Lecornu vald igen till premiärminister

• oktober 11, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Nu går fransk politik på tomgång. Sedan förra sommaren har landet haft fyra regeringsbyten men bara tre nya premiärministrar. Sebastien Lecornu utsågs igår kväll av president Macron till premiärminister för andra gången på en månad. Läget i Frankrike är om möjligt ännu mer prekärt än tidigare. Det franska folket skakar på sina huvuden. Omvärlden utomlands förstår inte vad som händer. Krisen är inte, som jag skrivit flera gånger, bara politisk. Den handlar om konstitutionens överlevnad. Dessutom är förtroendet för den politiska klassen mycket låg bland medborgarna. Den enda fromma förhoppningen är att Lecornu möjligen på måndag kan presentera en budgetproposition. Däremot är det ytterst tveksamt om den når fram till behandling i nationalförsamlingen och senaten. Risken är överhängande att Lecornu 2 faller inom någon vecka.

Människor frågar sig hur detta kaos uppstått. Svaret är att det är en kombination av en rad faktorer som delvis går decennier tillbaka i tiden och delvis kan förklaras av orsaker under president Macrons åtta år vid makten. Det är samtidigt inte bara misstag som Macron är ansvarig för. Ansvaret ligger hos alla partier.

De senaste dagarnas politiska kaos har tragikomiska drag. Igår samlade Macron ledarna för de partier som motsatte sig en upplösning av nationalförsamlingen. Macron själv vill inget annat än behålla status quo och se till att han kan sitta kvar som president hela mandatperioden, det vill säga fram till maj 2027. De partier som han samlade har anledning att undvika nyval av det enkla skälet att de skulle förlora i det valet. Det gäller främst det block av partier som ligger i mitten men också Republikanerna och Socialistpartiet. Nationell Samling räknar med stor valvinst och är därför positivt till nyval. Det okuvade Frankrike hoppas också på att stärka sin position och har också i sin politiska identitet att bekämpa makten till varje pris.

Oviljan att möta folket i val blev alltså den sammanbindande faktorn för mötet igår men det ledde inte oväntat till total motsättning mellan alla partier och presidenten.Det är nästan omöjligt att för en svensk läsekrets nu förklara hur stark fiendskap som råder mellan alla partier, inklusive motsättningen mellan ledaren för Macrons eget parti, Gabriel Attal, och presidenten och hans förtrogne, Sebastien Lecornu. Det råder alltså en oerhört stark konflikt från nästan alla politiker gentemot presidenten men också stora konflikter inom olika partier. Republikanernas två starka ledare kan knappt tala med varandra och det påverkar möjligheten för presidenten och Lecornu att få stöd av detta parti i byggandet av nästa regering. Samma gäller ett av Macrons stödpartier, Horizons, under ledning av förre premiärministern Édouard Philippe. Det är troligt att hans parti inte heller längre vill sitta i en Macronstyrd regering.

Det mesta runt Macron rasar ihop men han själv fortsätter att driva sin linje. Han vill ha sin förtrogne Lecornu som premiärminister och vill forma en regering av mittenpolitiker. Skeppet har redan gått på grund, vattnet rinner in i fartyget. Folk lämnar det i livbåtar. Uppe på däck står ändå Macron och Lecornu kvar och tror på en fortsatt seglats.