Macron och EU

• januari 30, 2020
• Tomas Lindbom
• no comments

Häromdagen medverkade jag i Europapodden i Sveriges Radio. Vi förde samtal om alla turer kring pensionsreformen och om President Macrons ställning inrikespolitiskt. Vi kom också in på hans EU-politik. För presidenten har EU varit en central del av hans program. Han har ständigt påmint de europeiska grannarna om sin vision på området och de åtgärdspunkter som han vill driva igenom i Bryssel och Strasbourg. Däremot arbetar han i motvind i förhållande dels till ett antal medlemsländer, främst i Österuropa och dels inom sitt eget land.

Macron tror på ett EU med mer makt och mer resurser för att driva gemensamma projekt. För honom är det viktigt att EU och därmed Europa stärker sin ställning inom säkerhetspolitiken för att bli starkare i förhållande till stormakter som Kina, Ryssland och USA: Han är motståndare till den linje som främst Donald Trump driver med mer bilaterala avtal, särskilt mot Europa för att bryta sönder den europeiska gemenskapen. För Macron är och måste Europa genom EU stå enat för att på sikt rädda kontinentens frihet och oberoende.

Macron ser – och den bilden delar han förstås med många andra i Europa – behovet av gemensamma överenskommelser inom klimat- och miljöområdet. Men han vill gå längre när det gäller ekonomi och skatter. Han har också en bild av Europa som en gemensam kulturell enhet. Europa har sin historia från andra världskriget gemensam. Europa behöver söka den kulturella identiteten som är förutsättningen för fred, också mellan europeiska länder.

Den franska presidenten har hållit några linjetal om EU. Det mest minnesvärda är sannolikt det tal han höll i Sorbonneuniversitetets aula några månader efter sitt tillträde som president 2017. Han lyfte där europapolitiken över de enskilda sakfrågornas nivå till en idé om det framtida Europa med kopplingar till dess historia. Han visar också främst  i sina utrikespolitiska tal hur han framstår som mer statsmannalik än någon annan ledare inom EU. Små länder som Sverige kan ha svårt att uppskatta denna sida hos Macron. Små länder kämpar alltid med att uppnå fördelar i sakfrågor där det egna intresset framstår som avgörande. Macron söker ta ledarskapet för hela EU och –  trots att han också beaktar franska särintressen –  resonerar  på en högre och mer långsiktig nivå. Som svensk kan det ändå vara  av värde att luta sig mot politiska ledare som tar detta ansvar för de större och gemensamma, närmast filosofiskt inriktade europeiska frågorna.

Emmanuel Macron har svårigheter att uppnå sina mål. Nu har han och hans parti en förhållandevis stark ställning inom EU. Storbritannien är på väg ur unionen. Tyskland lär inte sätta käppar i hjulen för den franska linjen. Å andra sidan finns det en rad länder i Östeuropa som är konservativa och motsätter sig en aktiv EU-politik för att lösa invandrings- och intregrationspolitiken och skynda på arbetet för en bättre klimatpolitik. Macron må vara den tydligaste visionären i Europa men ändå kringskuren.

Framförallt har den franska presidenten svårt att bli respekterad i sitt eget land för sin EU-politik. Kritiken mot den europeiska unionen har ökat i omfattning sedan folkomröstningen om EU-avtalen 2005.  I valrörelsen till senaste EU-valet märktes kritiken alltför väl. Nationell samling är känd för sin EU-kritiska linje men den delas också av stora delar av vänstern. Även republikanerna är inte odelat förtjusta i ett starkare EU som är Macrons tanke. Den franska högerväljaren i gemen är förhållandevis nationell och EU accepteras om unionen påminner om Frankrike till sin struktur och ger franskt näringsliv och jordbruk fördelar.