Nationalförsamlingen är en lekstuga
Nationalförsamlingen är en lekstuga https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=gDet finns något oroande över fransk politik. När statschefen, presidenten, av något skäl förlorar den avgörande makten över besluten, utbryter en förlamande splittring och kaos i det politiska livet. Detta ser vi påtagligt denna sommar och höst. Samtidigt ökar statsskulden och Frankrikes makt i EU minskar.
Igår pågick i nationalförsamlingen ett spektakel som väl speglar situationen för närvarande. Det okuvade Frankrike (Vänsterpartiet) begärde att pensionslagen som trumfades igenom häromåret med bland annat en höjning av pensionsåldern till 64 år skulle rivas upp. Centerpartierna förhalade omröstningen genom att lägga hundratals olika förslag på kammarens bord. Ytterhögern och socialisterna satt och tittade på. Invektiven haglade mellan centerpartierna och Det okuvade Frankrike. Hela debatten var meningslös.
Det okuvade Frankrike attackerade inte bara det pensionsförslag som premiärminister Elisabeth Borne drev igenom med hjälp av paragrafen 49:3 utan även det pensionsförslag som François Hollandes socialistregering fick antaget på sin tid. François Hollande sitter nu som ledamot i nationalförsamlingen och ingår som socialist i Den nya Folkfronten där Det okuvade Frankrike är det dominerande partiet. Hollande valde dock att inte närvara under denna dag i parlamentet.
Snart ska olika delar i nästa års budget behandlas och allt pekar på samma kaos vid de tillfällena. Nu kommer sannolikt regeringen att försöka driva igenom förslagen med denna paragraf 49:3 och hoppas att oppositionen inte kan enas kring att fälla regeringen. Fälls regeringen är mycket oklart kring hur budgetfrågan ska lösas. Det finns möjligheter att låta budgeten från 2024 fungera ytterligare ett år eller stycka upp den månadsvis. Utan regering och utan budget ser läget ändå besvärligt ut, även för ett land som Frankrike.
Politiska bedömare tröstar sig med att ett politiskt kaos, som förekommer ofta, ändå till slut leder fram till någon form av lösning. Klockan 11.59 samlar sig de folkvalda och låter någon form av rationalitet råda. Det har faktiskt bara hänt en gång i femte republikens historia att en regering fällts i en misstroendeomröstning. Många bedömare tror att Nationell Samling (Marine Le Pens parti) i sista ögonblicket väljer att avstå från att rösta ner den nuvarande regeringen.
Trots hoppet om en lösning på den nuvarande konflikten kring budgeten visar ändå det politiska nuläget på starkt oroande tendenser. Så här kaotiskt var det under 1950-talet när partierna och nationalförsamlingen styrde landet och presidenten hade begränsad makt. Först med de Gaulles konstitutionsreform 1958 med en utökad makt för statschefen la sig ett lugn över fransk politik. Nu har Macron genom sitt stora misstag att utlösa nyval till nationalförsamlingen efter det egna partiets förluster i EU-valet lett till att fjärde republikens kaotiska parlamentarism på något sätt återvänt. Kraven på att ersätta majoritetsval med proportionella val kan säkert snart bli verklighet och det kommer att ytterligare stärka parlamentets makt visavi presidentens. Det kan låta bra i teorin men franskt politiskt liv är inte som svenskt. Det finns fortfarande starka revolutionära drag i delar av befolkningen. Motsättningarna är stora mellan olika befolkningsgrupper. Det okuvade Frankrike är i dag det parti som mest söker konfrontation med den etablerade makten. De gör det med en glödande retorik och genom att uppvigla människor till att gå ut på gator och demonstrera. De underhåller raseriet på ett sätt som motverkar alla praktiska lösningar på politiska problem. Nationell Samling har också profilerat sig som anti-etablissemang. Deras framtoning i dag är mindre aggressiv men visst finns också där en vilja att ställa folket mot en elit som utmålas som kall, egensinnad och enbart mån om sina egna privilegier.
Frankrike som nation tar skada av dessa inrikespolitiska konflikter som leder till oförmåga att lösa väldigt svåra och viktiga beslut. Dess ställning inom EU har försvagats. De ökade underskotten i budgeten oroar och leder sannolikt till högre räntor hos de internationella långivare som ändå i dag håller den franska statens verksamhet under armarna.
Premiärminister Michel Barnier anpassar i dessa dagar sin budget för att främst tillfredsställa Marine Le Pens krav. Senast igår sänkte han den planerade ökade skatten på el med 14 procent. Regeringens budget urholkas mer och mer i förhoppningen om att undvika misstroendeomröstning. Barnier lär tänka att det är viktigare nu att sitta kvar och ha en budget än att kasta landet in i en ny regeringskris.
Senaste kommentarerna