Asylfrågan sedd ur ett franskt perspektiv

Asylfrågan sedd ur ett franskt perspektiv 150 150 Tomas Lindbom

Om några dagar ska asylfrågan lösas på ett EU-toppmöte. Ingenting pekar på en lösning. Sedan länge är de 27 länderna i konflikt kring frågan. Snarare har fler länder anslutit sig till en hårdare linje mot immigranter från länder söder om Medelhavet.

Den franska hållningen är möjligen klar på en punkt. President Macron försvarar förslaget att skapa mottagningar för asylsökande vid EU:s södra gräns men i EU-länder. Det är, menar han och regeringen, okonstitutionellt att som vissa andra länder inom EU föreslå att dessa asylmottagningar ska förläggas i länder söder om EU:s gränser, till exempel i Nordafrika.

Detta har nu blivit själva kärnfrågan inför toppmötet. De fyra främsta motståndsländerna, Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien, den så kallade Visegradgruppen, kräver att asylmottagningarna istället placeras utanför EU-området. Om flyktingar söker asyl i ett sydeuropeiskt land som exempelvis Frankrike eller Grekland och sedan söker komma in i någon av Visegradländerna blir de också omedelbart tillbakaskickade. Så har skett redan i flera år och den linjen består.

Problemet för Tyskland och Frankrike med stöd av bland andra Spanien och de nordiska länderna är att deras ställning försvagats. Nu har Italien genom sin nya regering bytt sida. De baltiska länderna är också anhängare av en hård asylpolitik.

Det är också uppenbart att både Frankrike och Tyskland vacklar. Emmanuel Macron är tydlig i att försvara en asylpolitik som överensstämmer med EU:s grundsyn när det gäller migration. Det är helt oacceptabelt att förlägga asylansökningsprocessen i länder utanför EU. Samtidigt visade Macron en annan sida när han och regeringen inte erbjöd sig att ta emot flyktingarna i båten Aquarius för några veckor sedan. När Italien stängde sina hamnar blev det istället Spanien som tog emot dem. Frankrike intar i själva verket en mycket restriktiv hållning. Intrycket är att Macron är tolerant i ord men repressiv i handling när det gäller asylfrågan.

Angela Merkel är satt under stark press i Tyskland och har därför en försvagad förhandlingsposition. Den tysk-franska positionen är alltså betydligt svagare än tidigare. Väljarna i båda länderna blir alltmer kritiska till någon form av invandring och regeringsskiftet i Italien har ytterligare försvårat möjligheterna för Tyskland och Frankrike att hålla fast vid sin gamla position.

Frankrike har ett stort ansvar att tillsammans med Tyskland hitta en form av lösning som kan stödjas åtminstone av en majoritet av EU-länderna. Krisen i denna fråga inom EU kommer kanske att tillfälligt lösas genom överenskommelser mellan olika länder, rent av på bilateral nivå. Merkel antydde detta i en presskonferens nyligen. Den aktuella konflikten bidrar ändå till att bit för bit trasa sönder EU. Den blir också ännu ett bevis på hur nationella intressen alltmer tar överhanden. Som en fransk journalist uttryckte det: “Det handlar om kulturidentiteten. De flesta européer vill inte ta in människor från främmande kulturer till sina länder.”

Leave a Reply

Your email address will not be published.