Krisen handlar inte bara om pensioner

Krisen handlar inte bara om pensioner 150 150 Tomas Lindbom

Jag får frågan av svenskar hur det är möjligt att pensioner vid 64 års ålder kan orsaka så mycket bråk i Frankrike. Bakom frågan, anar jag, ligger en utgångspunkt i det svenska samhället. I så fall borde inte fransmännen reagera så våldsamt men uppenbarligen gör de det. Kan det vara så, undrar säkert många svenskar men också säkert iakttagare i en rad andra nordeuropeiska länder, att det rör sig om mentala skillnader. Fransmän är mer hetlevrade, bråkar mer och har en historia av revolutioner.

Det ligger en del i dessa antaganden. Ändå tror jag att det är andra faktorer som spelar större roll. En stor andel fransmän lever i fattigdom. Det brukar talas om att cirka 10 miljoner har inkomster en bit under minimilönen, snarare under än över 1 000 euro per månad. Det ekonomiska läget har vidare försämrats för många fransmän under de senaste decennierna. För det andra är yrkeslivet inte på samma sätt en del av en människas tillvaro i sin helhet som möjligen i andra europeiska länder. De välutbildade och högavlönade ser nog sina arbeten som personlighetsutvecklande och värderar dem som betydelsefulla i deras liv. För många, kanske flertalet, är verkligen jobbet ett sätt att tjäna pengar för att kunna leva. De drömmer om semestern och pensionen när de slipper meningslösa jobb och chefer som de ogillar. Staten och arbetsgivaren är en motpart, ibland en motståndare. De ska få en så liten del av individens engagemang som möjligt. Livet handlar för många fransmän snarare om allt som pågår från arbetsdagens slut fram till början av nästa.

Det är kanske inte så fel tänkt. Den puritanska livsstilen har aldrig riktigt fått fäste i den franska befolkningen. Fransmännen vårdar den personliga sfären och värderar familjen, vännerna och fritiden på ett självklart sätt. De bekymrar sig mindre om att ta ansvar för tillväxtsamhällenas krav och bli en del av ett team på jobbet som tillsammans med chefen verkar för utveckling och allt högre vinster för sina företag.

Den nuvarande krisen handlar om pensionerna men också om vanliga människors egenvärde och självständighet i förhållande till makten. Det är en fråga om folket mot eliten. Så ser många fransmän på saken. Det är samtidigt svårt att hålla isär alla spretande aktioner som pågår i dessa dagar. Nu blandar sig radikala ungdomar in i pensionstågen. Nu tar också kriminella grupper över en del av de uppror som sker på gatorna i franska städer. Det blir allt svårare att skilja krav på pensioner vid 60 år mot våldsamma kravaller med poliser där våldet i sig blir ett mål.

Dagens strejk- och demonstrationsdag pågår när jag skriver dessa rader. Ingen vet hur den här dagen slutar men många fruktar det värsta. Det är också svårt att bedöma hur regeringen och presidenten kan lösa de spänningar som nu föreligger. Det kan gå illa men oroligheterna kan också ebba ut. Det går att ana en viss trötthet hos delar av franska folket när vi nu räknar till den tionde stora strejkdagen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.