Monthly Archives :

augusti 2019

Macron bland de sju i Biarritz
Macron bland de sju i Biarritz 150 150 Tomas Lindbom

President Emmanuel Macron stod som värd för G7 som hölls i helgen i franska Biarritz. Det var inte annat att vänta än att den dynamiske franske statschefen tog initiativ och utnyttjade det mediala strålkastarljus som riktades mot honom under dessa dagar. Utspel mot den brasilianska presidenten Jair Bolsonaro för gränderna i Amazonas, markeringar mot Donald Trump och inte minst inbjudan till en iransk delegation med utrikesministern som helt oväntat flög in för möte med sin franska kollega, Jean-Yves Le Drian.

I franska media har tongångarna varit övervägande välvilliga efter G7-mötet vad gäller bedömningen av Macrons insatser. Frågan är vad en tidning som Le Monde egentligen väntat sig av mötet. Förmodligen inga avgörande genombrott eller gemensamma beslut.  Förväntningarna var lågt ställda och utfallet inte mycket bättre.

Macron hade ett tvåtimmarsmöte med Donald Trump före mötets öppnande och uppenbarligen avlöpte mötet relativt väl trots en del irritation kring handelsfrågorna. Trump meddelade före avresan från Washington att han kunde tänka sig att sätta hårda strafftullar på franskt vin som importeras till USA. Trump var inte heller särskilt förtjust i den iranska utrikesministerns oväntade besök i Biarritz. Trump blev informerad av Macron i förväg och gjorde därför (?) inte heller någon större affär av saken. Så långt som till att träffa den iranska delegationen gick han förstås inte.

Trump var alltså betydligt mer nedtonad än under förra G7-mötet som hölls i Kanada. En enkel förklaring kan sägas vara att Trump inte bedömde detta G7-möte som särskilt viktigt. Han har under hela sin presidentperiod markerat hur han prioriterar bilaterala uppgörelser framför konferenser av denna karaktär. Men han valde att denna gång i liten utsträckning agera på tvärs mot övriga länders ledare. Möjligen kommer han att göra utspel när han kommit hem och börjar twittra igen. Möjligen struntar han helt sonika i att komma på nästa G7-möte.

Ordväxlingen mellan den brasilianska presidenten och hans regering gentemot Macron i frågan om bränderna i brasilianska amazonas var däremot högt uppskruvat. Även Brigitte Macrons utseende blev föremål för hånfulla kommentarer av en ledande brasiliansk politiker. Relationen mellan de två länderna har hunnit försvåras högst märkbart under de senaste dagarna. Den brasilianska statsledningen anser att Macron lägger sig i dess sätt att stoppa bränderna medan Macron menar att Jair Bolsonaro medvetet låter delar av sin skog brinna för att ge utrymme åt jordbruksodlingar. Ett hot mot klimat och miljö, enligt Macron.

G7-mötet ledde knappast till några lösningar på svåra internationella frågor. Det är begripligt. Kina och Ryssland är inte medlemmar i denna grupp av ledande länder där flertalet inte spelar någon avgörande roll i världspolitiken. Europa representeras av fyra länder; Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien. Så tillkommer Japan och Kanada. Endast USA är en verklig stormakt när de europeiska länderna inbördes är så splittrade. Macron har ambitioner att spela en stormaktsroll men på vilkas uppdrag talar han egentligen? Hans vision om ett starkt EU där Frankrike ska spela huvudrollen stämmer inte med verkligheten.

Borgmästarvalet i Paris blir en rysare
Borgmästarvalet i Paris blir en rysare 150 150 Tomas Lindbom

Paris har sedan 2001 en socialistisk borgmästare. Den nuvarande heter Anne Hidalgo och är känd som en stark kvinna med stark vänsterprofil och ett stort miljöengagemang. Hon driver på för att göra Paris till en mindre smutsig, förorenad stad och öppna för bilfria zoner och större och grönare områden i stan. Nu utmanas hon från flera håll inför kommunalvalet i mars nästa år. Partiernas förberedelser inför valkampanjen är minst sagt intressanta ur maktperspektiv. Valrörelsen kommer säkert att bli hård och oförsonlig och valresultatet öppet.

Ett typiskt drag i den franska politiken är att partiledningarna inte kan hålla ordning på sina kandidater. Man är frestad att säga att det sällan finns  en stark ledning i något parti. Socialistpartiet är säkert tillfreds med att ha en kandidat som redan sitter i Hôtel de ville (stadshuset mitt i Paris) och har en god chans att bli omvald. Siffrorna är lång ifrån betryggande men Hidalgo ligger ändå på en hyfsad andra plats. Nej, de stora inre striderna finns dels inom landets majoritetsparti, La République en Marche (LREM), och inom det gröna partiet, EELV. Benjamin Griveaux är en av President Macrons närmaste män och han har placerats som kandidat för LREM i borgmästarvalet.

Griveaux är en typisk representant för den politiska kasten i Frankrike. Har genomgått flera av de kända elitskolorna, har en betydande politisk karriär trots sina relativt unga år, 42, med ministerposter både i Francois Hollandes regering och nu i Emmanuel Macrons. Han var med och skapade Macrons rörelse och är en av de trogna i denna nya rörelse som tillkom under 2016.

Griveaux leder i opinionsmätningarna före Hidalgo men hotas av inre konflikter. En annan av LREM:s politiker, Cédric Villani, känner sig överkörd. Han anser sig ha varit först att ställa upp som partiets kandidat till borgmästarposten. Villani är en annan typ, originell och mindre teknokratisk än Griveaux. En och annan tror faktiskt att hans stil passar bättre för parisarna.

Sista ordet är inte sagt i striden om vem som ska leda LREM i borgmästarvalet. Men hos de gröna, som har förhoppningar på Paris, finns en ännu mer pikant konflikt internt. Sambon till partiets ledare Yannick Jadot, Isabelle Saporta, har förklarat sig villig att stödja Gaspar Gantzer som ställer upp som oberoende kandidat men med grön profil. Gantzer var kommunikationsansvarig till Francois Hollande under större delen av dennes mandatperiod i Elyséepalatset. Hennes sambo och partiledare för de gröna har tvingats att i media förklara detta fenomen och sagt sig stödja sambons politiska ambitioner. Samtidigt säger han sig stödja de grönas kandidat till borgmästarvalet, den kandidat som nu hans sambo aktivt kommer att motarbeta och med ett snarlikt program.

Franska politiska val är alltid utpräglat personorienterade av den enkla anledningen att väljarna i högre grad röstar på personer och i mindre grad på partier. Det gäller förstås i presidentvalet men också i hög grad i de kommunala valen. Mycket kommer att hända innan väljarna till slut får ta ställning i valet. Sannolikt blir det ändå en slutlig kraftmätning mellan den sittande borgmästaren Anne Hidalgo och Macrons handgångne man, Benjamin Griveaux. Det behöver knappast sägas att utgången av det valet kommer att få stor betydelse för Macrons ställning under resten av hans mandatperiod. Han behöver vinna åtminstone en av städerna Paris och Lyon. I dag är ingetdera säkert.

 

Macron går in på tredje varvet
Macron går in på tredje varvet 150 150 Tomas Lindbom

Som bekant är augusti den stora semestermånaden i Frankrike. Fortfarande lapar många av landets invånare sol på badstränderna, ännu några veckor obekymrade om ett kommande arbetsårs vedermödor. Presidenten däremot kan inte vara lika sangvinisk i sitt förhållande till framtiden. Den hänger ständigt över honom även när han, som Macron, tillbringat några veckor på sommarresidenset Fort de Brégancon i departementet Var i Provence. Hans talespersoner har förklarat för media att Macron arbetar oförtröttligt också under denna så kallade semester. Han har precis avslutat sin sista vecka där med att ta emot President Putin och under kommande helg beger han sig till Biarritz för ett möte i G7-gruppen.

Macron har varit angelägen att sudda bort den bild av en sommarlat president som Francois Hollande gav sedan han precis blivit vald 2012. Hollande förklarade aldrig att han, som Macron, studerade olika arbetsdokument under semesterveckorna. Macron vill istället ge bilden av att arbeta för nationen i princip 24 timmar per dygn årets alla dagar. Han  vill visa sin övermänskliga förmåga även på detta område.

Vad studerar han under semestern och vilka stora frågor ställs han inför under det kommande arbetsåret, kan man fråga sig. Mötet med Putin var en bricka i det storpolitiska spel som Macron vill delta i och dominera. I ett Europa som splittrats mellan nationalister och liberaler söker Macron fylla tomrummet för den senare gruppen. Storbritannien är inte att räkna med och Boris Johnson knappast en pålitlig företrädare för den traditionella västeuropeiska hållningen genom sin position i Brexitfrågan. Merkel är försvagad och ska inom något år lämna sin post som kansler. Macron har ambitioner men tar säkert också ett ansvar för EU:s traditionella linje i förhållande till omvärlden. Med Putin har han talat om Ukraina och om Mellanöstern. Men också nu i helgen kommer han i mötet med Trump att få visa hur stark han är. Vilka utspel kommer den amerikanska presidenten att göra och hur ska Macron tackla dem? Macron kommer sannolikt att spela en allt viktigare utrikespolitisk roll under det kommande året. Han hoppas säkert också att få ägna mer tid åt det än att släcka inrikespolitiska bränder som den med de gula västarna.

Läget i Frankrike är förhållandevis lugnt efter denna sommar. Inga skandaler som den som störde förra året med livvakten Alexandre Benalla och dennes påhopp på demonstranter under 1 maj. Men ett inriktespolitiskt oskrivet blad kan snabbt fyllas med röda och skrämmande bokstäver. Frankrike är landet där lugn kan övergå i kaos innan vi betraktare ens hunnit blinka. Det som kan hända är nya demonstrationer och uppror på gator och på arbetsplatser, kanske kring pensionsreformen som nu ska drivas igenom och där pensionsålderna höjs. Lagen om att garantera full rätt till  assisterad befruktning, procréation medicalement assistée, (PMA) kommer att tas upp i parlamentet under hösten och frågan lär bli föremål för en stark och intensiv – och förmodligen sårig – debatt. Vissa kommentatorer har talat om en uppflammade debatt likt den om samkönade äktenskap under 2012-13.

En rad andra frågor kommer också att skapa stor debatt under det kommande året. President Macron och hans regering måste visa trovärdighet i sitt miljö- och klimatengagemang, inte minst efter det gröna partiets stora framgångar i EU-valet. I mars nästa år stundar också val till kommunerna. Frågan om regionernas ställning blir sannolikt en stor och viktig fråga under vintern. Rent partipolitiskt gäller det också för Macron att säkra ställningen för La République en Marche i de större kommunerna runt om i landet. I dag är många av borgmästarna socialister och republikaner. Macron vill naturligtvis få igenom en annan politisk karta också på lokal nivå.

I dessa och andra poitiska frågor finns det gott om oppositionella som är beredda att lägga ut snubbeltråd för den sittande presidenten. Och så lurar alltid faran med nya så kallade affärer. Fransk politik kan inte tolkas utan dess inverkan på opinionen. Ibland passerar en affär obemärkt men vid andra tillfällen växer de till skandaler och skapar regeringskris. Ingen vet vad som lurar runt hörnet denna höst och vinter. Macrons ställning i dag är förhållandevis god men hur länge består lugnet?