Politik

Frankrike tar semester
Frankrike tar semester 150 150 Tomas Lindbom

Nationaldagen 14 juli bildar en slutpunkt för det franska arbetsåret. I min ungdom kom jag till ett Frankrike som var helt kvar i en traditionell modell med industrisemestrar. Den 1 augusti stängde fabrikerna oavsett veckodag och ett lämmeltåg av människor till fots, med bil, tåg och möjligen flyg tog sig till sina sommarvisten. Köerna var redan då på 1960- och 70-talen långa och prövande. Efter sega timmar kom slutligen folk fram till sina semesterorter och stränderna fylldes med solnjutande turister. Den 31:a i samma månad skedde återtåget. Det verkade som alla bodde i Paris med tanke på stockningarna på motorvägarna mot huvudstaden.

Idag har semestrarna spridits ut lite mer men tiden 15 juli – 1 september verkar ändå vara perioden för vila och rekreation. Då lugnar sig också fransmännen från sitt normala tillstånd av kritik, upprördhet och raseri mot den politiska makten. Den sittande presidenten har kanske en fem, sex veckor då han kan få lite lugn och ro, inte behöva oroa sig varje dag för att någon demonstration eller strejk ska utbryta. Däremot måste han arbeta själv med undantag för några dagars ledighet. Nu är Macron i Bryssel för att driva igenom förslagen om stödpaket inom EU för de sydeuropeiska länderna där Sverige sätter sig på tvären. Det brukar bli några dagar, i bästa fall en vecka av semester för honom i  kring månadsskiftet juli-augusti. Francois Hollande tog lite mer ledigt den första sommaren efter valsegern i maj 2012. Det tyckte fransmännen inte om och redan i början av hösten det året sjönk opinionssiffrorna.

Vi vet inte säkert om det ens blir några dagars ledighet för Macron. Hoten vilar över landet. Vad händer med viruset? Får Frankrike redan i sommar uppleva besvärliga kluster eller rent av en andra våg?  En värmebölja kan skapa en akut klimatkris. Och ett land som Frankrike med stormaktsambitioner kan plötsligt hamna i en internationell kris.

Jag brukar ta ledigt från mitt bloggande under samma tid som fransmännen lögar sig på badstränderna. Det försöker jag göra också i sommar. Jag kommer tillbaka mot slutet av augusti. Om det inte händer något exceptionellt. Jag får ha samma beredskap som presidenten på den punkten men däremot inga liknelser i övrigt.

Trevlig fortsättning på sommaren!

Frankrikes nationaldag kastar en skugga över en oroande framtid
Frankrikes nationaldag kastar en skugga över en oroande framtid 150 150 Tomas Lindbom

Det blev ett nedtonat nationaldagsfirande i år i ett grått Paris där regnet hängde i luften. Vi har vant oss vid stora militära manifestationer den 14 juli. En president som rullar i öppen vagn från Place Charles de Gaulle till Place de la Concorde. Militärparader, stora fyrverkerier och flyguppvisningar. I år var allt nedtonat till det minimala. Istället blev det en gripande manifestation för statens och folkets respekt för alla de yrkespersoner, främst inom vården, som verkat för att driva tillbaka covid-19-smittan. Detta fick vi se i förmiddagens uppvisning på Place de la Concorde med president och regering på en enkel balustrad och med ett nedtonat program.

President Macron lät sig därefter intervjuas av två journalister. En intervju som var planerad till 45 minuter men som på franskt manér sprängde tidsramarna rejält och fortsatte en bra bit över timmen. Frågorna handlade om coronakrisen, om den ekonomiska krisen och presidentens planer för sina två återstående år innan ett nytt presidentval sker i maj 2022.

Macron förutsåg riskerna med nya utbrott av virussmitta. Han ville främst av jämlikhetsskäl undvika en ny total nedstängning om denna kris skulle få en större omfattning. Han räknade istället med att stänga ner regioner, städer eller kvarter. Han vill framförallt undvika att specifika grupper skulle utsättas. Han konstaterade att det är en väldig skillnad att befinna sig i karantän om man bor i hus med trädgård än i en liten lägenhet tillsammans med flera andra personer.

Han lovade 30 miljarder euro i fortsatt stöd, både till företag och till medborgare och en förstärkning av arbetslöshetsunderstödet med mera. Han var uppenbarligen angelägen att få fram budskapet att en positiv utveckling ur den ekonomiska recessionen bara sker genom omfattande statligt stöd. Han resonerade om hur arbetsmarknadens parter och anställda och arbetsgivare på olika företag måste komma överens om en lösning som blir ett alternativ till att avskeda personal. Frankrike kan enligt officiella prognoser stå inför en ökad arbetslöshet på nästan en miljon fram till våren 2021. Detta skulle självfallet få svåra återverkningar på fransk ekonomi och skapa ny social oro i landet.

Den ekonomiska krisens allvar kom inte fram riktigt under intervjun. Frågorna ställdes och Macron svarade men den som lyssnade fick känslan av att frågan kunde lösas på politisk väg med bidrag från staten. Det är naturligtvis inte så enkelt. Ett land  som Frankrike kan komma att skaka i sina grundvalar om företagen tvingas till så omfattande nedskärningar. Stora viktiga samhällsverksamheter som turismen hotas allvarligt. Skulle Frankrike tvingas stänga ner helt eller delvis en andra gång skulle konsekvenserna bli så omfattande att samhällsordningen hotas.

Emmanuel Macron förklarade att hans nya premiärminister har en kompetens som skiljer sig från den tidigare. Jean Castex har en kunskap och förmåga att skapa dialog, inte minst med arbetsmarknadens parter, menade Macron. Han verkade tycka att Castex skulle vara mer lyhörd också för synpunkter från landets olika regioner och kommuner. Castex har till skillnad från Edouard Philippe en förankring i den lilla staden. Philippe och Castex har båda gått elitskolan l´ENA men deras personligheter skiljer sig åt. De är båda höger men Castex representerar en mer folklig höger. Macron sa detta samtidigt som han avvisade alla påståenden om att den nya regeringen blivit mer höger.

Macron försvarade också valet av Gerald Darmanin som inrikesminister. Darmanin har anklagats för att ha begått en våldtäkt och några andra förseelser av sexuell natur. Macron var noga med att försvara rättssamhällets principer. Darmanin är inte dömd, tvärtom friad i lägre instans. Feministiska grupper och många andra är upprörda över utnämningen men Macron står fast vid vad han kallar demokratins rättsliga ordning.

Macron är svår att etikettera. Hans politik är i många stycken liberal och hans tyngsta regeringsmedlemmar är moderata högermän. Samtidigt har Macron en social sida. Betonar jämlikheten, försvarar feminismen och är helt uppenbart inställd på att genomföra gröna reformer, särskilt om de är kopplade till arbetslivet. Han hoppas och kommer att ge statligt stöd för att företag ställer om sin verksamhet i grönare riktning. Han vill styra över en del av resandet inom landet från flyg till tåg.

Macron ville, av förståeliga skäl, inte svara på frågan om han ställer upp för en andra mandatperiod. Allt pekar ändå på att han kommer att göra det, om inte hans ställning försvagas under de två år han har kvar till valet. Nu ska han försöka lyfta Frankrike ur den sanitära och ekonomiska krisen och genomföra pensionsreformen. Skulle han lyckas hyggligt med det saknas skäl för att tacka för sig och göra som President Francois Hollande 2017; avstå från att kandidera för en andra period.

Efter en dag stormar det kring regeringen
Efter en dag stormar det kring regeringen 150 150 Tomas Lindbom

Den nye premiärministern Jean Castex har gjort ett ganska gott intryck i sina första framträdanden. Uppenbarligen blev hans  möte med den egna majoriteten i nationalförsamlingen relativt väl mottaget. Castex klarade också intervjun med den knepige journalisten Jean-Jacques Bourdin på BFMTV som varje morgon grillar en politiker. Sedan hör det till saken att oppositionen i nationalförsamlingen är kritisk. Vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon tyckte att Jean Castex pratade så långsamt att det växte träd mellan varje ord. Sådant får ledande politiker ta. Däremot samlas mörka moln på himlen kring åtminstone ett par av ministrarna, Gerald Darmanin som utsetts till inrikesminister, och den nye justitieministern, Eric Dupond-Moretti.

Gerald Darmanin riskerar att ställas till svars i högre instans, hovrätten, för en misstänkt våldtäkt 2009. En lägre instans har friat honom men frågan ska nu förberedas för rättegång i hovrätten. Beslut om förundersökning fattades för bara några veckor sedan. Dalmanin har också anklagats för att vid två tillfällen ha försökt ge två olika kvinnor fördelar, bland annat en lägenhet, mot sexuella favörer.

Trots detta har Emmanuel Macron utsett Dalmanin till inrikesminister, en viktig post i Frankrike med högsta ansvaret för den mäktiga poliskåren. Dalmanin har enligt uppgifter pressat Macron och hotat med avgång och därmed öppnat för möjlig konkurrens om presidentposten 2022 om han inte fick som han ville. Dalmanin sägs vara extremt sugen på makt och utrustad med ett uppblåst ego men samtidigt också politiskt enastående skicklig. Han har av högerledaren Christian Jacob kallats för förräderiets mästare. Hans politiska resa, som ändå med tanke på hans ringa ålder av 37 år varit kort, har gått via Nicolas Sarkozy, Xavier Bertrand, en av de möjliga presidentkandidaterna 2022 och nu Emmanuel Macron. Listan lär bli längre om han inte själv lyckas placera sig högst upp av alla.

Macron har naturligtvis känt till de anklagelser om sexuella ofredanden och våldtäkt som riktats mot Gerald Dalmanin. Ändå tycks han inte ha vågat stoppa honom. Mannen är alltför farlig rent politiskt och Macron kan ha bedömt det som bättre att ha honom i regeringen på den post som han krävde än utanför, trots de kritiska attacker som nu kommer från landets feminister. Redan i dag har det förekommit flera demonstrationer mot Dalmanin men också mot Macron och Castex för deras utnämning av honom.

Justitieministern Eric Dupond-Moretti har också gjort uttalanden som kan kallas sexistiska av typen “tjejer ska man vissla efter på gatan”. Han är i hela sin framtoning ett exempel på en machoman. Han säger det han har lust att säga och väljer inte orden särskilt väl. Toleransen för den typen av man är större i Frankrike än exempelvis i Sverige där han sannolikt aldrig passerat kontrollerna om korrekt beteende i moraliska frågor. De feministiska aktivisterna har också redan pekat ut honom. Han kan också bli en säkerhetsrisk för regeringen eftersom han redan är hatad av de statligt anställda åklagarna och domarna. Han har vunnit fler mål än de flesta advokater i Frankrike. Han har vunnit dem bland annat genom att bära sig illa åt mot motsträviga vittnen och genom att uttala sig förklenande mot åklagarna i olika rättsliga mål.

Macron har öppnat för konflikter med olika grupper i samhället och också öppnat för attacker från oppositionen. Anmärkningsvärt är också att han nu låtit flera av sina trognaste medarbetare från starten av La République en Marche! mer frivilligt eller under tvång lämna regeringen. Det gäller tidigare inrikesministern Gérard Collomb, Francois Bayrou som i ock för sig inte fått direkt silkessnöret av Macron. Bernard Griveaux lämnade regeringen för att söka bli borgmästare i Paris men fick lämna kampanjen för en sexaffär och befinner sig nu utanför politiken. I ock med regeringsombildningen gjorde sig Macron av med sin trogne Christophe Castaner som tills nu varit inrikesminister och Sibeth Ndiaye som varit regeringens talesperson.

Det diskuteras om den nya regeringen är mer höger än den gamla. En del kommentatorer säger så. Det kan se så ut eftersom de tunga posterna nu i hög grad är besatta av tidigare republikaner. Det är också tydligt vilken roll som Nicolas Sarkozy spelat i bakgrunden när den nya regeringen skulle sättas samman. De båda, Macron och Sarkozy, talar med varandra regelbundet. Det ses, talar med varandra i telefon och utbyter rader av sms, sägs det bland journalister med insyn bakom kulisserna.

Nu tar snart regeringen sommarledigt. Möjligen reder Jean Castex och Macron ut de första problemen som nu uppstått. Men den ekonomiska krisen kommer fransmännen in på skinnet när hösten börjar. Redan i dag demonstrerade anställda på Air France och finska Nokia inför kommande nedskärningar. Hösten lär bli het, inte minst på gatorna och i form av nya strejker.

En balanserad regering à la Macron
En balanserad regering à la Macron 150 150 Tomas Lindbom

Vi var nog rätt många som igår väntade otåligt långe på att Elyséepalatsets kanslichef Alexis Kohler skulle komma ut på trappan och meddela namnen på den nya regeringen. “På förslag av premiärministern har presidenten utsett följande ministrar…” Så börjar alltid kanslichefen sin redogörelse för en ny regering.

Kohler dröjde. Förmodligen slipade presidenten och premiärministern in i det sista på listan. Först efter klockan 19 kom han ut och läste upp namnen på ministrarna. Nog blev det lite av en flopp. Det mesta av så kallade överraskningar hade ändå de politiska analytikerna redan räknat ut. Det blev en typisk Macronregering med balans mellan höger och vänster, mellan män och kvinnor, mellan gamla politiker och folk från näringsliv eller med annan bakgrund än i den politiska världen. Några oväntade namn dök i alla fall upp som en kontroversiell man som ny justitieminister. Annars var det mer spännande vilka som fått sparken än vilka som kommit in.

Ny inrikesminister i Jean Castex regering blir Gerald Darmanin. Han är en ung man, ursprungligen från högern och med goda relationer till Nicolas Sarkozy, som minst sagt har drömmar om mer makt åt sig själv. Han petade undan en av Macrons trogna från starten av La Republique en Marche!, Christophe Castaner. Castaner har retat upp delar av poliskåren och inte ansetts kunna hantera alla konflikter kring gula västarna och rasupploppen i sommar.

Barbara Pompili är en tidigare grön politiker som i samband med valet 2017 gick över till Macron och nu ges en tung post som miljöminister. Hon placeras också högt i prioriteringsordning inom regeringen; en markering av att miljöfrågorna kommer att prioriteras. Däremot fick inte de gröna frågorna en övergripande position i alla ministerier. Det var en del som hade räknat med att det ekologiska perspektivet skulle synas tydligare på finansdepartementet. Nu kommer Bruno Le Maire fortsätta som ledare för detta gigantiska ministerium  som kallas Bercy efter området i östra Paris. Le Maire är en mer klassisk högerpolitiker som nu får uppdraget att också se till Frankrike lyfter från den ekonomiska kris som orsakats av pandemin.

Eric Dupond-Moretti är landets nya justitieminister. Han är en vältalig, bullrande man med cigarrettpaketet nära till hands och med ett genuint teaterintresse. Han är advokat och därmed också retoriskt skicklig och inte rädd för att ta konflikter. Han kan bli en krydda i regeringen och förmodligen en källa till en hel del interna gräl och intressanta utspel i media.

Apropå teater så har Frankrike fått en kulturminister som heter Roselyne Bachelot. Hon är passionerad av opera så operahusen hoppas säkert på goda tillskott till sina kassor framöver med henne vid rodret. Hon är ingen duvunge i politiken. Hon satt med i Sarkozys regering som idrottsminister. En färgstark kvinna som liksom den nye justitieministern säger högt vad hon tycker och är rolig dessutom.

Många ministrar sitter kvar som utrikesminister Jean-Yves Le Drian – han var dessutom försvarsminister under hela Hollandes mandatperiod – och Jean-Michel Blanquer som har lyckats relativt bra som utbildningsminister. Kvar blir också Oliver Véran som hälsominister. Han har med godkänt betyg skött sitt uppdrag att stänga ner och sedan öppna landet igen under pandemin.

En ny regering men ändå rätt lik den gamla. Den ska genom professionalitet ge understöd till President Macron när han nu förbereder sig för omval 2022. Kanske är det en duglig regering vi nu ser. Och en duglig premiärminister. Det gäller samtidigt att landet inte utsätts för alltför stora yttre kriser. Mycket kan en president och en regering förutse och förbereda sig för. Men mycket är oförutsägbart i politiken och inte minst i den franska. Det är två år till valet och det är en mycket lång tid i fransk politik. I dag är det första regeringssammanträdet med den nya regeringen. En dag av många med risken att slira, tappa styrning, göra bort sig. Snart är det semester men redan i höst väntar utmaningar. Som jag brukar skriva på denna blogg: Fransk politik är alltid spännande!

Nye premiärministern i Macrons skugga
Nye premiärministern i Macrons skugga 150 150 Tomas Lindbom

Jean Castex heter Frankrikes nye premiärminister. Han ersatte igår Edouard Philippe som innehaft posten sedan Emmanuel Macron blev president i maj 2017. Castex var okänd för de flesta fransmän. Han kan beskrivas mer som en tjänsteman än som politiker trots att han uppburit ett antal poster på det lokala planet. Han har sedan 2008 varit borgmästare i den lilla staden Prades nära Toulouse och Perpignan i den katalanska delen av Frankrike. Han talar också med en stark dialekt från detta område som är långt från den parisiska storstaden, för övrigt närmare Barcelona på flera sätt. Castex har en folklig framtoning men är också präglad av sina år i Paris dit han flyttade för studier i elitskolorna tidigt i sitt liv, kring 20-årsåldern.

Castex beskrivs av dem som känner honom som en jovialisk person, alltså folklig på ett sätt som Macron aldrig varit eller lär bli. Han klär sig inte och rör sig inte som den typiske elitpolitikern i Paris gentila salar. Han kommer sannolikt också att bli uppskattad i bredare kretsar i Frankrike för sin mer anspråkslösa stil och sin allmänna duglighet. Han har i högre grad haft tjänstemannaroller i den högsta franska statsledningen. Senast fick han i maj av President Macron uppdraget att leda arbetet för att föra landet ur den nedstängning som haft svåra konsekvenser för ekonomin. Han har haft en rad liknande uppdrag, bland annat samordningen mellan departementen med målet att ge Paris de olympiska spelen 2024.

Han är också politiker med förankring i det republikanska partiet. Han var rådgivare i sociala frågor åt President Sarkozy 2010-12. Han ställde sig bakom Francois Fillons kandidatur till presidentposten 2017. Förutom funktionen som borgmästare fram till utnämningen till premiärminister har han också haft regionala politiska uppdrag i södra Frankrike.

Emmanuel Macron har medvetet valt en premiärminister som inte ska stjäla något av den strålglans som presidenten hoppas ska falla på honom själv. Castex lär inte ha sådana ambitioner och skulle inte lyckas heller om han försökte. Hans vardaglighet, hans duglighet och arbetsförmåga är perfekta egenskaper under de sista två åren av Macrons mandatperiod. Nu ska en kampregering formas med idoga och framgångsrika ministrar som lägger grunden för en president i kampanjer med sikte på en ny valseger 2022. Macron hade gärna utsett en kvinna men ingen av de kandidaterna passade in i den bild han gjort sig av den perfekta premiärministern. Han ville inte heller ha en stark grön företrädare på posten. Då hade denna person kunnat stjäla uppmärksamhet från Macron kring miljöfrågorna. En lojal premiärminister var viktigt. Allt pekar på att Jean Castex kommer att vara lojal.

Det är tveklöst så att Macron är nöjd med att Castex har sin förankring i högern. Det ger goda förutsättningar att behålla de högerväljare som han vann i valet 2017. Däremot kan Macron med vissa reformer visa att han har ett öra också till vänster. Miljön kan få en tydligare funktion i den tillkommande regeringen om han väljer ett par nya och grönt sinnade ministrar. Han kan också visa större öppenhet mot de fackliga organisationernas inflytande i arbetsmarknadsfrågor. Låta förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden få större betydelse, bland annat i pensionsfrågan som ännu inte är avgjord.

Castex kommer att presentera sin regering, sannolikt på måndag. Presidenten kommer vid lämpligt tillfälle att beskriva hur han vill använda de två återstående åren av sin regenttid på bästa sätt. En sådan deklaration kommer snart.