Manliga politiker anklagas för våld mot kvinnor

Manliga politiker anklagas för våld mot kvinnor 150 150 Tomas Lindbom

Vi minns franska manliga politiker från förr. Det räcker med att gå tio år tillbaka i tiden. Dominique Strauss-Kahn, fransk politiker och chef för Internationella valutafonden, ertappades av polis i New York efter sexuellt utnyttjande av en städerska på ett hotell. Det sas då att detta är den extrema yttringen av franska mäktiga män patriarkala beteende. Opinionen reagerade till slut och det blev inledningen till en snabb förändring av synen på mäns och kvinnors förhållande inom politiken. Sedan dess är regeringarna jämställda. Lika många kvinnor som män innehar ministerposter. Det offentliga samtalet kring politik i medierna har också förändrats. Kvinnorna är fortfarande i klar minoritet men har en betydligt mer framskjuten ställning än för tio år sedan. Däremot är kvinnorna fler bland politiska journalister och det märks på frågeställningarna kring jämställdhet och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Det finns också en växande feministisk rörelse i landet. Den hörs alltmer och den är pockande och krävande och använder de metoder som finns tillgängliga för att attackera män som på något sätt förtrycker eller förnedrar kvinnor. Å andra sidan saknas inte heller andra aspekter på jämställdhetsfrågorna och en rad principer i ämnet prövas från olika moraliska och juridiska utgångspunkter.

I höst har frågan om mäns våld mot kvinnor aktualiserats genom två affärer. Båda rör politiker på vänsterkanten. Adrien Quantennens tillhör det vänsterradikala Det okuvade Frankrike vars ledare är Jean-Luc Mélenchon. Det okuvade Frankrike är det största och dominerande partiet i koalitionen Nupes som också innefattar Socialistpartiet, De gröna och Kommunistpartiet. Quantennens roll i nationalförsamlingen har varit att samordna styrkorna i de fyra partierna i Nupes. Det framkom för några veckor sedan att han i samband med skilsmässan från sin sambo givit henne en örfil. Han har erkänt detta och självmant lämnat sin post som samordnare mellan partierna.

Den andra affären rör Julien Bayou som efter valet till nationalförsamlingen i juni utsågs till ledare för det gröna partiet. Han har också helt nyligen gått igenom en skilsmässa från sin sambo som nu anklagar honom för moraliskt förtryck. Detta har blivit föremål för en intern granskningsgrupp inom partiet. Det framgår inte vad dessa anklagelser handlar om men partiets starka kvinna, Sandrine Rousseau, har konstaterat att det finns anledning att ta ex-sambons anklagelser på allvar och att det är viktigt för henne men också principiellt ur feministisk synvinkel. Kvinnan ska, enligt Sandrine Rousseau, några veckor efter uppbrottet ha genomfört ett självmordsförsök. Bayou anser sig inte veta vilka anklagelser som riktats mot honom men valde att avgå på grund av de rykten som florerade och som störde hans arbete som ledare för partiet.

Båda dessa affärer har inte lett till någon rättslig prövning. Debatten i Frankrike rör i hög grad just detta. Ska kvinnors anklagelser mot mäns våld eller verbala överträdelser anses rättfärdiga att dessa män tvingas avgå? Eller finns det skäl att vara orolig för att detta skapar rättsosäkerhet.

Nu har Frankrike på tio år gått från att tillåta män att obekymrat förföra kvinnor som ofta kan befinna sig i en underordnad situation till att uppleva hur flera män tvingas bort från ledande politiska positioner utan någon form av juridisk process. För Sandrine Rousseau och andra feminister med hennes agenda är detta sannolikt en övergångsfas. Om några år har männen lärt sig och den jämställda harmonin inställer sig. Frågan är hur många affärer fransmännen klarar med så okontrollerade spelregler innan en våldsam motreaktion inställer sig?

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.