Debatten är inte som förr

Debatten är inte som förr 150 150 Tomas Lindbom

Det verkar ha hänt något med den öppna samhällsdebatten. Den verkar inte längre lika vital. Framförallt förs den inte mellan företrädare för olika åsikter. Så verkar det vara i Frankrike men frågan är om inte det gäller i fler länder i västvärlden, Sverige och USA till exempel.

Frankrike är sannerligen ett genompolitiserat land. Intresset för politik och samhällsfrågor är högt. Fransmän har aldrig heller varit rädda för att säga sin mening. Vi i Sverige har ibland känt avund inför detta fenomen att alla vågar säga sin mening och konfrontera den med vem som helst. Jag tycker mig se att det inte längre är på det sättet, i varje fall inte i de offentliga kanalerna.

Jag tycker mig se en klar förändring och jag vet att den delas av en del politiska bedömare i Frankrike. För tio år sedan, och i ännu högre grad  under decennierna före sekelskiftet, var tv fyllt av debatter. Politiker, kulturpersonligheter och inte minst de som kallade sig för intellektuella fyllde programmen med intensiva meningsutbyten. Det fanns även då åsiktskorridorer som måste respekteras även om ordet inte var uppfunnet. Den så kallade extremhögern hade sällan tillgång till dessa program men skillnaderna i åsikter var ändå stora mellan den gamla kommunistiska vänstern och gaullismen, mellan traditionalister och revolutionärer i kulturlivet. I Bernard Pivots klassiska litteraturprogram Apostrophes kunde det bränna till ordentligt och detta faktum förstärktes inte sällan av att vissa av deltagarna drack sprit före och även under programmen. Det sista av dessa program som jag kan påminna mig var Ce soir ou jamais som sändes i France Television men som las ner för bara några år sedan. Dit bjöds företrädare för i stort sett alla åsiktsriktningar in, även provokativa högerextrema. Dessa debatter hade en särskild nerv. Dessutom var de direktsända.

France 2 har behållit ett helkvällsprogram en gång per månad med en särskilt inbjuden politiker. I detta program ingår även en debatt men huvuddelen av kvällen ägnas åt intervjuer med huvudpersonen och olika analyser av hans eller hennes politik som genomförs av experter. Dagens tv och radio tycks mig handla om det. Debatten får en undanskymd roll. Journalister, utomstående bedömare och experter tar för sig. Det är som om debatten i sig inte anses ge så mycket. Det politiker och andra opinionsbildare säger måste värderas av andra som har det uppdraget; ett filter mellan politikern och mottagaren av de mediala budskapen.

Det som istället blir konsekvensen av denna inskränkning av en fri debatt blir en stark utveckling av alternativa medier på bland annat youtube. Jag menar inte de vulgära påhoppen som också sker. Nej, alternativa politiska och kulturella kanaler med ambitioner men där förs inte heller några debatter. Alla olika åsiktsriktningar får visserligen plats men var och en för sig. Inte minst konservativa och högernationella grupper har startat olika kanaler och de gör långa och ofta spännande intervjuer med likasinnade inom politik och kultur. Även den radikala vänstern gör så. De som befinner sig i det traditionella området från moderat vänster till republikanskt högerfolk verkar inte ha upptäckt denna nya värld utanför public service och annan mainstreammedia. De hörs och syns däremot fortfarande flitigt i France Television, France Inter, France Culture och i de stora politiska veckotidningarna som L´Obs, L´Express och Le Point och i dagstidningar som Le Monde och Le Figaro.

Var och en för sig. Det verkar vara tidens modell. Kanske beror det på att många inte längre accepterar att “fel” personer yttrar sig i en fråga. Kränkthetskulturen finns också i Frankrike. Varje grupp håller sig på sin kant för att slippa konfronteras med debattörer utanför sin egen politiska sfär. Det som sker är att extrema uppfattningar nu kan växa stilla och lugnt eftersom de aldrig konfronteras med en motståndare i en debatt. Ingen kritiker av de högerextrema tillåts besöka dessa kanaler på yttersta högerkanten för att avslöja en dold agenda bakom ord som yttrandefrihet och vänstervridning av debatten. Och samma sak förstås på den motsatta sidan. Och i de  klassiska gammelmedierna fortsätter samma balanserade och moderata socialdemokrater och liberaler att ostört resonera som förr utan att tvingas konfronteras med nya och provokativa infallsvinklar på en samhällsfråga. Kanske dessa gammelmedier så småningom tappar en del av kontakten med grupper i samhället som ser verkligheten på ett annat sätt.

Ja, är detta inte ett fenomen som vi känner igen också i andra västländer? Så är det ju i USA där Fox News presenterar politiska nyheter med en verklighetsbeskrivning som helt skiljer sig från CNN:s. Den som är konservativ republikan skaffar sig sin världsbild från Fox News och den liberala demokraten från CNN. I Sverige går vi sannolikt åt samma håll. Jag behöver nog inte säga mer. Oavsett om vi vill använda ordet polarisering för att beskriva det svenska samhällsklimatet måste vi erkänna att avståndet växer mellan olika samhällsgrupper och deras värderingar samtidigt som spänningen dem emellan sällan märks i varje enskild mediekanal var den nu sänder sina program.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.