Vinterns pensionsstrid har givit en tydlig vinnare -Marine Le Pen

Vinterns pensionsstrid har givit en tydlig vinnare -Marine Le Pen 150 150 Tomas Lindbom

Det är lätt att få den uppfattningen att pensionsstriden har gynnat vänstern opinionsmässigt. Till synes stark har den funnits som en hård och vältalig opponent till regeringens förslag och lyft den sociala frågan till att omfatta en rad områden. Samtidigt har den med stöd av en enad facklig front funnits på gatorna och varit den stora agitatorn mot Emmanuel Macron, Frankrike illa omtyckta president. Och ändå vinner Marine Le Pen.

Vänstern radikaliserades starkt i ock med valet till nationalförsamlingen i juni förra året. Det okuvade Frankrike blev större än de andra vänsterpartierna. Socialistpartiet insåg att bara en underordnad koalition med Jean-Luc Mélenchons gäng skulle ge dem någon form av inflytande i det nya parlamentet. EELV, det gröna partiet, kidnappades efter samma val i somras av dess vänsterflygel och har ungefär samma tonläge som Det okuvade Frankrikes. Med denna vänster har oppositionen varit i konkret mening högljudd. Ledamöterna buade ut premiärministern under flera av hennes tal. De blockerade debatten om pensionerna genom att lägga in tusentals ändringsförslag. Sedan januari har den starka radikala vänstern haft ett stort inflytande på den politiska debatten.

Marine Le Pen och hennes ledamöter har uppträtt prydligt, smugit med sina åsikter och framställt sig som ett regeringsdugligt parti. Regeringen vägrar att erkänna Nationell Samling som ett så kallat republikanskt parti,  det vill säga ett parti som tillhör de respektabla i det demokratiska partiväsendet men det blir allt  svårare att inta den positionen.

Mätningar visar att det franska folkets majoritet i alla fall har en annan uppfattning. I flera mätningar på senaste tiden har Marine Le Pen högre siffror än Emmanuel Macron om det vore presidentval i dag och Macron tilläts ställa upp för en tredje mandatperiod – en rätt han alltså inte har enligt konstitutionen.

Samtidigt är den republikanska högern splittrad med en högerflygel som står ganska nära Nationell Samling i många frågor. Och i de frågor där de skiljer sig åt kan Nationell Samling sägas vara vänster. Marine Le Pen har använt tolv år sedan hon valdes till partiordförande 2011 för att avdiabolisera partiet genom en radikal retorik i sociala och ekonomiska frågor.. Nu kan hon sägas ha kommit rätt nära sitt mål.

Det är periodvis svårt för etablissemangspartier som Macrons gruppering Renaissance att opinionsmässigt besegra ett populistiskt parti som Nationell Samling. Det har varit svårt nu i minst tjugo år. När fransmän klagar på att Macron är arrogant och struntar i vanligt folks behov öppnar det för Marine Le Pen, mer än för den radikala vänstern. Den senare verkar inte kunna leva utan den aggressiva retoriken. Den har i sin tradition sedan franska revolutionen 1789 en demokratisyn som förenar revolution med försvaret av etablerade institutioner. Den har en klassanalys som inte kan bjuda in stora medelklassgrupper i sitt politiska underlag. När Nationell Samling som sprungit ur en fascistoid tradition kan anamma konservativa tankar om ett organiskt samhälle där alla sägs få plats kan den radikala vänstern aldrig nå andra grupper än de som ser sig som underordnade och där hatet mot överheten är en viktig drivkraft.

Socialistpartiet och de gröna har sedan ett år tillbaka valt att koppla ihop sig med den revolutionära vänstern och gjort  sig oförmögna att nå makten. Det franska folket må till stor del tjusas av revolutionära paroller och stödja strejker men bara till en viss grad. Frankrike är som andra västeuropeiska länder i dag en förhållandevis liberal nation. Medelklassen är bara delvis välbärgad men drömmen om att göra karriär, uppnå höga materiella mål är lika påtaglig som i Tyskland eller Sverige. Den yttersta vänstern kan samla en tredjedel av befolkningen men inte fler. När det kommer till ett presidentval kan inte tillräckligt många fransmän uppbåda det raseri mot de välbärgade som krävs för att Jean-Luc Mélenchon eller någon annan i hans sfär ska kunna uppnå en valseger.

Kommer då Marine Le Pen att vinna presidentvalet 2027? Jag tror inte det trots att hennes chanser är större än yttervänsterns. Kanske hittar centern och den moderata högern en gemensam kandidat som kan slå ut henne. Det talas om Édouard Philippe. Det kan bli någon annan. Tveksamheterna kring Marine Le Pen är sannolikt fortfarande stora hos ett flertal av de franska väljarna. Fast hon stärker sin ställning år från år och Frankrike är ett sårigt land med stor frustration hos väldigt många medborgare.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.