Monthly Archives :

januari 2014

Högern fogar hjälpligt ihop interna sprickor
Högern fogar hjälpligt ihop interna sprickor 150 150 Tomas Lindbom

I dag har UMP, den franska högerkartellen, haft samling i sitt partihögkvarter i det femtonde arrondissemanget i Paris. Det gäller nu att visa sammanhållning inför kommunalvalen i mars och Europavalet i maj. Det gick väl så där. Liberaler står mot socialkonservativa. Och så finns spänningen mellan dem som håller en skarp gräns mot Le Pen och de som svävar lite på målet.

UMP har det problematiskt. Trots att socialistregeringen och främst dess president upplever så usla opinionssiffror som sällan skådats under den femte republikens 55-åriga historia förmår inte högeroppositionen att lyfta. Det finns flera förklaringar till det. Den främsta är inbördeskriget mellan Sarkozys kronprinsar Jean-Francois Copé och Francois Fillon. Copé blev vald till ledare för kartellen efter förra vinterns uppslitande strider och han blev vald efter en omröstning som sannolikt inte gick korrekt till och där han vann med en mikroskopisk övervikt.

Copé har alltså en dålig legitimitet som ledare. Dessutom finns det spänningar mellan en rad andra av de ledande politikerna inom UMP. Franska partier och särskilt högern känner inte till ordet partidisciplin. Det finns en hel flora av olika riktningar inom UMP och de företräds alla av starka personligheter som kalkylerar utifrån ett maktperspektiv. Det krävs en ledare som alla kan underordna sig och den ledaren måste vara så stark att alla andra räknar med att de dels inte kan slå honom i striden om att bli presidentkandidat och dels att han är så stark att han faktiskt blir vald till president och då kan ge alla andra feta ministerposter och andra mäktiga poster i kommuner, län och olika styrelser. Det finns bara en sådan person och han är nu diskret frånvarande från alla partimöten men bidar sin tid. Naturligtvis handlar det om Nicolas Sarkozy.

UMP fick ännu ett problem på halsen när President Hollande la fram ett socialliberalt program i sitt nyårstal. Han lovar nu förmåner till företagen och har fått en positiv reaktion från Medef som är motsvarigheten till Svenskt Näringsliv. Vad gör UMP när socialisterna talar om avregleringar, stöd till företagen och vill frysa skatterna och på sikt även sänka dem? UMP har delats i två läger. En grupp med partiledaren Jean-Francois Copé i spetsen säger att de vill mycket mer i liberal riktning än Hollande och regeringen. Den andra gruppen med de tidigare premiärministrarna Jean-Pierre Raffarin också Alain Juppé som ledande personer tycker att UMP bör ställa sig positiva till Hollandes omsvängning och inte opponera bara för dess egen skull.

Vid mötet i dag visades enigheten upp. Alla utom Juppé – och Sarkozy förstås – var där. Alla förslag som las fram röstades igenom med väldig övervikt (90-95 procent) men alla vet att egentligen är kartellen delad mitt itu i de flesta frågor.

Här finns nu ett sargat UMP som är särskilt oroligt för att Nationella fronten gör stora ingrepp i de egna väljargrupperna. Det som inte får hända är att Nationella fronten slår UMP röstmässigt i Europavalet som har ett proportionellt valsystem. Skräcken vore att Hollande därefter höjer sina popularitetssiffror inför sitt omval 2017 och att han som huvudmotståndare i presidentvalets andra omgång ställs mot Marine Le Pen. Om Europavalet går illa för UMP kommer kraven redan då att öka på att snabbt lyfta upp Sarkozy i ledningen för högerkartellen.Våren 2014 är en spännande period i den franska inrikespolitiken.

Hollandes kärleksaffärer och konstitutionen
Hollandes kärleksaffärer och konstitutionen 150 150 Tomas Lindbom

Francois Hollande har ännu inte reglerat sina kärleksaffärer. Om några veckor ska han till USA på officiellt statsbesök. De amerikanska tidningarna frågar sig om han kommer att ta med sig sin första eller andra flickvän på resan. Konstitutionen är klar: Det finns ingen första dag i landet men praxis säger något annat.

Fransmännen älskar avslöjanden om kända personers kärleksaffärer och med tidningen Closers avslöjanden om President Hollandes affär med skådespelerskan Julie Gayet har de fått sitt lystmäte. Tidningen har närmat sig policyn i den anglosaxiska pressen att även granska det intima livet hos en statschef. Nu vet alla – eller anser sig alla veta – vad som försiggått kring Hollandes affär med Julie Gayet. Alla vet hur han tog sig på scooter till kärleksnästet några kvarter från Elyséepalatset men också att livvakten kom upp nästa morgon med färska croissanter till paret i lägenheten på Rue de Cirque (Cirkusgatan (!))

Den viktiga frågan är hur Hollande hanterar sina kärleksrelationer i sin roll som landets statschef. Han hade kunnat välja att hålla sin partner Valérie Trierwiler utanför politiken från början. Hon hade kunnat fortsätta att arbeta som journalist. Han hade kunnat bryta traditionen med att presidentens partner får ett eget kontor i Elyséepalatset med eget apanage. Han hade kunnat fullfölja den linje han i någon mening slagit in på genom att aldrig gifta sig med sina partners. Han var aldrig gift med Ségolène Royal heller. Istället drar han in Valérie Trierweiler i presidentarbetet. Hon har åkt runt i landet och deltagit i ceremonier som varit helt kopplade till presidentskapet. Nu när hans relation med en annan kvinna avslöjas ångrar han säkert detta.

Enligt uppgifter i Le Nouvel Observateur hade Hollande önskat avsluta relationen med Valérie Trierweiler omedelbart efter avslöjandet i Closer. Men hon fick ett sammanbrott, togs in på sjukhus och är fortfarande uppenbarligen inte återställd. Enligt samma tidning har hon heller inte för närvarande några avsikter att packa väskan och lämna sin partner, presidenten. Hollande har lovat ett besked före USA-resan den 11 februari. Dagarna tickar och han är i en besvärlig situation. Åter en gång befinner han sig i ett läge där han, som alltid vill hålla alla dörrar öppna och hoppas att det löser sig, tvingas inse att avsaknad av tydliga beslut leder till svåra konsekvenser. Hans företrädares älsklingsord var ”trancher” (=fatta avgörande beslut). Hollande härskar mer genom att hålla alla dörrar öppna.

Hollandes affär med en ny kvinna och oviljan eller oförmågan att bryta i tid med den tidigare relationen påverkar nu hans förmåga att med kraft styra landet. Han störs förstås av uppmärksamheten i sig kring hans relation med två kvinnor. Men otydligheten hur han tänker agera i denna fråga får alltså även konsekvenser för bilden av Frankrike utomlands. Han borde verkligen bestämma sig för att endast den folkvalda presidenten företräder landet. Dennes partner i singular eller plural har inget med politiken att skaffa.

Fransk komiker kanaliserar antisemitism
Fransk komiker kanaliserar antisemitism 150 150 Tomas Lindbom

De är fler än 600 000. Alla dessa människor visar sitt gillande på Facebook av den numera ökände komikern Dieudonné som i sina föreställningar på teatrar i Frankrike, Belgien och Schweiz visat en öppen antisemitism. Inrikesministern Manuel Valls har nu satt hårt mot hårt och med lagens hjälp och med stöd av lokala politiker lyckats stoppa ett antal av föreställningarna. Den här gången är det ett folkligt uppror, inte minst från utsatta förortsområden, som visar ett obehagligt ansikte. Rasismen finns överallt i Frankrike.

Dieudonné är en sedan länge känd artist i Frankrike. Han har uppträtt sedan 90-talet med olika föreställningar, bland annat på egen teater i Paris, där han häcklat olika samtidsfenomen. Från början antirasist har han utvecklat en motsatt hållning. Hans kritik mot Israel har under åren tagit sig alltmer rasistiska drag. En kritik av staten Israels politik har övergått till att bli ett fördömande och ett hån av det judiska folket. Med detta har följt en politisk omsvängning. I dag stöder Dieudonné Nationella frontens politiska linje.

Det senaste uppmärksammade inslaget i Dieudonnés förkunnelse från teaterscenen är ett uttalande där han apropå en känd judisk tevejournalist beklagar att gaskamrarna inte var mer effektiva under andra världskriget. Detta utspel fick inrikesminister Manuel Valls att skrida till aktion och med lagens hjälp förbjuda hans föreställningar. Det har skett, också tack vare stöd av borgmästarna och polisprefekturen i en rad franska städer dit Dieudonné planerat att komma under dessa vinterveckor. Det förefaller som om han nu givit upp försöken att tills vidare fortsätta sin turné i antisemitisk propaganda.

Debatten som nu råder i Frankrike  och fyller tidningssidor och bästa programtid i tevekanalerna handlar om rasism kontra yttrandefrihet. En del debattörer anser att ett förbud mot Dieudonnés föreställningar bara gynnar rasisterna. Det finns också en stark ström av raseri bland många fransmän mot etablissemanget. Antisemitismen är en del av detta raseri. Det handlar om samma typ av tänkande som vi känner igen från andra länder och andra perioder i historien. Judarna har en dominerande och oförtjänt stor roll i ledningen av samhället, inte minst i medierna. Dieudonné kanaliserar en frustration som finns bland inte bara bland vita lågutbildade som levt i Frankrike i generationer och väljer att rösta på Nationella fronten utan som i detta fall finns också bland många invandrare. Denna protest som uppstått till stöd för Dieudonné riktar sig inte mot muslimsk och svart invandring – Dieudonné har själv en svart pappa – utan mot judarna.

Vintern 2014 präglas Frankrike av en växande opinion som stöder Marine Le Pen och som kan ge henne och hennes parti stora framgångar i kommunalval men främst i Europavalet i maj. Detta parti riktar udden mot muslimerna. Samtidigt representerar Dieudonné med sin teaterverksamhet en annan politisk extremism, mot judarna. Två rörelser som tillsammans ger uttryck för en stark frustration i det franska samhället. En frustration som är politisk, social och ekonomisk. Den är också ett bevis på att stora grupper i landet förlorat kompassen i viktiga värderingsfrågor. Respekten för yttrandefriheten blir snarare en ursäkt för att ge sig på och slita människans lika värde oavsett ras, kön och sexualitet i stycken.

Staten och regeringen tar nu sitt ansvar genom att förbjuda denna rasistiska propaganda förklädd i teaterns form. Det är bara att hoppas att ledningen av landet kan fatta så kloka beslut och återupprätta respekten för de demokratiska värdena i en sådan omfattning att frustrationen bland medborgarna minskar och därmed hatet.

Hollande och hans nya kärlek
Hollande och hans nya kärlek 150 150 Tomas Lindbom

En vän till mig undrade för inte så länge sedan varför jag bloggar om så tråkiga saker som politiska sakfrågor i Frankrike. Kan jag inte åtminstone skriva om lite politiskt skvaller? Det borde det ju finnas gott om i den franska huvudstaden.

Så är det förstås och nu kan jag med gott samvete göra som min vän önskar. När till och med Le Monde i morse på sin hemsida rapporterar om att kollegan Closer, en skvallertidning, i sitt nya nummer som kom ut i morse, ägnar sju sidor åt Francois Hollandes kärleksaffär med komediskådespelerskan Julie Gayet behöver jag inte skämmas.

Affären är inte ny. Det har cirkulerat rykten i närmare ett år men nu har alltså en tidning redovisat bilder och lämnat ut paret på ett sätt som inte är brukligt i Frankrike. Det har också skapat stor indignation i politiska kretsar medan flera journalister kräver att Hollande redovisar fakta.

Hollande lever sedan några år med sin sambo Valérie Trierweiler, journalist som genom sin sambos nya roll som president lite motvilligt iklätt sig rollen som rikets första dam. Frågan är hur hon nu ska agera. Detta är också den svåra punkten enligt politiska bedömare när det gäller hur avslöjandet om Hollandes kärleksaffär ska behandlas på en politisk nivå.

Det är uppenbart att relationen med skådespelerskan Julie Gayet inte är en tillfällig förbindelse. Han har tydligen under viss tid åkt iväg på natten på sin scooter och besökt henne i någon för ändamålet utvald lägenhet i stan. Endast en person ur vaktstyrkan har följt honom på dessa nattliga turer. Det här påminner inte lite om den tidigare presidenten Valéry Giscrd d ´Estaing som gjorde nattliga resor från Elyséepalatset till olika kvinnor runt om i Paris. En tidig morgon vid femtiden när presidenten skulle göra in på Elyséepalatsets gård efter en kärleksnatt krockade han med en skåpbil som var ute tidigt för att leverera mjölk till olika kaféer i stan.

Frågan är om Hollande och Trierweiler kommer att fortsätta att uppträda som det officiella paret eller om presidenten inom kort framträder med ny kvinna som då på sikt kan bli pretendent på att bli ny första dam i nationen. Valéry Giscard d´Estaing levde officiellt med sin fru under hela sin mandatperiod. Det gjorde också Francois Mitterrand och Jacques Chirac trots otaliga korta kärleksaffärer och fasta älskarinnor. Nicolas Sarkozy bytte fru under mandatperioden. Cecilia lämnade honom kort efter det att han blivit president 2007. Kort tid därefter träffade han skådespelerskan och sångerskan Carla Bruni och de gifte sig.

Bland politiker är fördömandena mot tidningen Closers avslöjanden hårda. Det är förstås besvärande när en politiker blir avslöjad på detta sätt. Hollande är förstås långt ifrån den enda politiker som har flera pågående affärer parallellt. Själv har han nu meddelat att han överväger att lämna in en stämningsansökan mot tidningen. Det är fullt rimligt. Han agerar som politiker alltid agerar i ett sådant här läge. Däremot har han inte i sitt uttalande denna morgon dementerat uppgifterna om sin relation. Han är bara upprörd över att tidningen avslöjat att han träffar denna nya kvinna.

Ett nytt år med två val
Ett nytt år med två val 150 150 Tomas Lindbom

Året 2014 kan verka vara ett mellanår för de franska politiker som styr landet eller strävar efter att återta makten vid nästa president- och parlamentsval 2017. Icke så:  vår är det först val i mars till 36 000 kommuner i landet. I maj är det i Frankrike som i övriga EU-länder dags för val till EU-parlamentet. Dessa val höjer den politiska temperaturen i landet och ett mycket tydligt resultat i någon riktning kan påverka rikspolitiken.

Kommunalvalen i mars innebär en möjlighet för den traditionella högern, UMP, att göra en opinionsmässig attack mot den sittande presidenten och hans regering samtidigt som den kan erövra flera viktiga städer. Paris är åtråvärd ur maktsynpunkt. Här pekar opinionsmätningarna dock mot en seger för socialistkandidaten Anne Hidalgo. Högerns kandidat Nathalie Kosciusko-Morizet har bekymmer med en rad interna revolter mot hennes sätt att driva valrörelsen, framförallt att styra utformningen av listorna över högerkandidater till de olika borgmästarposterna i de tjugo arrondissemangen (stadsdelarna) i stan.

I Lyon styr också socialisterna genom Gérard Collomb, en av partiets starkaste maktspelare som valt att satsa på att styra Frankrikes näststörsta stad framför att bli minister i regeringen. Det lär bli svårt för högern att vinna i Lyon

Marseille är Frankrikes tredje stad. Där styr en högerman sedan många år, Jean-Claude Gaudin. Även han lär sitta kvar efter valet. Marseille styrs förvånansvärt från höger med tanke på att staden sedan generationer är känt för att vara en arbetarstad med en viktigt hamn vid Medelhavet. Men högern styr där liksom vänstern styr i Paris och Lyon som är betydligt mer borgerliga till sin prägel och mer tjänsteorienterade. Men franska socialistpartiet har alltid varit ett medelklassens parti, ungefär som folkpartiet i Sverige, och attraherar den typen av väljargrupper som finns i storstäder, tjänstemän på mellannivå

Nationella fronten (FN) lär inte vinna mer än högst ett tjugotal kommuner i storleksordningen 10 000 till 50 000 invånare. Det skulle i ock för sig innebära en framgång. FN får inte borgmästarposten i fler kommuner eftersom valsystemet gynnar UMP och socialistpartiet och särskilt som dessa ofta får stöd av mitten i en andra och avgörande valomgång. Med ett svenskt valsystem skulle FN gynnas och kunna bli riktigt starka i många delar av landet.

Europavalet i maj kan däremot bli en stor framgång för FN. I det valet gäller ett proportionellt valsystem. I en mätning från oktober förra året fick Marine Le Pen starkare stöd än någon annan fransk politiker, Sarkozy och Hollande inräknade. Det är också Europavalet som triggar FN. Marine Le Pen hoppas här på en stor framgång och kan då ingå i en allians med bland andra Sverigedemokraterna som också hoppas på framgångar i Europavalet.

Detta mellanår med två val i Frankrike kommer att följas noga av alla politiska iakttagare. FN kan genom ett starkt val i maj bli en riktig maktfaktor inför 2017 års presidentval. Det finns all anledning att höja en varningsflagga för ett sådant scenario.

  • 1
  • 2