DSK talar i tv igen

DSK talar i tv igen 150 150 Tomas Lindbom

Ikväll har Dominique Strauss-Kahn talat. För första gången gav han sin version av händelserna på ett hotellrum i New York för fyra månader sedan – händelser som gav IMF en ny chef och en annan president än han själv i Frankrike. Hans uttalande skedde i en intervju i nyheterna i den privata franska tv-kanalen tf 1. Som väntat bedyrade han sin oskuld över brottsanklagelserna.

DSK är utan tvivel en mäktig person. Han fyller rutan med sin kropp och han dompterar den skickligaste journalist med sin utstrålning, sin verbala förmåga och sitt skarpa intellekt. Socialistpartiet har i honom förlorat den man som väl framme i de slutliga debatterna inför valet 2012 utan tvekan hade kunnat lyfta Nicolas Sarkozy från presidentfåtöljen i Elyséepalatset.

DSK erkände sitt moraliska brott men förnekade alla anklagelser om våld. Han inriktade sitt försvar på att istället påstå att hans motpart, hotellstäderskan Nafissatou Diallo genomgående ägnat sig åt lögner. Ingenting i brottsanklagelserna var sanna, enligt DSK. Han drev också samma linje i fallet med den franska journalisten Tristane Banon.

Det var en väntad försvarslinje. Den är rimlig ur PR-synpunkt men den kan förstås också vara sann rent faktiskt. DSK är ändå, det faktum kvarstår, en man som i ett antal sammanhang varit inblandad i kvinnoaffärer av tydlig manschauvinistisk karaktär. Det räcker att konstatera det för att han ska vara en tvivelaktig förebild för en nation som består av människor i både överordnad och underordnad ställning. Det är särskilt svårt för en socialistpolitiker i en tid när en trovärdig vänster måste ha en genomtänkt feministisk hållning, både i offentliga lagstiftningssammanhang och i det privata livet som politiker.

DSK hann också beröra frågan om sin egen politiska framtid. Han kommer inte att stödja någon av kandidaterna i det socialistiska primärvalet och ännu mindre ge sig in i något försök att kandidera som presidentkandidat 2012. Däremot var redan hans framträdande i tv ikväll ett tecken på att han tänker sig en nystart med tunga uppdrag som internationell politisk aktör eller som rådgivare av något slag i det franska offentliga livet. ”On verra” var hans slutord. ”Vi får se”.

Fransk politik handlar om att skilja mellan det offentliga och det privata. Är han inte dömd i domstol kan han också bli accepterad i princip för vilken post som helst. Det är inte bara formellt möjligt utan även reellt. Den som kan sköta Frankrikes affärer behöver inte vara ett moraliskt föredöme. Den uppfattningen har politikerna men också en stor del av medborgarna. Frågan är hur stor. DSK själv vill tillbaka. Det var egentligen det enda viktiga budskap han lämnade ikväll.

Leave a Reply

Your email address will not be published.