Franska författningsrådet ger stöd till Macrons pensionsförslag

Franska författningsrådet ger stöd till Macrons pensionsförslag 150 150 Tomas Lindbom

I dag klockan 18 kom beslutet från det franska författningsrådet att utifrån juridiska utgångspunkter godkänna det pensionsförslag som president Macron och hans regering drivit igenom i parlamentet. Författningsrådet underkände dessutom, också utifrån ett juridiskt perspektiv, en begäran från delar av nationalförsamlingens ledamöter om att parlamentet skulle få genomföra en form av folkomröstning för att på den vägen försöka stoppa pensionsförslaget.

Utvecklingen i Frankrike handlar fortfarande om pensionsreformen men den blir alltmer ett medel i den politiska och fackliga oppositionens kamp mot president Macron. Det är sant att denna opposition också innefattar Marine Le Pens Nationell samling med dess väljarkår men det är vänstern och i hög grad den radikala vänstern som leder kampen. De mest aktiva, fackliga och politiska ledare från vänster, har ett omfattande stöd från befolkningen. Som jag skrivit i tidigare blogginlägg begränsas försvaret för Macron och hans pensionsreform till den andel som har röstat på honom i första valomgången i presidentvalen 2017 och 2022. Det innebär att mindre än en tredjedel av väljarkåren stödjer honom och hans politik.

Dramaturgin är fascinerande att skåda. Det handlar visst om verkliga politiska och sociala konflikter. En stor del av det franska folket känner sig övergivet efter att under lång tid ha upplevt försvagningar i den egna köpkraften. Det känner vidare ett utanförskap gentemot den värld av välbeställda, liberala och globalt orienterade människor som omger  Macron i Paris och stöder den politik han driver. Majoriteten delar inte Macrons syn på behovet av en finansiell förstärkning av pensionskassorna.

Det handlar ändå i hög grad om en dramaturgi som dag för dag, vecka för vecka ökar spänningen. Främst genom tv-bilder får franska folket presenterat för sig en berättelse som handlar om en ensam man innesluten i presidentpalatset som står emot folkets stora majoritet. Denna vrede underblåses på ett teatralt lysande sätt av den radikala fackliga och politiska vänsterns ledare. ”Macron är ensam”, sa först bara några av vänsterns ledare. Nu säger allt fler detta. Kommentatorer på tv och även en del förtroendevalda inom politikens mittfåra har börjat göra det. I dagarna har fyra av ledamöterna i nationalförsamlingen som tillhört Macrons parti Renaissance valt att lämna detsamma och uppträder nu som politiska vildar. Det är en signal om att även hans eget stöd i parlamentet försvagas. Var han inte redan tidigare ensam och instängd i sitt förgyllda palats så har han blivit det när denna för honom diaboliska berättelse fortsätter att berättas.

Nyhetsrapporteringen i tv-kanalerna som rullar timme ut och timme in förstärker bilden av en ensam man mot ett rasande folk som ständigt ger sin bild av situationen i landet genom de mediala kanalerna. Det är betydligt färre ministrar eller förtroendevalda från Macrons parti som får eller vill ge sin syn på situationen.

Bakom den radikala vänsterns offensiva kritik mot Macron finns en rad krav som går längre och rör grunderna för den franska konstitutionen. Den radikala vänstern anser att folket på gatan är en lika viktig del av den beslutande demokratin som parlamentet. De demokratiska institutionerna respekteras men ifrågasätts i så hög grad att risken finns för en rent revolutionär situation om tonläget höjs ytterligare några nivåer. Frågan måste ställas om de politiska och fackliga ledarna i ett sådant läge kan hantera den folkliga frustrationen. Författningsrådets juridiska beslut om pensionsreformen ikväll kan bli en test på disciplinen i demonstrationerna under de kommande dagarna.

Nu väntar några veckor av nya demonstrationer och strejker före den utlovade stora manifestationen den 1 maj. President Macron å sin sida backar inte heller. Han fullföljer sitt pensionsprojekt genom att före helgens slut definitivt klubba pensionsförslaget som nu godkänts av författningsrådet. Han har i eftermiddag i dag  bjudit in de fackliga ledarna till samtal i nästa vecka men de har avböjt. Det är särskilt de revolutionära facken CGT och FO som har allt att vinna på att fortsätta kampen. Sannolikt tror de att Macron till slut måste backa från sitt pensionsförslag. Sannolikt tror de också att hans ställning som republikens president kommer att bli så försvagad att han inte förmår driva sin egen politik under de fyra år som återstår av mandatperioden. Alldeles fel bedömningar gör de nog inte.

Leave a Reply

Your email address will not be published.