Nationalidentiteten – Europas stora fråga

Nationalidentiteten – Europas stora fråga 150 150 Tomas Lindbom

Jean-Francois Copé säger i månadens stora politiska program på fransk TV, A vous de juger: “Identitet för en nation är den stora politiska frågan i Europa i dag och för lång tid framåt”. Han är av många tippad som Sarkozys efterträdare och möjlig president för landet om sju år. Han försvarar en regering och en president som gärna talar om den franska nationalidentiteten och koncentrerar sig på skillnader mellan en tolerant fransk tradition med rötter från 1700-talet och den muslimska som med sina mer extrema yttringar beskrivs som ett hot mot det goda samhället och särskilt mot kvinnan.

Copé har säkert rätt när han  pekar ut nationalidentiteten som den stora och svåra politiska frågan i dag. Frågan om Europa ska försvara sin kulturtradition eller låta andra religioner och kulturföreteelser assimileras i denna tradition och kunna förändra de västerländska grundföreställningar som att religion är en privatsak och att ett värdigt mänskligt samhälle ska bygga på 1700-talets upplysningsidéer.

Socialisten Martine Aubry som debatterade frågan med Copé i TV är mer pragmatisk. Hon är inte odelat positiv till den lag som regeringen vill införa och som förbjuder kvinnor att bära burqua offentligt på gatan. Hon vidgar identitetsbegreppet till något mer än en fråga om främmande kulturer kontra den inhemska traditionella franska. Hon pekar på vikten av att identiteten handlar om solidaritet, om social rättvisa, skatteskalor som minskar klyftorna istället för att öka dem. För henne är identitet mer en fråga om jämlikhet än om att hindra muslimska seder att påverka den franska vardagen.

Cecilia Malmström hamnar nu som svensk kommissionär i hetluften i just denna fråga. Kommer hon att göra gemensam sak med högern i Europa och koppla identitet till rena kultur- och invandringsfrågor eller lutar hon sig hellre åt vänster och lägger tyngdpunkten på de sociala och ekonomiska förhållandena? Det finns alltid poäng att vinna på att luta sig åt höger. Sarkozys regering vet att Nationella fronten kan oskadliggöras med antydningar om att muslimerna kan hota det goda samhället. Berlusconi driver samma politik på ett ännu mer uppenbart sätt i Italien. Vad gör övriga länder och hur agerar Cecilia Malmström?

Leave a Reply

Your email address will not be published.