Ingen förändring med den nya premiärministern

• september 16, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Sedan en vecka tillbaka har Frankrike en ny premiärminister, den tredje utsedda efter Macrons nederlag i valet till nationalförsamlingen förra sommaren. Flera månader efter valet utsåg Macron Michel Barnier till premiärminister. Han satt några månader och ersattes av François Bayrou som höll lite längre, uppemot nio månader. Nu är det Sebastien Lecarnus tur att leda en regering. Det kommer inte att bli lättare för honom än för de andra.

Lecarnu kallas den trognaste av de trogna politikerna runt den sittande presidenten. Han har varit minister i alla Macrons regeringar sedan 2017. Senast var han så kallad arméminister. Han är så trogen Macron att bedömare anser att det faktiskt gör honom lite friare och självständigare än de andra två som ständigt iakttogs med vaksamhet och misstro av presidenten.

Sebastien Lecornu anses påfallande vänlig som person. Det är förstås trevligt. Men är han annorlunda som politiker? Knappast. Efter studier i juridik har han formats i de högre politiska sfärerna och är tankemässigt väl kopplad till den högre statliga administrationen. Tidningen Médiapart har påpekat att han aldrig haft ett vanligt arbete utanför de politiska uppdragen.

I sitt korta installationstal som premiärminister påstod han att hans regering skulle innebära ett brott med tidigare. De flesta ler åt en sådan kommentar eftersom han verkligen saknar perspektiv utanför livet som minister. Han var bland annat borgmästare tre år innan han blev minister 2017. Han gick alltså direkt från högskolan till politiska topposter, redan vid 27 års ålder.

Ingen betvivlar Lecornus kvaliteter som politiker i teknisk mening men många undrar hur väl han känner det franska folket och förstår deras sociala och ekonomiska villkor. Han och så många andra som uppbär höga politiska poster lever i en egen bubbla. De kan hantverket men uppfattas av så många väljare som distanserade från de flesta fransmäns vardagsliv.

Lecornu lever under samma politiska villkor som hans företrädare. Han kan inte få majoritet i nationalförsamlingen hur han än vänder och vrider på sina budgetposter. Möjligen kommer han att leva vidare fram till presidentvalet 2027 av den enkla anledningen att oppositionspartierna väljer att avvakta med att iscensätta fler politiska kriser dessförinnan. Hindren i hans väg är ändå många. Han ska ta sig igenom en budgetprövning i höst. Det kommer nya lagförslag som kan lägga snubbeltråd för honom och en budget till att trumpfa igenom före nästa presidentval. Det finns alltid denna paragraf 37:1 som tillåter regeringen att få vissa lagar godkända utan omröstning men då krävs att nationalförsamlingen inte fäller regeringen i en misstroendeomröstning i direkt anslutning till användandet av paragrafen 37:1.

Den 18 september kommer de fackliga organisationerna och vänsterns parti Det okuvade Frankrike att genomföra en ny strejk- och demonstrationsdag. Det blir den första stora utmaningen för Lecornu efter hans makttillträde.