Stor strejk- och demonstrationsdag i Frankrike

Stor strejk- och demonstrationsdag i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

I dag har cirka en halvmiljon fransmän demonstrerat på gatorna. En mindre andel av anställda inom den offentliga sektorn har också strejkat. På gatorna möttes demonstranterna av uppemot 100 000 poliser som framförallt var beredda på att hindra våldsbenägna grupper från den yttersta vänstern att störa demonstrationerna och skapa våld och förstörelse i deras väg genom de stora städernas gator.

Det mesta tyder på att denna strejk- och demonstrationsdag förflutit lugnt. Visst har polisen gripit vissa demonstranter. Visst har det brunnit på sina ställen men det har ändå varit en förhållandevis lugn dag. Sällan har polisen varit så väl bemannad och utrustad som idag. Våldselementen som förekommit under de senaste tio åren kan sägas ha avskräckts av den stora polisstyrkan.

Demonstranterna dominerades som vanligt av fackliga medlemmar från organisationer som står nära vänstern. Det är starkt av en fackföreningsrörelse med svag anslutning jämfört med ett land som Sverige men som ändå kan mobilisera minst en halv miljon på gatorna runt om i landet. Alla vet dock att de som demonstrerar är anställda inom den offentliga sektorn. Det rör sig i hög grad om folk inom vården, skolan och transportväsendet, för övrigt yrkesgrupper som har de bästa villkoren vad gäller pensions- och semesteravtal. Fransmän i privat sektor strejkar i liten utsträckning och är sällan fackligt anslutna.

De missnöjda som röstar på Nationell Samling demonstrerade sannolikt inte alls. De delar en del av vänsterns uppfattningar. De vill också skydda välfärden och kan säkert vara överens om beskattning av de mest rika men känner inte igen sig i den socialistiska retorik som framförs av de stora fackliga organisationerna.

Den nytillträdde premiärministern Sebastien Lecournu har nogsamt följt händelserna på gatorna i franska städer i dag. Han kan konstatera att vänstern lyckades mobilisera mycket folk, att kravet på beskattning av de rika är ett bärande krav hos dessa demonstranter. Det sänder förstås en signal till honom och till president Macron. Den politiska ledningen måste anpassa sig till de röster som hörs från gator och torg och som förmedlas av den politiska oppositionen till höger och vänster. Ett av förre premiärminister François Bayrous förslag om att ta bort två röda dagar och låta människor arbeta gratis under dessa dagar har Lecournu släppt. Frågan är om han också kommer att göra en anpassning till det nya kravet om 2 procents beskattning av de 500 mest rika i landet? Det är ett förslag som Lecournu inte tror har någon positiv effekt men nu gäller det för honom att få igenom en budget till varje pris i höst. Dagens demonstrationer har sannolikt på den punkten flyttat fram vänsterns position och kanske också kan leda till att den nya regeringen kan breddas till vänster och få ett lite starkare stöd i nationalförsamlingen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.