Lindbom på franska

Igår söndag genomfördes den första valomgången i kommunalvalet 2026. Av de cirka 35 000 kommunerna valdes en borgmästare och en lista på kommunstyrelseledamöter  i 93 procent av fallen. Övriga städer och kommuner, 7 procent men merparten av väljarna i landet, bjuds in till en andra valomgång nu på söndag. Det Okuvade Frankrike och Nationell Samling gjorde vissa framsteg. Inget parti kan sägas ha gjort ett katastrofval.

Uppmärksamheten på valkvällen i tv-kanalerna riktades i hög grad mot de tre stora städerna. I Paris lyckades socialistkandidaten Manuel Grégoire bättre än förväntat. Han har varit ställföreträdande borgmästare under Anne Hidalgos ledning och leder inför andra valomgången med 38 procent. Han följs av högerkandidaten Rachida Dati med 25.5 procent. Ytterligare tre kandidater fick mer än tio procent i gårdagens första valomgång vilket komplicerar bilden inför andra omgången på söndag. Det mesta pekar ändå på att Socialistpartiet behåller makten över huvudstaden.

I Lyon blev det också en något överraskande framgång för vänstern. Den sittande gröna borgmästaren Grégory Doucet ser ut att bli återvald. Hans motkandidat, förre ordföranden i Olympique Lyon, Jean-Michel Aulas, visade sig oförmögen att genomföra en effektiva valrörelse. Han har varit en uppburen person i Lyon genom sitt engagemang i fotbollen men fotboll och politik visar sig inte vara samma spelfält. Inför kamerorna under gårdagskvällen såg Aulas, som är 76 år, märkbart trött ut. Som tittare undrade jag om han överhuvudtaget orkar igenom en vecka till av valkampanj. Han har teoretiskt fortfarande en möjlighet att bli Lyons nya borgmästare men det verkar inte särskilt troligt.

Marseilleborna kommer att uppleva en spännande andra valomgång. Kampen står i första hand mellan den sittande socialistiske borgmästaren Benoît Payan och utmanaren från Nationell Samling, Franck Allisio. Valet i Marseille på söndag blir en kamp mellan fyra kandidater. Förutom de två huvudkandidaterna finns också en företrädare för Det Okuvade Frankrike och en som representerar olika högergrupperingar. Socialistpartiet har denna gång distanserat sig från Det Okuvade Frankrike som uppfattats som vänsterextremistiskt, bland annat för antisemitiska uttalanden. Distansen håller Socialistpartiet på nationell nivå men lär av taktiska skäl avstå från principiella ställningstaganden när det gäller att få sin kandidat vald i en lokal omröstning. Benoît Payan lär därför vinna på söndag.

Efter första valomgången är det inte möjligt att dra några slutsatser inför presidentvalet nästa vår. I media har frågan ställts om vi redan nu kan se vart det valet lutar. Det är uppenbart att Nationell Samling och Det Okuvade Frankrike stärker sina positioner men det är inget som helst nytt i fransk politik. Den tendensen har funnits åtminstone sedan Macrons första mandatperiod 2017-22. De två ytterkantspartierna har varit dåliga på lokala val och nu går det lite bättre. Republikanerna och Socialistpartiet har tidigare dominerat i kommunalvalen. De är fortfarande förhållandevis starka men har försvagats. Mittenblocket har aldrig varit framgångsrika lokalt och de fortsätter att spela en undanskymd roll i kommunalvalen.

Fram till tisdag kväll kommer nu partier lokalt att ingå allianser för att hindra misshagliga politiska motståndare och säkra egna segrar. Det kommer möjligen att stärka de gamla partierna och försvaga ytterkantspartierna. Det spelet går inte att utföra i ett presidentval där kandidater ställs mot varandra i en enda valomgång. De olika opinionsundersökningarna som görs nu och fram till nästa års val lär säga mer om styrkeförhållandena än kommunalvalen i år.

Det öppnar för regimskifte i Paris och Lyon. I Marseille kan den sittande socialistiska borgmästaren bli omvald. Den första valomgången i årets kommunalval sker nu på söndag. Då sållas agnarna från vetet. De kandidater som uppnår minst 10 procent går vidare till en andra valomgång följande söndag.

Paris är trots allt Paris. Kommunalvalen och främst striden om borgmästarposten drar till sig nationell uppmärksamhet. Staden har haft en socialistisk borgmästare sedan 2001. Detta val kan mycket väl innebära ett skifte tillbaka till högern. Rachida Dati, en känd fransk politiker med flera tunga ministerposter bakom sig, har alla utsikter att vinna. Hon leder inte inför den första valomgången men det finns ett par andra kandidater som lutar åt höger och som kan stödja henne i en andra valomgång. Hon stöds också av president Macron trots att hans parti har en kandidat i samma val. Emmanuel Grégoire är Socialistpartiets kandidat och leder i mätningar. Hans problem är att han har få andra kandidater som kan stödja honom i en andra valomgång. Det okuvade Frankrikes kandidat är liksom hela hennes parti pestsmittat för närvarande på grund av att det uttryckt misstänkt antisemitiska uttalanden och även varit otydlig i händelsen där en partiet närstående vänsterextremistisk grupp dödat en person från en grupp inom den yttersta högern. Det är osäkert hur väljarna tar emot ett besked från Grégoire att ingå valsamverkan med Det okuvade Frankrike.

I Lyon kan det också bli borgmästarskifte. Förre ordföranden i fotbollslaget Olympique Lyon, Jean-Michel Aulas, ställer upp som en oberoende kandidat för centern och högern. Han utmanar den sittande borgmästaren Grégory Doucet. Den senare tillhör De Gröna. Han har drivit en radikal och grön vänsterpolitik som uppskattas av många Lyonbor men långt ifrån av alla. Han har bland annat radikalt ändrat trafikbilden i stan. Bilarna har i dag svårt att ta sig fram i de centrala delarna. Många butiksägare klagar. Högern och ytterhögern kräver en annan trafikmodell och mer satsning på trygghet och brottsbekämpning.

I Marseille, den tredje största staden i Frankrike, kan mycket väl vänsterkandidaten Benoît Payan vinna sin andra seger. Han blev borgmästare över staden efter förra kommunalvalet 2020. Han har därefter officiellt deklarerat att han lämnat Socialistpartiet men är ändå den tydliga vänsterkandidaten i stan. Han utmanas främst av Franck Allisio som representerar Nationell Samling. Partiets ledare Jordan Bardella har varit i Marseille och kampanjat för Allisio som har vissa utsikter att bli vald. Bardella har drivit tesen att den mer moderata högerkandidaten är chanslös mot Payan och att alla högerväljare bör stödja hans partivän Allisio.

Efter söndagens första valomgång uppstår olika allianser. Det är den 22 mars som allt slutligen avgörs och vi vet vilka som blir borgmästare i alla 35 000 städerna och kommunerna i Frankrike.

Nu ökar tempot och intensiteten i valkampanjen inför kommunalvalen i Frankrike som genomförs under två söndagar, den 15 och 22 mars. De allra flesta av de 35 000 kommunerna är små och tilldrar sig liten uppmärksamhet förutom i den egna lilla kommunen, ofta med ett invånarantal under tusen. I de stora kommunerna eller städerna är det annorlunda. Störst intresse riktas mot storstäderna Paris, Lyon och Marseille. Det är främst borgmästarposten som det talas om, mindre om kommunstyrelsernas sammansättning.

Det komplicerade valsättet gör det omöjligt att i förväg utpeka en vinnare. En kandidat kan få 30-45 procent i en första valomgång men olika allianser kan leda till att en annan kandidat ändå vinner i den andra omgången.

Vänsterpartiernas inbördes förhållanden drar uppmärksamheten till sig under de sista veckorna före valet. Mordet på en ung man i Lyon i förbund med den starkt högerorienterade feministiska gruppen Nemesis mördades av en aktivist i en upplöst vänsterextrem grupp, kopplad till Det Okuvade Frankrike. Händelsen har föranlett Socialistpartiet på nationell nivå att ta avstånd från Det Okuvade Frankrike och har i princip motsatt sig samarbete med detta parti. Detta sker ett år efter det att dessa båda partier liksom De Gröna och Kommunistpartiet gick fram under beteckningen Folkfronten. Detta principiella ställningstagande åtföljs inte mer än delvis på det lokala planet. Socialistiska kandidater kan förlora sina borgarrådsposter i olika städer om de inte samverkar med Det Okuvade Frankrike. Dessutom har De Gröna och Kommunistpartiet inte avgivit samma löfte om att bryta med yttervänstern.

I hittills alla val har samtliga partier från höger till vänster ingått olika former av republikanska pakter inför andra valomgångar. Det har gällt såväl kommunalval som regionval och val till nationalförsamlingen. Det har inneburit att en högerkandidat stött en vänsterkandidat hellre än en kandidat för Nationell Samling. Sedan några år tillbaka luckras den republikanska pakten upp allt mer. Många politiker till höger men även i mitten börjar bedöma yttervänstern som ett större problem än ytterhögern. Det Okuvade Frankrikes ledare Jean-Luc Mélenchon har kritiserats för att ha gjort uttalanden som uppfattats som rent antisemitiska – för att vinna muslimska väljare i utsatt förorter – och för att han inte tagit avstånd från mordet i Lyon. Nationell Samling har genom åren haft en betydligt sämre representation i alla typer av folkförsamlingar om inte den republikanska pakten fått råda.

Kommunalvalen kommer att ge svar på vissa av dessa frågor. Marseille kan få en socialistisk borgmästare om denne lutar sig mot ett stöd från yttervänstern. Det finns möjligheter till seger för den sittande borgmästaren  i Lyon om hans parti, De Gröna, och Socialistpartiet tar stöd av Det Okuvade Frankrike i den andra valomgången. I Nice kan en ledare som är närstående Nationell Samling, bli borgmästare om han får stöd från nuvarande borgmästaren som stöder Macron.

Kommunalvalen kommer att visa hur principiellt ståndaktiga politikerna är. Klarar socialistiska kandidater av att hålla rågången mot yttervänstern för att därmed riskera att förlora åtråvärda borgmästarposter? Klarar Republikanerna eller mittenpartiet Renaissance av att säga nej till samarbete med Nationell Samling när fördelar av ett sådant samarbete blir uppenbara i vissa kommuner? De svar som kommer att ges efter valet får betydelse i den debatt som leder fram till presidentvalet nästa vår. Som någon kommentator sa: ”Presidentvalskampanjen inleds den 22 mars kl 20.01” Så fort kommunalvalen är över börjar nästa politiska strid.

Undersökningsföretaget Ifop har gjort en stor undersökning av väljarsympatierna inför kommande presidentval. Nationell Samling har två kandidater. Marine Le Pen blir kandidaten om hon frias i domstol den 7 juli i frågan om olagligt användande av EU-medel för partiarbete i Frankrike. Om hon fälls kommer Jordan Bardella att bli partiets kandidat. Vem av dem som än kandiderar ser det minst sagt lovande ut för partiet.

Ifop har gjort en mätning där olika politiker ställs mot varandra i olika scenarier. Vilka som än utmanar i mitten och till vänster har Le Pen eller Bardella mellan 34 och 36 procent i den första valomgången. Det är mycket höga siffror. Emanuel Macron fick knappt 28 procent mot Marine Le Pen med 23 procent i första valomgången 2022. I valet 2017 fick Macron 24 procent följt av Marine Le Pen på 21 och högerkandidaten François Fillon på 20.

Opinionsmätningen nu visar alltså att Nationell Samling har ökat med drygt 10 procent från förra valet. Dessutom är avståndet till kandidaten med näst högst procentandel väldigt hög. Den bäst placerade är mittenkandidaten Édouard Philippe som får 16 procent. Vänsterns olika kandidater ligger på 10 procent. Det gäller både Jean-Luc Mélenchon som representerar yttervänstern och socialister som Raphaël Glucksmann och förre presidenten François Hollande (8 procent)

Den traditionella högerns kandidat Bruno Retailleau ligger i olika mätningar på drygt 10 procent. Allt beror på hur många kandidater som väljarna ställs inför i de olika scenarierna.

Ifop har inte mätt hur det går i en andra valomgång eftersom det är svårt att bedöma vem som Marine Le Pen eller Jordan Bardella då skulle ställas emot. Det räcker att se att två andra kandidater på ytterhögersidan, bland annat Éric Zemmour, tillsammans har cirka 7 procent i den första valomgången. De kommer säkert att råda sina väljare att stödja Nationell Samlings kandidat i den andra. Det innebär att Le Pen eller Bardella då borde ha med sig 42-43 procent i säkert väljarstöd in i den andra omgången. Det vore närmast orimligt om inte en del vanliga högerväljare dessutom stöder ytterhögerns kandidat om den andra kommer från mitten eller vänstern. Det mesta pekar därför på en valseger för Le Pen eller Bardella en bit över 50 procnet i den avgörande omgången.

Många journalister i tv börjar redan tala om nästa års presidentval som avgjort. Det är förstås en oerhört riskfylld prognos. Så mycket kan hända på ett drygt år. Däremot är utsikterna för en form av radikalt systemskifte stora denna gång. Sedan andra världskriget har inte Frankrike stått inför en sådan möjlig omläggning av politiken. Landet har styrts av reformistisk vänster, center eller moderat höger under alla år. Reaktionerna på ett segerval för Nationell Samling i maj nästa år bäddar för en rad oförutsägbara händelser. En del inträffar redan före valet och kan påverka det. Strejker, demonstrationer och andra yttringar med eller utan våldsinslag kan ge utslag på valdagen.

President Emmanuel Macron tar initiativ till att dels stärka kärnvapenarsenalen i Frankrike men också låta andra europeiska länder delta i denna skärpning av den europeiska försvarsstyrkan.

I ett första skede har Macron talat med Keir Starmer och Friedrich Merz men också bjudit in fler länder till ett sådant försvarssamarbete kring kärnvapen. Bland dem finns Sverige. Det är uppenbarligen Macrons idé att gå vidare och skapa en försvarspakt som möjligen omfattar uppemot ett femtontal länder. En sak gjorde den franske presidenten helt klar: Inget annat land än Frankrike styr över besluten att använda kärnvapen i någon form. Själva tanken att behöva tillgripa ett vapen med sådan sprängkraft och hög risk för världen är naturligtvis i sig skrämmande men åtminstone tänker inte Macron släppa ifrån sig sitt veto  i frågan.

Europas statschefer och regeringschefer ser naturligtvis på utvecklingen i Mellanöstern med oro. Iran pressas och oron finns att regimen i Teheran nu eller senare kan frestas att svara med kärnvapenarsenal av något slag. Oavsett vi ser på detta som ett projekt med kärnvapen eller inte pekar det på att i första hand den engelske premiärministern, den tyska förbundskanslern och den franska presidenten söker pröva att gå vägen mot mer av ett gemensamt europeiskt försvar.

Den franska allmänheten har en stor fördel i att minst fyra stora nyhetskanaler sänder utan avbrott direkt från tidig morgon till sen kväll. Detta kompletteras sedan förstås med en gedigen bevakning i radio, dagstidningar och politiska veckotidningar. Detta flöde av nyheter och analyser (Observera att analyserna spelar en viktig roll i medias bevakning!) sker alltid men i dessa tider är det av särskilt stor betydelse.

För egen del har jag helt lämnat rapporteringen i svenska medier som är knapphändig och saknar den bredd och djup som de franska kanalerna kan ge. I tv:s studiolokaler sitter förutom kompetenta programledare rader av experter och utrikespolitiska kommentatorer. Dessutom har varje kanal en rad korrespondenter som ständigt kopplas upp för nyhetsrapporteringar. Antagligen finns det svenskar som tittar på BBC eller CNN men den franska täckningen av internationella händelser är föredömlig och ges mer tid. Programmen styckas inte av med reklam i samma utsträckning som i USA. Det saknas också nästan helt populistiska vinklar på nyheterna. Det förekommer absolut en dragning till agendasättande journalistik i vissa kanaler men det sker med moderation och med högre intellektuell skärpa. Tittarna tas på allvar. Tv-kanalerna räknar med att de förstår även mer komplicerade sammanhang. Det är en njutning att se.