Det folkliga motståndet mot Macron består

Det folkliga motståndet mot Macron består 150 150 Tomas Lindbom

i tisdags drabbades Frankrike av ett nytt terrorattentat, denna gång i Strasbourg på en julmarknad. En 29-årig islamiserad man med brottsligt förflutet dödade och skadade oskyldiga människor som shoppade. Några dagar senare hittades mannen och sköts till döds av polisen som ansåg sig hotad när han skulle övermannas och sköt honom i självförsvar. Detta terrordåd tog en stor del av fransmännens uppmärksamhet från den pågående revolten mot den svaga köpkraften som iscensatts av rörelsen de gula västarna. Dagens demonstrationer och aktioner, akt V i detta drama, pekar delvis av detta skäl mot färre demonstranter och ett mindre antal våldsamma upplopp.

En man som företräder de gula västarna, sa i dag i en tv-intervju att han var bekymrad över det sjunkande deltagandet i demonstrationerna runt om i landet. Han var mindre bekymrad för det lägre deltagandet i sig. Han oroade sig mer för att President Macron ikväll skulle öppna en champagneflaska och fira att han nu kan andas ut. Trycket från gatan måste enligt denna person vara på ständigt hög adrenalinnivå för att den sociala revolutionen ska kunna fortgå. Denne man liksom alla som företräder de gula västarna i dag anser att Macrons besked i tv-talet i måndags om sociala reformer inte på långa vägar var tillräckliga. Nu är risken överhängande för dem att revolutionen avstannar och att Frankrike fortsätter att vara ett land där alltför många människor inte kan leva ett värdigt liv. Eller som en annan gul väst sa: “Jag har inte råd att äta tre mål mat om dagen”.

Det finns andra som ser mer kritiskt i dag  på Macron men utifrån ett motsatt perspektiv. Flera av de nationalistiskt sinnade ledarna i Europa ser med hånfull förtjusning på att Macron förlorat sin trovärdighet genom sina sociala reformer som han annonserade i måndags. Dessa leder till att den franska budgeten försvagas med minst 10 miljarder euro och att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla statsskulden under de tre procent som krävs av EU. Macron erkände också detta i ett tal i veckan. Andra beklagar att Macrons ställning som den enda  kvarvarande EU-vänliga ledaren har underminerats. Angela Merkel har avgått som partiledare för CDU i Tyskland. Britterna är inte att räkna med, italienarna leds av en populistisk regering och det finns heller inte ett tydligt EU-engagemang från de skandinaviska länderna. Många EU-vänner som fortfarande tror på ett starkt EU mellan Ryssland och USA tvivlar ännu mer efter Macrons bakslag på hemmaplan. Hans dåliga opinionssiffror i kombination med en politisk linje som delvis kraschat ger inga bra signaler inför EU-valet i maj nästa år. Inte för Macron, inte för Frankrike och inte för ett starkt EU.

Macrons position i sitt eget land är starkt försvagad. Det spelar i det fallet ingen roll att nu de gula västarnas ställning försvagats, åtminstone för denna vecka och förmodligen under julhelgerna. Deras stöd hos befolkningen är fortsatt starkt. En klar majoritet av väljarna stöder de gula västarna i deras krav. Ojämlikheten i landet är något som berör väldigt många och som många utöver de fattigaste själva känner som ett hot mot dem själva. Det visar sig också i opinionsundersökningar att Marine Le Pens parti Nationell samling har bättre siffror än Macrons parti och även bättre än Republikanerna och La France Insoumise under Jean Luc Mélenchons ledning. Egentligen har inget förändrats sedan valet 2017. Minst halva befolkningen stöder partier på ytterkanten som på olika sätt kritiserar EU och som med alla krafter vill utnyttja de gula västarnas rörelse för att skaka om i den nuvarande konstitutionella ordningen. Mer av direktdemokrati säger de gula västarna och i den parollen får de stöd av dessa ytterkantspartier.

Macron vill också ha mer direktinflytande för medborgarna genom en tät dialog, särskilt på regional och lokal nivå. Han och hans regering åker nu runt i landet för att stimulera regionerna till öppna rådslag för att ge människor mer inflytande över politiken. Det räcker inte med de  traditionella valen. Det har aldrig räckt i Frankrike men nu inser även Macron att han som president måste ta initiativ till nya former för direktdemokrati.

De gula västarnas inflytande kan verka mindre genom färre deltagande i de olika aktionerna. Men rörelsen är sannolikt här för att stanna och andra fria grupper hakar på. Denna vinter kommer att bli politiskt dramatisk, kanske också våldsam när vi går in i 2019. Och med en president som tappat en stor del av sin auktoritet som ledare.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.