Den sammetslena natten haller dig vaken

Den sammetslena natten haller dig vaken 150 150 Tomas Lindbom

Igar kvall fick jag uppleva det for forsta gangen i sommar: den sametslena natten i ett land soder om Rhen. Det vi inte far eller sallan far uppleva i Sverige.

Jag stiger ur taxin utanfor huset dar jag bor nu, i Montmartre. Klockan ar tolv pa natten men det ar fullt pa alla utecafeerna och restaurangerna pa gatan. Vem vill ga och lagga sig en sadan natt? Montmartre ar basta platsen i Paris for sammetslena natter, i varje fall for oss som hemfaller at parisisk romantik. Tranga gator som slingrar sig och sluttar brant. Montmartre har blivit omradet for parisaren som ocksa kan njuta av stunden. Det var nagra timmar sedan det unga paret i lagenheten invid mig och manga andra par kommit hem och parkerat sina “scooters”pa trottoaren. Nu sitter de och samtalar med sina vanner pa uteserveringen. En sen middag och sedan kanske ett glas och allt bara fotsatter in pa smatimamrna. Vem vill tanka pa morgondagen en sammetslen natt som denna?

Jag tar Rue Lamarch som slingrar sig utmed kullen nedanfor Sacre Coeur. Stoter pa fler utestallen som fyllda av fler manniskor som njuter. Pa “Au relais” far vi knappt plats trots att det star bord efter bord pa trottoaren och den lilla platsen bredvid. Nagra man ropar hogt men ingen bryr sig och de tystnar snabbt. Pa Rue Lamarch galler inte koden “hormonstinna man i 20-arsaldern har all makt.” Har blandas generationerna. Ett gammalt par sitter bakom mig och bredvid ett gang unga tjejer. Det ar medelklassen som styr. Folk med fria yrken. Det ar de som tagit over fran den arbetarklass som bodde har for ett par decennier sedan och som nu pressats ut i fororterna. Men det ar en medelklass som varnar  om Montmartre. Jag tror i alla fall denna fortrollande natt att dessa manniskor forvaltar arvet fran konstnarerna fore forsta varldskriget. Lat mig atminstone ha kvar den illusionen!

Leave a Reply

Your email address will not be published.