vägrar anpassa sig. Detta anser 61 procent av fransmännen och hela 67 procent av  tyskarna. På andra plats kommer förklaringen att de kulturella skillnaderna är för stora. Därefter med betydligt lägre procentsiffror (40 respektive 37 procent) kommer påståendena att ghettona och muslimernas ekonomiska problem skulle vara orsaker till den dåliga integrationen. Rasism och brist på öppenhet från de franskföddas sida är en förklaring som bara får stöd av 18 procent bland fransmännen.

Skillnaden mellan höger och vänster i befolkningen är stor i denna fråga. Inte oväntat menar 98 procent av Nationella frontens väljare att muslimer utgör ett hot mot den egna kulturen och identiteten. Även anhängare av Sarkozys högerparti UMP påstår detta till 62 procent. Socialisterna, de gröna och yttersta vänsterns väljare har en annan inställning. Bara 24 procent ser muslimerna som ett hot och 40 procent som en kulturell rikedom för landet.

35-timmarsveckan ifrågasatt också till vänster
35-timmarsveckan ifrågasatt också till vänster 150 150 Tomas Lindbom

Fransk inrikespolitik är inte så hipp i Sverige. Några läser franska tidningar eller – varför inte –  min blogg men för de flesta är det mesta som sker i Frankrikes parlament och regeringbyggnader höljt i dunkel. En fråga som lever kvar i många svenskars medvetande är 35-timmars arbetsvecka som infördes av socialistregeringen som satt åren 1997-2002 efter ett parlamentsval som gick gaullisten Jacques Chirac emot.

Det är självklart att denna reform, att lagligen fastställa rätten för arbetstagare till 35-timmarsvecka med bibehållen lön, blev hårt kritiserad av företagare och av den höger som hyllar tillväxten som motorn i det moderna samhället. Ändå lever den i princip kvar som lag efter nio långa år av regeringar på högerkanten. Det är trots allt svårt att ta ifrån medborgare rättigheter som de uppnått och i det relativt antikapitalistiska Frankrike är ekonomiska reformer en fråga om ideologi mer än ekonomisk rationalitet.

Nicolas Sarkozy har dock mjukat upp 35-timmarsreformen. Det går för företagaren att räkna anställdas arbetstid i år och då komma upp i högre krav på prestation per vecka, cirka 39 timmar. Företagen kan också begära av de anställda att arbeta fler timmar när marknadens efterfrågan stiger. Vad är bibehållen lön ett decennium senare? Det är omöjligt att svara på och därför har redan många anställda tvingats till mer arbeta för att inte förlora för mycket i köpkraft.

Manuel Valls är en av de ledande politiker som redan förklarat sig som kandidat i de socialistiska primärvalen i höst. Han hoppas att bli den som partiet lanserar som motkandidat till Nicolas Sarkozy i presidentvalet nästa år. Valls representerar den yttersta högerfalangen i socialistpartiet och har nu i ett nyårsuttalande förklarat sig vara principiell motståndare till 35-timmarslagen. Han får omedelbart mothugg från alla sina kamrater i partiet. Socialisterna vill inte överge 35-timmarslagen som lockbete inför 2012. Det handlar inte om några stora skillnader i sak. Det handlar om ren taktik. Valls å sin sida tror uppenbarligen att det franska folket, även väljarna till vänster, inte tror att reformen längre spelar någon roll. Den är lika ihålig som en schweizerost och kan skrotas utan att någonting avgörande händer med arbetstiden.

Fransmännen är mer bekymrade över den svaga köpkraften och krisen i ekonomin. De tror säkert att Sarkozys paroll “arbeta mer för att tjäna mer pengar” är ett bättre koncept än mindre arbetstid. Det kapitalistiska tänkandet har så smått även erövrat Frankrike och Manuel Valls hoppas dra fördel av detta i den interna tävlingen om vem som får representera socialisterna i 2012 års presidentval.

  • 1
  • 2