Det talas om en enad höger i Frankrike

• maj 12, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Darius Rochebin är en mycket respekterad programledare för den franska nyhetskanalen LCI med en mittenorienterad och relativt Macronvänlig profil. Han gör varje kväll långa intervjuer med framstående politiker. Igår kväll fanns en av de nya stjärnskotten, Sarah Knafo i studion. Intervjun gav en bild av en delvis ny situation i fransk politik där delar av högern och ytterhögern kan komma att förenas inför det förväntade presidentvalet 2027.

Sarah Knafo är en av två ledare för Reconquête. Den andra ledaren för detta parti är Éric Zemmour och det ska tilläggas att de båda också lever tillsammans. Knafo är betydligt yngre än Zemmour, 32 år medan hennes sambo är 67. Det råder inget tvivel om att Knafo under det senaste året stigit fram som inofficiell ledare för detta lilla parti som hittills inte på allvar lyckats utmana  Nationell Samling som största parti utanför de traditionella partierna och rörelserna i landet.

Sarah Knafo är något av en politisk rock star. Hon hanterar media på ett skickligt sätt och finner nu också stöd från oväntat håll. Det har varit omöjligt för något av partierna längst ut på högerkanten att skapa allians för en form av bred högerallians. En av Republikanernas presumtiva presidentkandidater, Laurent Wauquiez, har nu i väldigt positiva ordalag lyft fram Knafo och hans beröm citerades i Rochebins utfrågning igår kväll. Wauquiez ger henne komplimanger för hennes allmänna duglighet men också för hennes uttalanden i frågor som rör ekonomin, lag och ordning och migration. ”Jag tror på samling av alla fransmän som delar högerns värderingar”, säger han.

Uttalandet är närmast uppseendeväckande därför att det öppnar för en höger som sträcker sig långt utanför den traditionella linje som hyllats av det parti och de partiföreträdare som har rötterna i gaullismen, det vill säga tagit ställning för General de Gaulle mot nazistkollaboratörerna från andra världskriget. Nu hoppas Wauquiez att de väljare som röstat på Zemmour i 2022 års presidentval, cirka 7 procent, nu ansluter sig till honom. Han gör det också i övertygelsen om att det runnit så mycket vatten i migrationsfrågan att det inte längre är riskabelt för en traditionell moderat högerpolitiker att inbjuda Reconquêtes ledare och väljare till sitt lag.

Sarah Knafo avvisade inte Wauquiez´ invit i intervjun igår kväll men höll sig förstås lite diskret avvaktande. Hon och Éric Zemmour har länge talat om en högerallians med konservativa inom Republikanerna. Wauquiez´uttalande stör alltså inte deras strategi. Det finns också en annan aspekt på detta. Marine Le Pen och Jordan Bardella har allt tydligare markerat att deras parti inte är ett högerparti. De har särskilt sedan dottern Marine tog över partiet 2011 orienterat sig mot ett folkligt – många kallar det populistiskt – parti med starka drag av vänster. Sprickan mellan Reconquête och Nationell Samling syns bred för alla som ärligt betraktar det politiska landskapet i Frankrike. Nationell Samling är invandringsfientligt och har många förslag som delas av såväl Republikanerna som av Reconquête. Skälen för invandrarmotståndet är ändå delvis olika. De senare betonar mer försvaret av de västerländska och kristna värderingarna. Framförallt skiljer sig synen mellan partierna i frågor om ekonomi. Nationell Samling försvarar staten och en ekonomisk politik som överensstämmer med med den radikala vänstern. Ett exempel på detta är pensionsfrågan där Det Okuvade Frankrike och Nationell Samling intar samma linje.

Nationell Samling är i dag ett parti som står på egna ben och förmodligen räknar med att på egen hand nå en andra avgörande valomgång i nästa presidentval, det vill säga bli en av två kandidater som gör upp om presidentposten. I ett sådant läge behöver Marine Le Pen eller Jordan Bardella Reconquêtes väljare och en del av dem som röstat på Republikanernas kandidat i första valomgången för att ta hem segern om motståndaren är en center- eller vänsterkandidat. Nationell Samling seglar sannolikt i väg som en egen kraft i fransk politik utan att behöva definiera sig som höger. Laurent Wauquiez däremot behöver Reconquêtes väljare och stora delar av missnöjda Macronväljare för att bli vald till president. Han måste framförallt lyfta fram de frågor som en majoritet av fransmännen anser viktiga i nästa val. Migrationsfrågan och kriminaliteten är sådana frågor där det finns möjligheter för honom att få ett brett folkligt stöd. Och i sådana frågor kan Sarah Knafo vara ett tillskott och inte ett sänke för honom.