Fransmän som kritiserar Macron

Fransmän som kritiserar Macron 150 150 Tomas Lindbom

En man styr Frankrike och han heter Emmanuel Macron. Så enkelt går det att sammanfatta det politiska livet i ett land som dessutom närmast kokar över av politik. Nästan allt han säger präglar debatten. Omedelbart rycker hans motståndare ut och söker förinta hans verklighetsbeskrivningar och hans åsikter. Hans opponenter anser sig ständigt möta nya exempel på att han har fel och är en fara för det franska folket och för nationen.

Det intressanta är att hans uttalanden kan brännmärkas med samma iver både från vänster och höger. Aldrig tycks han nå samstämmighet med någon grupp. Macron har gjort begreppet “varken vänster eller höger” till sitt varumärke men det hjälper inte när oppositionen läser hans uttalanden. När Macron tar i med hårdhandskarna mot islamister och inför nya lagar som ska tvinga alla barn att gå i förskola eller när han genom nya lagar underlättar för polisen att stänga skolor, moskéer och idrottsföreningar om de bara misstänks för islamistisk verksamhet får han kritik från höger – och från vänster. Från höger är reaktionen att han är för mjuk i handleden. Från vänster kritiseras han för rasism.

Senast lät sig Macron intervjuas för ett amerikanskt tv-bolag om rasism. Han förklarade att det finns skäl att dekonstruera delar av den franska historien. Han syftade på att den historia som berättas i landet lutar sig för mycket mot en heroisering av kolonialismen. Han har sagt det tidigare och hans ord skapar alltid samma upprördhet från höger. Historien är för många fransmän en del av den identitet som anses hålla dem samman. Frankrike är i hög grad dess historia och att dekonstruera den är som att dekonstruera människan. Majoriteten fransmän ser sig som en del av Frankrike och Frankrike är dess historia och tradition.

Macrons uttalande om att se över den egna nationens bild av sin koloniala historia blir ett knivhugg i hjärtat på den egna identiteten. Detta är alltså en högst politisk-ideologisk fråga. Historien är organisk, ett grundläggande element i en konservativ samhällsuppfattning. Frankrike må ha en revolutionär historia men den inkräktar inte på det som ger landet sin gloire, sin ära. Franska konservativa sjunger marseljäsen som sannerligen inte är traditionellt höger. De står upp bakom revolutionens paroller om frihet, jämlikhet och broderskap och ser positivt på republikens värderingar, även den som lyfter fram en sekulär samhällsordning.

En stor del av det franska folket, och inte bara de som kallar sig höger eller konservativa, hyllar nationens historia i alla dess motsägelsefulla delar. Det skulle förstås vara än mer upprörande om Macron attackerade den franska revolutionens paroller eller upplysningstidens frihetsbegrepp men fransmännen kopplar ogenerat ihop dessa vänsteridéer med ett försvar också för landets koloniala historia.

Macron är ibland provokativ trots sitt välputsade yttre. Han är inte bara en konservativ elitist som många påstår. Han sökte sig trots allt till Socialistpartiet när han som ung gått ut ENA, elitskolan som format så många toppolitiker och höga statstjänstemän. Han blev trots allt rådgivare till Francois Hollande 2012 och senare ekonomiminister i den socialistiska regeringen. Han är inte så olik de mittenpolitiker som vi i dag finner i en rad länder i Västeuropa; liberala såväl i ekonomiska som i kulturella frågor.

Två tredjedelar av den franska opinionen opponerar våldsamt mot Macron. En tredjedel rasar mot hans liberala ekonomiska idéer, den andra mot hans kulturella liberalism. Och båda dessa tredjedelar tycker inte om helheten i hans människo- och samhällssyn. Macron skaver helt enkelt i kontakt med den franska själen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.