Lindbom på franska

Gardagens vandring i landskapet Vercors var kravande. Nu sitter jag nasta morgon och samlar mig infor dagens fysiska strapatser pa ett nytt café i Villard de Lans.

Bakom mig hor jag en kvinna saga Albanel. Aven i semestertider pa denna lilla plats i sydostra Frankrike surras det om regeringsombildningen som blev offentlig i tisdags. Christine Albanel, kulturministern som inte lyckades fa igenom datalagen som skulle forbjuda fildelning, har inte langre presidentens fortroende. Nu ser vi henne pa TV-bilderna med sin evigt sorgsna blick – nu annu dystrare – sta bakom sin eftertradare Frédéric Mitterand som i sin fullfjadrade skadespelarformaga sjalvsakert lagger ut texten om kulturens framtid infor nyfikna journalister.

Frédéric Mitterand ar scoopet i regeringsombildningen. Bara det faktum att han ar brorson till den socialistiska presidenten François Mitterand kittlar. Han har varit en offentlig person i manga ar som forfattare och filmare. En standig och uppskattad gast i olika TV-program; alltid slagfardig och spirituell. Ocksa engagerad inom politiken. Genom sitt slaktskap med François Mitterand ansags han lange sta till vanster. De intellektuella i Frankrike har ju i manga decennier i allmanhet statt till vanster. Men aven det haller pa att andras. Mitterand forklarade redan 1995 att han stodde Chirac och inte Jospin infor presidentvalet.Sarkozy behovde en karismatisk kulturminister efter det att franska folket sett sig matt pa Christine Albanels sorgsna ogon Valet foll pa Frédéric Mitterand. Det pastas att Carla Bruni har spelat en viktig roll for utnamningen. Hon ar god van till Mitterand och de har ocksa en gemensam koppling till Italien Bruni sjalv ar italienska pa sin fars sida.

Alla franska presidenter drommer om en stark kulturminister. President de Gaulle hade forfattaaren André Malraux. François Mitterand lyftes fram i stor utstrackning genom sin kulturminister Jack Lang som skapade kulturinstitutioner och evenemang som 200-arsjubiléet av franska revolutionen 1789; dar presidenten kunde spegla sig i all sin majestatiska glans. Kulturen lyfter nationens och nationens overhuvud. Kulturen bidrar till att .bygga nationens identitet.

Regeringsombildningen ar den forsta stora sedan presidentvalet 2007. Den nya regeringen innehaller inga ytterligare oppningar till vanster. Tvartom kanns det som om den nya regeringens sammansattning oppnar for ett utrymme for vanstern. De tidigare vansterpolitikerna, Bernard Kouchner och Eric Besson, ar nu fangar i Sarkozys slott. Kouchner maste nu driva realpolitik som utrikesminister och Besson har nu uppdraget att sanda hem sa manga papperslosa som mojligt till sina ursprungslander.

Optimismen slar emot mig nar jag nu atervant till Frankrike och Paris. Krisen ar ett minne blott redan i slutet av detta ar spar analytiker som citeras gladjefullt av dagstidningarna. Haromdagen sag jag en debatt i TV med temat ”Darfor klarar Frankrike krisen battre an andra lander”.

Frankrike har till skillnad fran andra vasteuropeiska lander varit mer uttalat protektionistiska och staten har spelat en aktivare roll i naringspolitiken. Kraven pa Nicolas Sarkozy och hans regering att ingripa under den senaste krisen har ocksa varit storre. Franska bilar ska tillverkas i Frankrike. Varken fack eller regering tror pa det sjalvklara i att en nedlagd industri ersatts av en annan. Frankrike litar inte pa att fristallda lontagare  inom fordonsindustrin snabbt far nya arbeten inom en ny teknologisk bransch under snabb uppsegling. Det ar konservativt och verkar stelbent men det finns motiv ocksa for en sadan hallning.

Nu appladerar i alla fall fransmannen sig sjalva nar de tycker sig se att deras land kommer snabbare ur krisen an mer kapitalistiskt orienterade stater som Storbritannien och USA. Det skamtas om att alla ar socialister i sin politik men ingen rostar pa det socialistiska partiet. Sarkozy har absolut inte blivit socialist. Han kan daremot luta sig mot en gaullistisk tradition dar staten har ett ansvar for medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella liv som inte har mycket med klassisk liberalism att gora. Darfor ar den franska hogern mer nationalistisk an den engelska eller skandinaviska. Den tenderar darmed ocksa att vara mer nationalistisk i kulturell mening vilket leder till hardare assimilering och utstotning mot invandrare. Den franska hogern slar mer vakt om landets kulturella tradition och de sociala strukturerna och klasserna tenderar att bevaras som forut. Politiken maste spela storre roll i Sverige, utropar vanstern. I Frankrike ar politiken lika viktig for hogern som for vanstern fast mal och innehall skiljer sig.

Senaste fackliga demonstrationen blev en besvikelse for arrangorerna. Orsaken ar som vanligt att sommaren och semestern narmar sig och da har franska lontagare som fortfarande har arbete annat att tanka pa. Orsaken ar nog ocksa att en viss optimism redan borjar anas hos manniskor. Den franska modellen – det talas om den – kan visa sig framgangsrik och kan radda landet ur den kollaps som vissa trodde fanns runt hornet for bara nagra manader sedan.

Den franska staten fortsatter sitt sekulara korstag mot islam. Nu har 65 parlamentsledamoter vackt fragan om att i lag forbjuda kvinnor att bara burqa pa allman plats. ”Det ar kvinnofornedrande”, sager de och far stod av ministern for forortsfragor, Fadela Amara.

Denna installning finns bade i partier till hoger och vanster men det galler ocksa dem som ar kritiska. ”Det ar ingen bra vag att forbjuda”, sager andra parlamentsledamoter.

Muslimska kvinnor som bar burqa menar att de gor det av egen vilja. ”Fransman forstar inte att de sjalva ocksa ar offer for en kultur i sa fall” konstaterar en kvinna. ”Har kvinnorna sjalva valt att bara jeans? Vem styr det valet”, undrar hon.