Disig vår i Paris

Disig vår i Paris 150 150 Tomas Lindbom

Jag minns när boken Tyst vår kom ut 1962. Den var skriven av Rachel Carson och blev en väckarklocka i hela västvärlden med sin skrämmande profetia om en värld utan blommor och fåglar. En tyst vår och boven var bekämpningsmedlen som människor använde i naturen. I dag kan vi tala om disig vår och det handlar då om dammpartiklar i luften och en usel hälsomiljö i våra städer.

Jag tänker inte så mycket på föroreningarna när jag är i Stockholm och ändå bor jag nära Hornsgatan, en av de tyngst förorenade gatorna i Sveriges huvudstad. Men i Paris denna vår blir jag sannerligen påmind.

Först är jag bara glad. Temperaturen stiger för varje dag sedan jag anlänt hit. Det är nu 20 grader på eftermiddagarna. Människor går i bara skjortan eller i tunna linnen utan jackor och rockar. Uteserveringarna fylls snabbt. Alla ler mot varandra och pratar med varandra. Det är en uppsluppen stämning. Tänk att vi fått nästan sommar och ändå är det bara mars. Det är nog minst åtta grader varmare än normalt.

Efter ett par dagar kommer varningarna. I media uppmärksammas de. Det är oroande höga halter av dammpartiklar som är direkt skadliga för människans hälsa. Särskilt för äldre och små barn.

Jag tittar upp och märker att det är svårt att se långt bort. Eiffeltornet och andra byggnader försvinner nästan i ett dis. Det är dammpartiklar som utökas i omfattning när värmen stiger. Mätningar görs och parisarna får klart för sig att de eller vi som befinner oss här just nu lever i en farlig luftmiljö. Allergiker varnas, äldre och småbarn också. Egentligen bör dessa personer undvika att vara ute för mycket i luften samtidigt som det inte är bra att stänga in sig i sina lägenheter. Även ovädrad inomhusluft är dålig för hälsan.

Jag har precis kommit hem från en joggingtur i Tuilerieträdgården när jag inser att det inte var den bästa aktiviteten. Men jag befinner mig trots allt inte i någon av riskgrupperna. Jag lär klara av en vecka till i förorenad luft.

Miljödepartementet och de stora städernas politiska ledning fattar beslut om att försöka minska utsläppen under dessa dagar. Under helgen är all kollektivtrafik i Paris och de andra större städerna i Frankrike gratis. Alla som kan uppmanas att lämna bilen och åka kollektivt. Men det är en rekommendation som knappast får någon effekt. Bilister intervjuas i teve och säger alla att de måste ta bilen. Och trafikmätningar visar att det är en ytterst marginell minskning av trafikflödet trots gratis kollektivtrafik.

Jag fortsätter att leva som vanligt i Paris och det gör alla andra också. Men uppmärksamheten i media kring föroreningarna väcker frågor. Och det räcker att höja blicken och ta sikte på Eiffeltornet. Någonstans där i diset kan man möjligen skymta konturerna av Paris mest kända monument.

Leave a Reply

Your email address will not be published.