Monthly Archives :

februari 2012

Den franska debatten just nu
Den franska debatten just nu 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike står inför en valrörelse som kan bli både dramatisk och smutsig. Den sittande presidenten Nicolas Sarkozy hänger bokstavligen på repen och söker en strategi för att hämta in underläget och vinna slutomgången den 6 maj. Samtidigt är landet indraget i ett ekonomiskt eurodrama som berör alla fransmän in i märg och ben. Och så de vanliga skandalerna. Temperaturen utomhus i Paris må ligga flera grader under nollstrecket och har så gjort i ett par veckor men den politiska temperaturen har redan stuckit i höjden.

Nicolas Sarkozy verkar ha bestämt sig. Han kommer att göra valrörelsen 2012 till en kamp mellan höger och vänster. Han har definierat sin huvudmotståndare och det är socialisternas kandidat Francois Hollande. Sarkozy vet också att en femtedel av väljarkåren i dag tänker lägga sin röst på Nationella Frontens Marine Le Pen. Här finns alltså röster att vinna. Skulle hon på grund av för lågt stöd av lokala politiker (det krävs 500 underskrifter för att hon ska få ställa upp i valet) öppnar sig en stor möjlighet för den sittande presidenten att slå ut sin socialistiska motståndare.

Sarkozy lär driva en valkampanj från höger. Det folkliga missnöjet på högerkanten kan enkelt sammanfattas i hat mot  finansvärlden och invandrarna. Regeringen lämnar inte sitt ansvar för det europeiska samarbetet. Tvärtom: Sarkozy gör sitt bästa för att visa statsmannaegenskaper genom sina ständiga toppmöten med Angela Merkel. Det är också hans blinkning mot centerväljarna. Men i sina attacker mot den giriga kapitalismen och i hetsen mot särskilt de muslimska invandrarna, ett drev som leds av inrikesminiseter Claude Guéant, kan han locka högerväljarna som står Le Pen nära.

För merparten av vanliga fransmän är bekymret den svaga ekonomin i landet med hög arbetslöshet och försämrad köpkraft. Här har inte Sarkozy något svar och här ges utrymme för Hollande. Än så länge leder Hollande därför att de senare frågorna trots allt förblivit de centrala för de flesta väljare. Men utan Marine Le Pen i valrörelsen och med en hemvill väljargrupp på 20 procent av populationen kan mycket gå över styr. Inte minst kan Nicolas Sarkozy frestas att göra alltmer främlingsfientliga uttalanden och agera alltmer aggressivt mot förortens folk för att fånga in de högerextrema väljarna.

En ny skandal står nu i centrum för mediernas uppmärksamhet. Ledaren för regeringspartiets valkampanj 2007, Eric Woerth, riskerar nu fängelse för att illegalt ha tagit emot stora summor till valkassan.  Pengarna har enligt förundersökningsdomaren överlämnats i kontanter i tjocka kuvert och givaren har varit Frankrikes rikaste kvinna, Liliane Bettencourt. En försvårande omständighet i sammanhanget har varit att Woerths fru var anställd hos Bettencourt för att sköta hennes finanser. Det är förstås svårt att tro att Sarkozy inte känt till dessa olagliga transaktioner. Det finns till och med vittnen som säger att han personligen varit hemma hos Liliane Bettencourt i sammanhang där pengar överräckts.

Den grekiska krisen tar en betydligt större plats i den franska debatten än i den svenska. Frankrikes skulder är mycket höga och Frankrikes ekonomi svag sedan decennier. En statsbankrutt i Grekland följd av en sådan i Portugal skulle omedelbart få starka verkningar i Frankrike. Ingen av kandidaterna i årets valrörelse går fram med ett krisprogram. En statsbankrutt i ett eller ett par länder i södra Europa före valet skulle få dramatiska konsekvenser. Det skulle kunna utnyttjas av Marine Le Pen. Möjligen skulle också centerkandidaten Francois Bayrou dra fördel av en sådan situation. Han är den enda som på riktigt allvar talat om den statsskuld som nu är 1 700 miljarder euro eller 85 preocent av BNP. Och denna statsskuld bara ökar.

Frankrike står verkligen inför en valrörelse som kan bli dramatisk. Intellektuella, politologer och ekonomer i den fria mediadebatten talar klartext. Stora delar av franska folket är fullt medvetet om krisen och dess konsekvenser för framtiden. Men insikt och handling är som bekant två olika saker. Politiker som söker bli valda är mer försiktiga om nödvändigheten av att fatta svåra beslut. Kanske blir det istället en förändrad verklighet som tvingar politikerna att agera radikalare än nu. Och redan före valet.

Storgräl om kulturers lika värde
Storgräl om kulturers lika värde 150 150 Tomas Lindbom

Frankrikes inrikesminister Claude Guéant har på nytt skärpt tonen mot invandrarna i det franska samhället. I ett uttalande för några dagar sedan hävdar han att alla kulturer inte ha samma värde och han nedvärderar muslimerna med konkreta exempel.

Frankrike är ett land som å ena sidan har problem med att göra upp med sitt koloniala förflutna men som å andra sidan i sin nation innesluter län (départements) som Martinique och Guadeloupe – gamla franska kolonier. Guéants uttalande väcker särskilt starka negativa känslor hos de franska medborgarna i de forna kolonierna.Indignationen uttrycktes också i nationalförsamlingen när en av dess folkvalda – en ledamot av den socialistiska gruppen – jämförde Guéants uttalande med nazismens idéer. Det föranledde UMP:s och dess stödpartiers ledamöter att i samlad tropp lämna plenisalen. I dag uppstod  en ny känsloladdad konfrontation när Claude Guéant skulle svara på en fråga av en av UMP:s ledamöter. Socialisterna satte igång en visselkonsert och smällde i bänkarna medan Guéant talade.

Det är  uppenbart att regeringsmajoriteten är fast besluten att använda rasistiska argument för att vinna över väljare från Nationella Fronten. Valet ska vinnas på två fronter; både till höger och till vänster. Guéant agerar bödel mot invandrarna medan Sarkozy ska övertyga mittenväljarna om att han vill skapa ett Frankrike för alla.

Marine Le Pen kan inte vara säker på att få rätten att ställa upp i presidentvalet. För flera decennier sedan instiftades en lag om att varje kandidat i presidentvalet måste ha stöd av 500 borgmästare eller regionala förtroendevalda för rätten att kandidera. Observera att de som stöder kandidaturen endast stöder hans eller hennes rätt att ställa upp i valet, inte att det innebär ett politiskt ställningstagande för kandidaten i fråga.

Partiet har nu svårt att samla så många namn. Det talas om att Nationella fronten bara lyckats samla ihop cirka 150 namn för sin kandidat. Skulle Marine Le Pen inte få de 500 namnen inom några veckor kommer plötsligt var femte  väljare att stå utan förstahandskandidat. I detta läge blir frestelsen för UMP och presidenten ännu större att ägna sig åt röstfiske högerut. Det är rimligt att tro att Claude Guéants utspel är en del i denna strategi.

Ett av opinionsinstituten har redan mätt hur franska folket ställer sig i ett läge när Marine Le Pen inte medverkar. Nicolas Sarkozy blir då den stora vinnaren. Han hamnar i första valomgången på samma siffra som Francois Hollande som i de andra mätningarna – med Marine Le Pen som kandidat – har ett försprång på  cirka 5 procent.

Valrörelsen 2012 ser ut att infekteras av en debatt med rasistiska förtecken. Med eller utan Marine Le Pen kommer tonläget att höjas. Claude Guéant är inte ensam inom regeringsmajoriteten. En särskild grupp inom UMP företräder en klart invandrarfientlig hållning. Lag och ordning blir en viktig valfråga och den kommer otvivelaktigt att från många håll vinklas så att ansvaret läggs på de muslimska grupperna i landet.

  • 1
  • 2